en sån dag
svåra begrepp
ingen musik på IKEA heller
ullared är tyst och lugnt
önskar jag var Dolly gånger tre
Omtanke, om tanke.
Medvind:
Åkte tåg hela förmiddagen kändes det som. Skulle hämta mitt bankkort i Höör och sedan vidare till Hässsleholm för att gå till tandläkaren. Tågen var i tid och det var alldeles gratis eftersom jag är med i Skånetrafikens pendlarexperiment. Lyxigt.
Det blev väldigt billigt hos tandläkaren. Slipade till en vass kant där apelsinköttet alltid fastnar. Så nu kan julens goda apelsiner komma !!
Hittade överdragsbyxor på Lindex till Loppan och hade en 30% rabattkupng i väskan. Så...jag lyxade med en ulltröja till mig själv också nu när tandläkaren blev billig. När jag kom till torget var det marknad där och jag kände mig som en gammal tant när jag köpte både ägg och honung där. Men det var så väldigt mysigt och honungen är från bi som bott i hallonodlingen så den ska bli en spännande smakupplevelse.
Pratade med nya grannen med likadan hund som jag idag i affären. I en hel timme om allt mellan himmel och jord. Vi förstod varandra på nåt sätt.
Motvind:
Min ordinarie tandläkare har fått tjall med pumpen så han har hastigt och väldigt olustigt gått och penisionerat sig. Min nya tandläkare heter Adam. Han kanske är en duktig tandläkare men han är ändå inte min vanliga P-O. Som luktade lite svett och pratade för sig själv. Adam luktar inte svett och han verkade lite nervös. Han slog till brickan med alla pet-grejerna så de for i golvet. Men han kanske också är bra, som sagt.
Det retar mig lite att Skånetrafiken gör en jättesatsning på pendlarexperimentet men inte gör ordentliga uppföljningar. Om jag i af hade fått registrera min resa på något sätt hade de kunnat läsa ut väldigt mycket mer av vad experimentet haft för funktion och nytta, var folk åkt och när och fått en hint om resvanor odyl. De kan dessutom inte svara speciellt utförligt på sin fb-sida över saker som man undrar.
Vindstilla:
Romantik. Vad är det egentligen? Rosor, diamanter, överraskningar och choklad? Levande ljus och gott vin? Är det bara romantiken som räknas? Vad betyder en utburen soppåse, en fint ihopvikt skjorta, en skrapad bilruta när det är frost eller att man slipper resa sig efter kaffet? Är romantik och omtanke olika saker? Eller är romantik och omtanke kärlek? Vad uppskattar du allra mest att din partner gör för dej? Skickar ett fång rosor till jobbet när du har namnsdag eller sorterar strumphögen efter tvätten? Och måste det ena utesluta det andra?
Romantikkram D.
stanna jorden, jag vill hoppa av
åka tåg som experiment
Att boosta sin förmåga, hur gör man?
Medvind:
Snarksprayen från apoteket fungerade! Yes! Hoppas bara den inte sänker motivationen till att gå ner i vikt...
Kom ut i skogen och grillade korv idag.
Bytat sladdlister som var trasiga och satt i en lampa som lyser fint igen.
Haft storsonen här hela helgen och det är skönt att rå om honom lite.
Hade en stor del av flocken samlad till kvällsmat i kväll och det var riktigt mysigt att sitta med alla och bara prata om allt möjligt.
Motvind:
Sömnbrist i mängder och med den kommer ångesten och knackar på. Är livrädd att bli helt passiv om jag sätter mig ner en stund.
Kommit på att mitt liv enbart består av en massa måste-grejer alltid. Till och med det som förut var vill-grejer som att gå ut med hundarna, laga mat och hålla en viss ordning i bostaden. Det finns inte några glädjeämnen kvar, inget jag gör för att jag vill eller för att det är lustfyllt. Kollade på en träningsform som heter bodybalance som verkar jättebra men det kostar 400 kr/mån och det går ju inte. Ska försöka komma iväg till simhallen denna veckan, har ju några stämplar kvar på korten där.
Har ont i ryggen och det är inte i musklerna, är livrädd för att det ska bli nåt skit som gör att jag få mer smärta, vet inte hur jag kan hantera det och är såklart rädd för att behöva ta tabletter som jag blir beroende av. För även om jag inte vill erkänna det så har jag mer och värre ont i kroppen än någonsin. Det moler liksom tandvärk, finns där lite grann hela tiden, speciellt när jag varit stilla för länge.
Vindstilla:
Det känns som allt jag gör eller försöker göra bara blir fel. Jag blev glad att store sonen skulle komma men jobbar bort hela lördagförmiddagen och lämnar honom ensam, känner han att det är lönlöst att komma? försöker fixa en biokväll och bokar en 15-årsfilm som vi inte fick komma in på pga leg-kontroll. Föreslår för soffpotatisarna att vi ska åka till skogen och grilla korv och får så mycket neggokommentarer att det bara blir för mycket. Va fan kan ingen peppa mig för nån gång? Eller iaf va lite positiva. Blir lite less ibland att det bara är jag som tycker om att göra det enda förslag på aktivitet som kommer upp. Jag älskar verkligen att va ute iskogen fina dagar men det förtar hela grejen när det bara är jag. Skulle åkt själv, nu blev det bara brått brått för att komma hem igen för det är bara jag och hundarna som egentligen njuter av en heldag utomhus. Funderar på det där med "doer" och "talker". För att inte bli helt passiviserad skulle jag behöva en doer som ser till att saker och ting blir gjorda. Jag är en usel coach till mig själv och just nu är jag superkänslig för minsta lilla kritik.Skulle behöva en boost av personligt ledarskap för att kunna bära och tro på min förmåga.
Livrädda kramar D.
kan inte nåt
höstljusstaken står i källaren
Självskrivande tangentbord av tankekraft?
Igår var jag i stan och letade inspiration för att börja skriva på min projektplan. Hehe. Eller för att slippa se det tomma pappret kanske. Eller förresten heter det ju dokument numera väl? Jag var hos frissan och det kostade bara två hundra kronor. Jag hade förberett mej på 360 men hon tog så lite av håret att hon inte tyckte hon kunde ta fullt pris. Glad blev ju jag ! Men ändå : De tar betalt för att ta av något från mej...??? Och ju mindre hon tar ju mindre får jag betala?? Jaja, finns väl nån logik i det med. Men nu till det riktigt logiska, eller inte. För när jag fått klippningen billigare så tänkte jag direkt: Tjoho, kan ju lyxa lite med pengarna som blev över då ju :). Såjag tog en runda på HM, hittade en tröja, jättefin och säkert riktigt varm. Vantar till Loppan och mej själv och sen en runda på bolaget och lyxade till det med en BiB. Sådärja. Då va de 160 kronorna också borta...och visst lite till...kunde ju klippt mej två gånger till för de pengarna. Ekonomi är tråkigt.
Nu sitter jag här med en skiva relax-musik och väntar på att skrivar-"flowet" ska trilla över mig. Känns som jag får ta ett snack med Tomten om det också...Ska testa om vindruvor hjälper mot skrivkramp. Hittar faktiskt ingen forskning på det men om jag nångång får ett anslag, då ska jag undersöka om vindruvor hjälper mot skrivkramp. Enkel problemformulering, en kvantitativ studie med enkätfrågor. Nu ska jag försöka problemformulera huruvida Gastric bypass-opererade tycker det var värt operationen eller inte. Eller rättare sagt deras upplevelse kring livet som operererad fa-en kan ju inte ens stava till opererad....
Jag pratade med min snälla pappa igår. Det finns ett litet fint hus till salu nu som han kan hjälpa till med finansieringen av. Blev så himla hoppfull. Men det är blandade känslor. egentligen borde jag inte tveka. Det skulle nog bli jättebra. Men så kommer det där lilla lilla spöket fram som viskar: "Kommer du aldrig klara....ett hus, hur ska det gå...?" Men jag ska i alla fall titta och få en känsla för det.
Problemkram D.
Nu sitter jag här med en skiva relax-musik och väntar på att skrivar-"flowet" ska trilla över mig. Känns som jag får ta ett snack med Tomten om det också...Ska testa om vindruvor hjälper mot skrivkramp. Hittar faktiskt ingen forskning på det men om jag nångång får ett anslag, då ska jag undersöka om vindruvor hjälper mot skrivkramp. Enkel problemformulering, en kvantitativ studie med enkätfrågor. Nu ska jag försöka problemformulera huruvida Gastric bypass-opererade tycker det var värt operationen eller inte. Eller rättare sagt deras upplevelse kring livet som operererad fa-en kan ju inte ens stava till opererad....
Jag pratade med min snälla pappa igår. Det finns ett litet fint hus till salu nu som han kan hjälpa till med finansieringen av. Blev så himla hoppfull. Men det är blandade känslor. egentligen borde jag inte tveka. Det skulle nog bli jättebra. Men så kommer det där lilla lilla spöket fram som viskar: "Kommer du aldrig klara....ett hus, hur ska det gå...?" Men jag ska i alla fall titta och få en känsla för det.
Problemkram D.
Ingen vill mej något hela tiden.
En liten sammanfattning av min retreat:
Jag hälsades välkommen av prästen med världens största handslag med ett bullrigt skratt och ett stort ostyrigt skägg. Jag fick mitt rum och eftersom jag avskyr att bädda fixade jag det meddetsamma. Jag gick ner till öppna spisen som knastrade hemtrevligt och hälsade på några som redan kommit. Alla var kvinnor. Männen är väl lite fegare när det gäller såna här hokuspokus-grejer. Eller också förstår de inte meningen med det. Kanske en kombo? Vid maten presenterar vi oss. Jag vänjer mig aldrig vid att säga "det folkhälsopedagogiska programmet". Långt ord som ingen förstår innebörden av. Kom in på att prata om promenader, vandring, ut och gå och en annan tjej hade också gått Skåneleden på Bjärehalvön. Hon såg väldigt snäll ut. Hon läste till psykolog.Det kändes tryggt. En präst och en nästan psykolog. Då är det ok för hjärnspökena att härja lite.
Och vid kvällens sndakt började jag gråta såklart. Den ständiga innombords sorgen för sånt som aldrig blev och som är för sent att rätta till. Som ett hus som brunnit ner och inte går att återställa. Bygga nytt och så, ja visst, men det blir aldrig desamma även om det kan bli bra. Jag sitter kvar i min meditation när de andra gått och känner genom kroppen och försöker andas genom hjärtat för att fokusera inåt. Jag är spänd i hela kroppen. Varför packade jag inte ner Sobril eller lite vin ändådå? Går och lägger mig och somnar direkt.
Vaknar sju av att prästen sjunger nere i köket och ligger och lyssnar på regnets smatter mot rutan. Efter en stund hörs den lilla klockan som signalerar andakt före frukost. En kattatvätt och på med myskläderna.Under andakten ser jag hur stormen river i träden utanför och det känns helt ok att vara inne. Jag tänder ett ljus och tänker att det är för mig, bara för mig själv och börjar med att placera det brevid det stora. Ångrar mig och sätter det framför. En symbol för att det är för min egen skull och tänker att; jag_kan_så_mycket. Som aldrig kommer fram och det är dags att visa det nu. Det är bara jag och endast jag själv allena i hela världen som kan bestämma över mitt liv. Min tillit och rädsla har prästen just välsignat. Lite fånigt men det gör att jag känner mig så stark. Det är liksom ok att vara rädd. Jag bestämmer mig för att de felaktigheter som pågår på mitt jobb måste uppmärksammas. Jag tänker säga ifrån. Jag har inget att förlora och om inte annat får jag ta det som en träning i att göra min röst hörd.
Frukosten är som en hotellfrukost. Riktigt gott med färsk frukt i yoghurten och grovt bröd med ost och gurka. mmm. Kaffet intas framför öppna spisen. Den bullriga prästen kommer in i tystnaden och slår sig ner. Han har samtalstid om man vill. Men han har nog blivit ledig en stund eftersom ingen verkar bokat. På ovanvåningen finns världens längsta soffa som jag sätter mig i och börjar läsa lite. Plockar fram min nya kalender och skriver in födelsedagar i för nästa år. Jag hittar lite stoff till min projektplan för examensuppsatsen och vips är det dags för andakt och lunch. Middagsbönen handlar om med och motvind. Om en bedjan för att våga lyssna inåt och till tystnaden. Även tystnad kan tala, ibland tydligare än alla språk och ord tillsammans. Man ska bara våga lyssna på vad den inre rösten säger.
Det är tillåtet med yttre stimuli men det är en utmaning att våga avstå dem. För vem är du utan alla stimuli du är van vid? En tappad själ som bara åker med som måste ha spår i sanden att följa, som måste ha medvind för att agera? Ut i världen kan alla ta sig men den längsta resan gör du inåt.Allt som händer här äär nytt för mig men det finns inget som är rätt eller fel. Här ÄR man bara. Tänker färdigt på det man vill. Släpper iväg de tankar som man inte vill ska få fäste. Det ledsna vill jag packa ner i en väska, sätta på ett tå också; adjöss. Inte för att glömma det som är ledsamt utan mer för att inte låta det ta onödig plats som nåt roligare kan få.
Trattkantarellsoppa till lunch. Gott. Där sitter vi i samma rum och äter och ingen säger någonting, några läser andra tittar på en fasan som springer som en dement fram och tillbaka som om han glömt vilket håll han skulle på. Någon kanske inte tycker om svampsoppa? Vet man det om man bara åker medvind hela tiden? Här får du varken bekräftat eller dementerat din åsikt. Ingen som nickar och håller med som brukligt är när någon utbrister: Å, vilken god soppa....Ingen bekräftelse på tillhörighet eller känslan alla_andra_tycker_det_ och_då _är_det_rätt_som_jag_också_tycker. Är den så jädrans god egentligen då? Skulle va intressant att föra ihop ett gäng tonåringar på retreat för att observaera deras reaktioner och osäkerhet i grupp utan bekräftelse. Eller ett gäng tjänstemän som är vana att endast kunna briljera retoriskt och sedan bli överösta av ryggdunk och smilande kollegor. Vem skulle de vara i grupp utan bekräftelse? Osäkra och villrådiga? Skulle de våga visa sitt inre jag då? Intressant tanke. Får en ide om nytt sätt till teambuilding eller ledarutveckling...
Jag tog på nederbördskuvösen och gick ut i regnet i några timmar. På vägen tillbaka sprack molnen upp och en liten strimma sol visade sig några sekunder. Prästen har samtalstid och jag får för mig att fråga honom om man någonsin kan vänja sig vid sorg och hur lång tid det tar att komma dit. Jag vill såklart han ska svara att den försvinner om man svingar hans magiska trollspö fyra gånger åt vänster. Han kommer inte svara det så jag bryr mig inte om att besvära. Jag går upp på rummet och börjar klippa och fila naglarna. Var blir alla avklippta naglar av egentligen? Tar de vägen genom badrumsgolvet - dammsugaren - brännbart? Men det är ju en kroppsdel. Organiskt? Mina hamnar i en pappersservett som jag spolar ner i toan. Visstja i toan ska bara kiss, bajs och papper vara. Jag lägger mig och sover tills klockan pinglar och det åter är morgon.
Undrar om prästens sång och den lilla pinglan finns som app att ladda ner. Skulle vara underbart att få vakna till det varje morgon.
Retreatkram D.
ICA Kvantum Hässleholm har inga telefoner som personalen kan nå varandra på.
Alltså. Va fan är det med personalö som jobbar i dagligvaruhandeln? Är de helt tappade? Att chefer och butiksägare bara kan anställa huller om buller utan någon sållning alls. Är de inte måna om dem som ser till att ge dem inkomster kan de lika gärna slå igen. Är så jävla arg! Gick in på Kvantum enbart för att köpa en glödlampa. Passade på att ta lite annat smått o gott där när jag ändå var där liksom....Letar vid lamporna efter min sort men hittar den inte. En personal kommer gående, jag vänder mig mot henne och säger typ: Jag letar efter en lampa, en speciell sort som är liten o platt....Hon fortsätter liksom gå och avbryter mig med: Finns den inte där så finns den ute i förbutiken. Vips så är hon borta. Går till kassan, betalar. Tar nummerlapp och får vänta en stund. Jag är hungrig, känner jag har lite brått och allmänt irri över förra personalens bemötande. Det blir min tur och jag börjar förklara för personalen vad jag vill ha...Han fattar och avbryter mig med att såna lampor finns inne i butiken och pekar med hela handen...Jag förklarar då att personalen där inne skickat ut mig hit och att jag inte tänker släpa in kassarna i butiken igen .... och ber om han kan fixa det på nåt smidigt sätt....men nej, det kan han inte. Så jag gör en konklusion: Jag tänker inte handla på Kvantum i Hässleholm igen på vääääääldigt länge!!!
Arg D.
Arg D.
Jag planerade minuter, månader och år. Men livet kom emellan.
Ligger här dunderförkyld och det är liiite synd om mig. I ett sånt här läge önskar jag mig en man som kunde ta över det praktiska. För tvätten finns och de skitiga golven och mat måste man ju ha. Men det är snart jul och jag får väl skriva upp det på önskelistan till Tomten.Har funderat på det här med kollektivt boende, det är så jäkla genialt. Måste komma i håg att kolla om det finns nåt i närheten. Är så väldigt mycket trött på att bo här så en flytt rakt över gatan kanske till och med skulle vara ok. Den här förkylningen är påfrestande, försökte gå en runda i det underbart vackra höstvädret men är totaldäckad efter bara ett par kilometer. Men det är väl inte hur man har det som räknas, utan hur man tar det. Det finns de som har det värre, ja,men det får ju inte mig att känna mig friskare.
Jag pratade med min syster i dag om hur snabbt det vänder i livet och hur orättvist allt kan vara. Men vi måste komma i håg en sak: Hur hemska saker som än händer oss i livet så är det ändå vi själva som bestämmer hur de ska påverka oss. Vi väljer själva om vi ska grotta ner oss, älta i oändlighet, gå bakom berget i skuggan och aldrig ta oss upp för att se soluppgången. Finns det ingen stig? Nä, so what?! Då får man göra sig en egen! Och det som är så bra med det är att då kan man göra den precis så slingrig eller rak man vill. Bra va?! Men människor i allmänhet vill nog att någon annan ska komma och klappa dem på axeln och säga "såja lilla du, kom ska vi fixa nåt bra till dej" svinga sitt trollspö och tjoff ta bort allt ont som finns på jordklotet. Ja, det är ju också såna saker man kan skriva på sin önskelista till Mr T. För man får ju önska vad man vill, men att det sen slår in är ju en helt annan femma....
Ligger och funderar över det här med retreaten till helgen. Känner mig så jäkla vissen och sjuk att jag egentligen borde ställa in. Men jag har väntat på att rätt helg skulle dyka upp sen jag började högskolan och nu när den äntligen är här så kan jag bara inte missa. Det ska bli spännande men är oerhört skrämmande på samma gång. Det kyrkliga berör mig väldigt djupt alltid och här kommer förmodligen inte finnas nåt att avleda tankar ock känslor med. Det är nog som i meditationen att bara ta emot och tacka för det som kommer till en. Man är bara så otränad på det och vet inte riktigt hur man känner eller reagerar inför sig själv. Det är sällan man tänker en tanke riktigt färdig innan nästa kommer och tar plats och väldigt sällan är vi i nuet, vi tänker ständigt på vad som ska komma närmaste minuten, timmen eller dagen. Jag tror det är nyttigt att stanna upp ibland och fundera över vilken väg man är inne på och om man verkligen vill åt det hållet.
Tankekramar D.
Kapellet i Vårdnäs
Söndagskalas
fel
sjuka förväntningar
Griller i huvudet
Bruna kakor och regn
Medvind:
Jag kom hem och gick en rask promenad med hundarna. Det rensade huvudet lite och den värsta klumpen i bröstet löstes upp.
Hämtade Loppan och vi bakade chokladmuffins till fikat. Hon är duktig i köket, och goda blev muffinsen. Så goda att vi båda fick halsbränna av dem.
Motvind:
Tvättstugan. Trapphuset är så skitigt att det är pinsamt när någon kommer hit.
Jag har gjort smartare grejer än att gå ut i ösregn med foppatofflor. Hundarna tittade anklagande på mig som om de ville säga : Måste vi verkligen gå ut idetta vädret? Lille hunden ser verkligen eländig ut när han går i regnet och blänger på mig.
Vindstilla:
Ville fira med ett glas vin i kväll, men sonen vill bli hämtad så det får vänta till i morgon.
Jag lagade en rotfruktsoppa med timjan&apelsinsmak. Tja, jag har ätit godare. Men man blir mätt och det är det viktigaste. I morgon blir det korvgrillning med Barbro. Kanske hittar vi en å annan svamp nånstans också.
Kökskram D.
Jag kom hem och gick en rask promenad med hundarna. Det rensade huvudet lite och den värsta klumpen i bröstet löstes upp.
Hämtade Loppan och vi bakade chokladmuffins till fikat. Hon är duktig i köket, och goda blev muffinsen. Så goda att vi båda fick halsbränna av dem.
Motvind:
Tvättstugan. Trapphuset är så skitigt att det är pinsamt när någon kommer hit.
Jag har gjort smartare grejer än att gå ut i ösregn med foppatofflor. Hundarna tittade anklagande på mig som om de ville säga : Måste vi verkligen gå ut idetta vädret? Lille hunden ser verkligen eländig ut när han går i regnet och blänger på mig.
Vindstilla:
Ville fira med ett glas vin i kväll, men sonen vill bli hämtad så det får vänta till i morgon.
Jag lagade en rotfruktsoppa med timjan&apelsinsmak. Tja, jag har ätit godare. Men man blir mätt och det är det viktigaste. I morgon blir det korvgrillning med Barbro. Kanske hittar vi en å annan svamp nånstans också.
Kökskram D.
Första luciatåget på dagis....
stiltje orkar orkan
essenslös text
Sluta aldrig hoppas sluta aldrig be, under kan ju ske
Valet och kvalet.
Då var det gjort! Jag skrev till kursansvarig och kollade med henne hur jag skulle göra med min beslutsångest. Följa magkänslan, hjärtat och intresset, så då gör jag det och skriver salutogent om vuxnas faktorer till motivation för att vara fysisk aktiv för att främja hälsan. Yeah! Känner mig nöjd. Men självklart har andra val dykt upp. Erbjuden en fyrarummare med uteplats. Sugen sugen men jag får se om jag är med i dragningen. Efter en tvättdag i går känner jag väldigt stor lust att flytta. Gärna i går.
Skrivandet om kvalitativa metoder går trögt, väldigt trögt. Men idag kan jag sitta hela dagen utan andra avbrott än att hundarna ska ut och kissa och jag ska ta nåt att äta och att sonen ska hämtas någon gång i kväll. Och börjar jag frysa ska jag ta ett varv med dammsugaren. Sonen ville spela till halv elva i går kväll och dealen var att det fick han om han ändå steg upp sju och gjorde han inte det så skulle han dammsuga hela lägenheten idag. Sju kom ett sms till mig i morse "jag är uppe". Så jag får dammsuga själv.
Förmiddagskram D.
Skrivandet om kvalitativa metoder går trögt, väldigt trögt. Men idag kan jag sitta hela dagen utan andra avbrott än att hundarna ska ut och kissa och jag ska ta nåt att äta och att sonen ska hämtas någon gång i kväll. Och börjar jag frysa ska jag ta ett varv med dammsugaren. Sonen ville spela till halv elva i går kväll och dealen var att det fick han om han ändå steg upp sju och gjorde han inte det så skulle han dammsuga hela lägenheten idag. Sju kom ett sms till mig i morse "jag är uppe". Så jag får dammsuga själv.
Förmiddagskram D.
If tomorrow never comes
Sitter just och skriver ett mail till kursansvarig att det jag lämnat in som ideskiss inte intresserar mig så väldans mycket egentligen.Just när jag ska trycka skicka plingar det till i inboxen. Kursansvarig tycker det låter som en jättebra idé och tycker det ska bli intressant. Jaha......Jag skulle egentligen vilja skriva om varför de som har ett sexuellt riskbeteende ändå skyddar sig i situationerna. Ur ett salutogent perspektiv såklart. Det som gjort mig tveksam är hur och var jag får tag på informanterna. Eller skulle jag vilja skriva om varför de som tar hand om sig och är rädda om sin hälsa gör det. För egen del? Partners skull? Eller barnens? Eller helt enkelt för att de vill leva längre och är rädda om varje dag man får till skänks? Också salutogent och det skulle inte vara så svårt att få tag på informanter. Men jag får väl skriva om fetmaopererades upplevelse kring operationen...eller kan jag ändra mig? Fan. Jag får väl skriva om det i mitt nästa liv. Jag har ju fyra eller fem terminer kvar att få studiemedel på....Får väl jobba en termin emellan eller nåt så jag kan söka tjänstledigt för studier igen sen. Måste kolla hur jobbet ställer sig till det.
Pluggkram D.
Välkommen vackra Oktober!
Denna bilden är inte från helgen. men lägg till 20 gånger på mängden och 4 på storleken så är det nära verkligheten. Nu ligger de i frysen o väntar på att hamna på en god macka. Varför är det så svårt med kommunikation ? Att prata om saker som inte är bra och hur man skulle vilja eller kunna lösa dem. Jag vet ju om det men ändå upprepar historien sig. Tur man är två så inte hela skulden bara är min. Trodde vi skulle fått tid att prata ordentligt i helgen men det blir liksom inte. Vi har inte ens små barn som pockar på uppmärksamhet utan kan själva välja när vi har tid eller inte. Så fånigt, igår i bilen blev ett par timmar till samtal istället radiolyssnande. Förvisso intressant program men VI hade varit viktigare. Tiden bara går och allt rinner ut i sanden och filtreras sakta bort.Idag ska jag försöka omvandla gårdagens mjukglass till en springerunda.Dags att väcka sonen kram D.