Sista gången
I går klippte jag gräset. Förmodligen sista gången för säsongen men i så fall också sista gången i den här bostaden. Lite vemodigt. Jag trivs så bra här. Golvvärme, trädäck, lugnet på baksidan, kaffestunderna i solen på framsidan, plats för stort köksbord i köket, nära till förrådet och hallonodlingen i lådorna. Men det är dags att skriva ett nytt kapitel bostadsmässigt. Om nån vecka är ett av sovrummen tomt och det är för kostsamt att behålla ytan av bekvämlighet. Speciellt nu när jag strax inte har någon fast anställning att luta mej mot. Men jag ser fram emot badkar, större sovrum och lägre hyra. Ska plantera häck runt den lilla gräsplätten så jag får lite insynsskydd. Kanske Syrén på en del och sen låta vildvin eller arkitektens dröm klänga på och dölja det fula staketet som finns.
Har påbörjat lite rensning av prylar och ska försöka göra mej av med så mycket som möjligt som ändå bara står. Det blir skönt att rensa i röran och göra ett hem till bara mitt. Ska försöka sälja av alla möbler efter hand och skaffa sånt som jag själv väljer och vill ha. Är trött på det som finns och allt de påminner om emellanåt.
Medvind: Jag har börjat landa i och acceptera att jag måste söka mej vidare arbetsmässigt. Känner inte så stor stress längre över att inte ha nåt fast. Jag har timmar på apoteket och det är jag trygg med så länge. 4 chefer i Skåne slåss om min tid. Tydligen är det svårt att hitta timpersonal till apoteken. Kollegorna är fina och cheferna bra.
Motvind: Har fått ont i ryggen och slarvar med träningen, hittar ingen riktig motivation. Grannen eller min Pelle lyckas få med mej på pw eller spinning ibland och jag går bort till gymmet och gör ett halvhjärtat försök till träning ibland. Men jag provade igenom mina kläder nu inför höst och vintersäsongen och det borde vara en tillräcklig motivator. Det mesta sitter ganska så mycket tajtare än förra säsongen.
Vindstilla: Väntar svar från 4 jobb som jag sökt. Hoppas lite extra på 2 av dem. Så nu håller vi tummarna.
En trana stod...
...på ängen alldeles ensam idag när jag körde från jobbet i morse. De har varit två där alla andra dagar jag kört förbi. Hoppas partnern bara var på tillfällig utflykt så den den stackarn som var kvar inte förblir ensam. Det var lite jobbigt att köra hem idag för precis när jag satt mej i bilen fick jag reda på att min faster hade tagit sitt sista andetag på denna jorden. Vi stod inte varandra så nära nu, men jag har många fina minnen av henne från jag var barn. "Ät nu ordentligt, du vet aldrig när du får mat näste gång", sa hon alltid om man inte åt ordentligt. Det brukar jag säga till ungar i min närhet nu. Hon hade samma skratt som min farmor, så där bubbligt ända inifrån hjärtat. Och likadana klänningar som farmor minns jag att hon brukade ha. Hon var inte så kramig vad jag minns men väldigt stort hjärta hade hon. 
Jag har börjat på två nya jobb samma vecka. Så på 13 dagar har jag haft en enda helt ledig dag. Självvalt, så jag klagar inte. Men jag är trött. Och man måste ju liksom försörja sig. Speciellt när man plockar ut för många semesterdagar som blir obetalda, bara får ut en halv lön på grund av jobbyte, har hemförsäkring, bilförsäkring och veterinärräkning som ska betalas och bilen behöver besiktigas och sommarens bensin ska betalas samtidigt. Ena ungen fyller år och den andre ska flytta hemifrån. Så det var liksom alla sparade slantar som gick åt samtidigt. Men jag har ändå tur att ha lite sparat så jag kan klara en sån här månad. Till jul kanske jag hämtat hem sparandet igen. Och denna julen lär det inte bli nån resa ändå med tanke på mitt jobbschema. Om jag inte fått nåt annat jobb tills dess. Behandlingshemmet är inget jag stannar på så länge tror jag. Och apoteket är mest för att tjäna lite extra på lediga dagar och för att det är kul.
Sommaren har varit fin och innehållit många bra saker som jag tycker om. Ensamvandring, bad, hängmattechill, grillkvällar, svampplockning, löprundor, skogspromenader och massor av kärlek. Han är fin, min Pelle. Snäll och förstående. Läser mej som en bok, vet vad jag vill och behöver. Ibland innan jag vet det själv. En axel att somna tryggt på, att gråta mot och han har den sjukaste humorn som inte går att låta bli att skratta åt. Han är lite galen och har idéer som matchar mina. Alltid lugn och stadig i sinnet. Rak, ärlig och menar det han säger och säger det han menar. Enkel och okomplicerad.
Det blir en bra höst!
Rötter
Tankar från trädgårdsterapi...Ni vet när man plockar blommor på en äng och försöker bryta av stjälken utan att få med roten? Också kommer man hem med en bukett som är en meter lång och får klippa av två tredjedelar av allt för att få en lagom lång bukett att sätta ner i vasen. Alltid samma. Ni vet när man ligger i rabatten och rensar ogräs och inte önskar annat än att hela jefla roten ska följa med...aldrig i helvete det händer. Ogräs skulle man kunna sätta rakt ner i en vas i perfekt längd. Lagen om alltings jävlighet.
Medvind:
Jag har fått nytt jobb. Försörjning, nya erfarenheter, en ny rad i cv:t. Behandlingspedagog på hvb för flickor i tonåren med tunga ryggsäckar. Jag hoppas kunna hjälpa dem att plocka ur lite ur den så deras liv blir lite lättare att hantera för dem.
Motvind:
Blir långa pass att arbeta. Blir beroende av andra för att klara hundvakt och lite koll på lilla ungen. Dåligt betalt.
Lämnar inte min arbetsplats eller kollegor frivilligt och det blir tunga sex veckor att jobba kvar. Men är ändå tacksam att kunna gå innan hela organisationen kraschar. Stackars de arbetssökande som har funktionsnedsättning som gör att de är i behov av extra hjälp. De kommer att drabbas hårt och inte få den hjälp de behöver.
Vindstilla:
Det går sådär med löpning och träning och det märks på kläder och i skallen. Sov middag i går som jag aldrig annars har ro till. Känner mej trött och sliten och skulle behöva komma ur spiralen genom att springa lite oftare. I morgon bitti ska jag sova ut ordentligt. Även när jag är ledig blir det sällan sovmorgon. Alltid nån annan som ska upp eller som väcker mej. I morgon är det ingen som ska upp så då ska jag verkligen försöka sova länge.
Hur orkar folk?
Jag är i den stora hufvudstaden på utbildning. Har ingen aning om varför och motivationen är inte på topp. Jag är uppsagd och jobbar min sista dag i statens tjänst den 7 november. Jag har sökt lite andra jobb men inte fått svar från alla än. Var på intervju förra veckan på ett behandlingshem och chefen där har ringt mina referenser. Tror det är ett intressant arbete.
Medvind:Jag hoppas på en mindre lägenhet efter sommaren. Det ser ljust ut då grannen frågade om jag ville byta med henne. Det vill jag.
Jag sprang en runda här i staden i går och hittade tillbaka till hotellet. Yey! Hoppas det går bra i morgon också. Idag har jag shoppat och gått 17000 steg så det får va dagens aktivitet.
Jag och Pelle sprang blodomloppet i Malmö och det gick bra! Han är bra att göra saker med. Det bara funkar. Vi har kul. Kan ìnte ens tänka mej nåt som vi inte skulle kunna komma överens om.
Motvind:
Hade bokat dubbelrum men fick ett med enkelsäng. Kasst. Ska man bo flera dagar vill jag ha lite space.
Det här med Stockholm. Hatar storstan och Google Maps och alla ljud och allt stök och alla människor..har de inga hem att vara i???
Vindstilla:
Längtar hem.
Lilla ungen är på prao denna veckan på F17. Alla borde göra prao inom försvaret.
Se nedan konversation
Duvan
Igår skulle jag hämta lilla ungen i Kristianstad och bestämde mig för att köra de små vägarna dit. Det är så vackert med allt det gröna och rapsfälten och igår sken solen. Plötsligt sitter det två duvor framför bilen. Den ena dunkar i motorhuven och det blir ett moln av fjädrar i luften och jag kvider typ "neeej, förlååååt..". Ganska säker på att den dog. Men jag måste ju kolla. Vänder bilen och stannar vid sidan av vägen. Där ligger den med vingar och ben i en enda röra. Och lever. Suck. Vaffan gör man nu då? Tar upp den i famnen och konstaterar att den har brutit både ben och vinge. Förstår att jag måste förkorta lidandet. Ringer veterinär. Stängt, det är söndag. Ringer Pelle. Får lite pepp. Tänker på en vän som kom i situationen att behöva ha ihjäl ett rådjur som skrek av smärta av ett brutet ben. Jag har en liten duva i handen. Fjädrarna är lena och ögonen plirar och tittar på mej. Jag har en mockajäng som man spänner hjulen med i bilen. Jag virar in duvan i en tröja, ber om förlåtelse och slår så hårt jag kan flera gånger med tårarna sprutandes. Känner egter att den slutat andas. Sitter och gråter en stund och sen lägger jag pippifågelen fint under en blomma i vägkanten. Mission completed. 
Eufori
Jag har varit ledig några dagar. Bara gjort sånt som fallit mej in och grejat med lite måstesaker. Planen var att vandra och sova ute. Men vädret var lite tradigt och min sovsäck är inte varm nog. Men jag har i alla fall fått va i skogen när boken slår ut och det exploderar i grönt överallt.
Idag vaknade jag med lite livsångest. Kryp i kroppen och inga planer. Låg på soffan och scrollade Facebook och såg att tjejmilen gick av stapeln i stan. Springer inte lopp som exkluderar på grund av kön. Men om jag skulle springa en egen mil, tänkte jag...och så fick det bli. Det är en fantastisk känsla när allt bara funkar. Kroppen svarar, känns lätt och det gör inte ont nån enda stans. Precis lagom mycket kläder på och perfekt väder. Jag hörde göken. Årets första. Lycka.
Medvind:
Det mesta flyter på. Pelle kan va det bästa som hänt mej de senaste åren. Han är så fin och omtänksam. Vänlig och positiv. Jämn och trygg i humöret och har helkass humor.
Motvind:
I veckan som kommer blir jag uppsagd från mitt jobb. Jag har sökt lite andra men inte hittat något riktigt intressant.
Saknar den lille hunden onödigt mycket ibland. Och bara tanken på att den jag har kvar snart också ska lämna får mej att gå sönder. Hur ska jag komma ur sängen sen när jag bor helt ensam om inte han finns och behöver mej?
Vindstilla:
Ibland vill jag flytta. Ibland tänker jag att jag vill bo här alltid. Ibland skulle det va skönt att dela allt med nån. Ibland är det så himla skönt att bo själv.
Jag har sprungit 132 km i år. Undrar om jag kan komma upp i 200 till midsommar. Jag ska försöka.
Kycklingar, en hare och Jesus
Det här med påsk är rätt najs. Jag gillar påsken. Det betyder ledigt. Om det är för Jesus skull eller alla ägg kan faktiskt kvitta. Påskvädret har varit det finaste i mannaminne. Shorts och linne-väder. Nån rabatt är rensad och lite ny jord till hallonen är utlagd. Några kilometer in på löparkontot och en dag på Skånes djurpark avklarad. Och ändå har jag en ledig dag kvar. Jobba heltid och försöka hålla ett hem i nåt sånär ordning kräver lediga dagar ibland. Det här med att ha bokade saker och andra folk att ta hänsyn till tar enorm energi. Jag skulle gärna ställa till med stor påskmiddag för alla släktingar jag kan komma på men jag har inte den orken. Fixar gärna nåt spontant de dagar jag känner att det finns kraft över. Det är såklart ett stort nederlag att inte orka det jag vill, men det är enda sättet att överleva på. Acceptansen är svår. Jag försöker skala av och säga nej och sätta gränser men det är inte så lätt när omgivningen pockar på uppmärksamhet och jag behöver skärma av. Behöver påminna mig själv om priolistan. Löpningen går tungt, men jag gör det iaf ganska regelbundet. Ska försöka mig på morgonpromenad lite oftare också. 
Morgon-PW
05.30 är orimligt tidigt att krypa ur loppelådan. Men ibland gör jag det.Som i morse. Min fina galna granne tar med mig ut på powerwalk eller spinning så dags. Jag är inte så kommunikativ så tidigt så vi pratar inte mycket den första stunden. Men efter ett tag har vi en rätt trevlig promenad med diskussioner om livets kullerbyttor och flygturer. Han är väldigt mycket icke-dömande och vrider och vänder på perspektiven. Vi är som terapeuter för varandra. 
Medvind:
Det är vår och jag mår ok. Jag har kommit i gång med träningen lite mer regelbundet och springer tillsammans med Pelle ibland. Det är härligt, vi springer lika tempo och ska springa blodomloppet tillsammans.
Motvind:
Jag har lagt på mig onödiga kilo som är svåra att få bort. Det är så tråkigt att inte komma i vårkläderna som ligger i garderoben och väntar.
Vindstilla:
Trots situationen på jobbet så har vi ändå en bra stämning. Idag har vi sagt adjö till en kollega och mailboxen fylls med insamlingar till avgångspresenter efterhand som folk slutar. Igår fick de som ska arbetsledas till Malmö besked. Jag var inte en av dem så jag blir troligen uppsagd. Men jag sitter lugnt i båten och ser vad som händer. Är ju taggad att börja mitt nya uppdrag. Och även om jag blir uppsagd nu så behöver jag inte sluta förrän till jul. Och då har turordningslistorna ändrats och det kanske finns möjlighet till återanställning. Just nu finns inte så många drömjobb lediga att söka. Är lite sugen på studier...
Stora staden
Pelle. Han är fin. Så fin som en man ska va. Han är lugn och trygg. Det är så mycket han är och gör som är bra och sunt. Han är jämn i humöret, ifrågasätter inte allt jag gör och säger. Han förstår att det finns en ryggsäck som ibland är tung, och då plockar han ur saker. Han tycker om mej precis som jag är och vill inte ändra på nåt. Han bryr sej inte om håriga ben, några kilo för mycket, flottigt hår eller humörsvängningar. Han bara finns där ändå utan att låta det påverka hans eget humör. Jag kan somna i hans knä i soffan eller famn i lugn och ro. Det blir inga diskussioner om vem som ska skriva gomorron eller säga gonatt när vi är från varandra. Han förstår att det inte finns tid eller möjlighet att alltid höras under arbetsdagen och skulle aldrig ifrågasätta att man syns som aktiv på Messenger för han vet att den inte alltid stämmer och hur den funkar. Ju mer jag förstår hur bra en relation kan va desto mer förstår jag hur destruktiv tidigare har varit och hur lätt det är att falla in i ett bekräftelsebehov och vilja vara till lags för man tror man inte duger. Jag vill inte vara utan min Pelle.
Motvind:
Är varslad på jobbet. Har ingen uppfattning om hur jag ligger till i anställningstid i jämförelse med andra. Kanske jag hamnar på kundtjänst i Malmö eller blir uppsagd. Har precis börjat ny tjänst som jag gärna jobbar med om jag får men är också beredd på att snart stå arbetssökande. Ovissheten tär.
Vindstilla:
Är i Stockholm på utbildning och längtar hem. Här är bra och det är skönt att bo på hotell, men det sliter. Den sociala baksmällan kommer va enorm över helgen.
Skulle ut och springa några km här på Kungsholmen. Sprang såklart vilse och kom tillbaka med många fler km i benen än vad jag planerat.
Nytt år, nya löfte, nya förväntningar
Nyårsafton tillbringades som vanligt i skogen på förmiddagen. En kopp varm choklad vid trolldammarna smakade gott. Sen slipade jag och hunden köksbordet till vansinnigt hög musik hela eftermiddagen och kvällen. Dessert hos grannen och sen vid tolv kom han och hans barn ner med lite skumpa att skåla i. Han är som vanligt så bra. Hunden var vettskrämd som vanligt. 
Nyårsdagen blev det som vanligt nyårsorienteringen. Det var en knepig bana men jag hittade alla kontrollerna även om det tog lite tid. Det är rätt skönt när allt är som vanligt. Jag jobbade i mellandagarna och där har allting också varit som vanligt. Fram tills ungefär nu. Nu är ingenting som vanligt.
Det är på väg en Pelle in i mitt liv. Pelle är fin. Stabil som ett fundament. Trygg, rak och lugn och mycket okomplicerad. Vi tänker och tycker lika om det mesta. Än i alla fall. Pelle har en snickarboa där han har ett finsnickeri. Fast allra mest jobbar han med att sälja sprit. På laglig basis för staten alltså. Också spelar han gitarr och sjunger. Jag tror att jag behöver Pelle. Han är nog bra för mej. Vi har inte träffats jättelänge men allt känns så himla rätt och naturligt med honom.
Halvvägs
Idag fyller jag 45. Halvvägs om nu livet inte tar slut innan det va menat. Jag har haft en fin dag. Vaknade onödigt tidigt men somnade om igen. Frukost och sen en liten shoppingrunda. En strandväska med kaktusar på, 2 fejkade märkest-shirts till ungen och 6 flaskor lokalt producerat vin till mej. Jag är på Lanzarote med minsta ungen. Det är varmt och skönt här. Eftermiddagen låg vi vid poolen och sen spelade vi tennis en stund. Jobbigt men kul. Väldigt många gratulationer har jag fått och det känns fint i hjärtat. Saknar från någon som jag faktiskt trodde skulle komma i håg mej men har fått från någon annan som förvånade mej. Så det går väl på ett ut. 
Jag känner en stor tacksamhet över mina 45 år och många av de Människor som kommit och gått har berikat mitt liv och lärt mej olika saker. Alla lärdomar har inte varit utan smärta men det som gör ont släpper och det finns säkert en mening nånstans med allt ändå. Jag har det så himla bra. Friska ungar, bra arbete, trivs med mitt boende och fantastiska vänner och fina kollegor. Jag har en kropp som tillåter mej göra i stort sett allt jag vill och en knopp som...hmmm..funkar för det mesta. Livet suger verkligen ibland men för det mesta är det bra och innehåller mycket kärlek. Får väl kalla mej halvsingel för tillfället och det är najs även om jag längtar efter tvåsamhet och närhet. Tror inte det är långt bort, men det är mycket som ska stämma. Nöjer mej inte med Good enough. Och han kommer att få det tufft med att ta sej in i mitt känsloliv efter de nitar jag gått på. Tilliten är naggad längre än bara i kanten. Undrar om han finns som pallar med mej. Vet att han inte knackar på dörren men Jag kan vänta. Jag har ju fortfarande halva livet kvar.
Guldmedalj
Det borde jag faktiskt få. Två fredagar i rad har jag varit på spinning kl 6 på morgonen. Det ni! Det är mer än jag trodde om mej själv. Det är skönt efteråt, och framåt eftermiddagen förstår man konceptet. Inte alls så seg som vanligt och sen har man ju kvällen fri! Fri till att träna eller slappa eller handla eller tvätta eller vad som helst. Jag ska prova vara med på onsdagmorgnarna också. Varje tisdag och torsdag är det yoga och jag försöker gå minst ett av de passen. Yoga är skitjobbigt. Kroppen och knoppen blir stark. Läraren är superbra och guidar perfekt genom alla rörelser (som man inte trodde att kroppen någonsin skulle kunna utföra). I går sprang jag 4 km i regn och mörker. Det är skönt att springa i mörker, känns som tekniken blir bättre. 
Medvind: Om 10 dagar åker jag och ungen till Lanzarote en vecka. Det ska bli så fantastiskt skönt. Vi ska bara slöa och bada. Och springa några km hoppas jag.
Motvind: Så oerhört mycket och intensivt på jobbet. Vet inte hur länge till det går. Hoppas jag kan koppla av på semestern. Jag vet ju att allt samlas på hög när jag inte är där..
Vindstilla: Denna veckan får jag svar på ett jobb jag varit på intervju på. Jag hoppas att jag får det. Och får jag inte det måste jag hitta en bättre strategi för att överleva på det jag har. Orkar inte motivera människor längre. De flesta vill visserligen jobba, men i högkonjunkturen som råder så har de som vill och kan jobba redan ett jobb. Resten är hos oss. De flesta med ofullständig arbetsförmåga. Eller ovilja. Eller en kombination av båda. Och systemet med anställningsstöd till arbetsgivare är helt åt helsike fel. Staten betalar lönekostnaderna för varenda biltvätt och pizzeria känns det som. Skulle marknaden få styra de branscherna skulle hälften av pizzeriorna få stänga igen.Eller skulle en pizza kosta 170 kr. Så nästa gång du äter en pizza kan du se det som att du betalar för att få en skatteåterbäring.
Inlägg 1005
Sprang Hövdingeloppet för två veckor sedan. 10 km på 1,05. Ganska nöjd. Njöt av den fantastiska naturen och stannade vid vätskekontrollen och pratade med fotografen. 5 min innan start öste regnet ner och allt blev blött. Jag hade ett paraply med mej som skyddade lite. Jag blev orolig över mina blöta fötter, har aldrig sprungit i de skorna med blöta fötter. Kan innebära skav. Men allt bara flöt på och det kändes så gött i målet. Jag fick medalj (förutsättning för att jag ska springa över huvudtaget) banan, kexchoklad, proteinkvarg, 10 ägg och korv med bröd. Väldigt trevligt! 
Medvind:
Livet flyter på, dejtar nån ibland men har inte hittat riktigt rätt. Svårt när känslorna egentligen är nån annanstans. Borde nog vänta . Eller också kanske man träffar på Honom med stort H när man minst anar det. Inte vet jag, men jag har bestämt mej för att ta emot bollarna när de kommer istället för att ducka för allt. Så jag tänker oftare "varför inte?" Jag lever förmodligen bara en gång och hälften har redan gått. Tänker inte begränsa mej eller hålla tillbaka bara för att.. Fler borde ta för sej mer av livet. Inte sagt att man inte kan ha en livskamrat för det.
Motvind:
Blev förkyld i fredagskväll och en aw mellan halv ett och halv fyra på natten gjorde den säkert inte bättre. Är riktigt risig idag trots 8 timmars sömn i natt.
Har börjat känna mej lite låg och trött, kan det va hösten? Eller jobbet som äter upp mej?
Vindstilla:
AW:n mitt i natten kom till efter ett övervägande mellan att krypa ner i sängen efter en urjobbig arbetsvecka och trevlig dejtmiddag eller ta en av de där bollarna som kom. Vi hade ett riktigt fint nattsnack, jag och kollegan. Han är bra.
Börjat på gymmet igen. Överkroppspassen är tortyr och yogan är något avancerad ibland, men så skönt att göra nåt mer än att springa.
Igår skickade jag en jobbansökan. Hoppas på intervju. Familjebehandlare. Jag har ju iaf erfarenhet av vad som går fel i relationer, hahaha.
Svamp
Medvind 
Efter att ha sovit 8 timmar med bara ett kortare uppvaknande halv tre kändes det inte helt omöjligt att stiga upp halv åtta en lördag. Frukost i magen och sen ut i skogen tillsammans med hunden. Äntligen. Känns som jag inte varit i skogen på länge och ville bara vara där. Började kolla efter svamp och hittade några riktigt fina soppar. Har aldrig vågat äta soppar innan men nu tog jag några olika och tänkte att jag skulle kolla vad det var för sort när jag kom hem. Kikade på kantarellstället och hjärtat slog extra slag! Det fanns kantareller! Lycka! Hunden njöt också av skogen, även om han verkade trött efter några kilometer.
Det blev omelett till lunch och svamp- och skinksås till middag. Och det va gott.
Rensade rabatten lite snabbt och klippte kanterna i min eftersatta trädgård.
Åkte ut till Tormestorp och sprang en runda. Där är verkligen fint. Hittade massor av kantareller på mina gamla ställen men lät dem stå.
Ikväll är det filmkväll med ungen och hennes vänner, samtidigt som jag försöker läsa in mej på nästa utbildning. Tre fjortisar i soffan och tre alkoholintagande och rökande 21 åringar på altanen. Men de bjuder på vin iaf. Och det är kul de vill vara här.
Motvind
När man går i skogen och letar svamp får man ansiktet fullt med spindelnät när man kryssar mellan träden. Det är läskigt.
Löparknä efter 5 km. Bajs. Fortsatte ändå ett par km men fick gå ibland. Hoppas det inte blir så på lördag.
Vindstilla
I går var jag på aw med några kollegor en liten stund. De är himla fina. Vi hade så roligt och pratade om olika situationer vi träffat kändisar i. Alla hade ju nåt att berätta och det va skönt att inte prata så mycket jobb.
Stoppa uret
Vilken vecka.
Torsdag:
Medvind: Tågresan till Stockholm gick fort. Med bra kollega och några handläggarstöd att diskutera över en flaska vin och tiden bara försvann. Diskussionen om handläggarstödet övergick snart i helt andra saker än sanktioner och regelverkstolkningar. Det blev relationer, kärlek, död, livet och allt däremellan. Väl framme var det härligt att träffa svärmor igen. Jag har saknat henne.
Motvind: Stockholm. Centralen. Människor. Orka. Hitta.
Fredag:
Medvind: Det var en fin begravningsceremoni för ex svärfar, officianten var mycket behaglig och lugn. Hon påminde om livets bräcklighet, om fina ögonblick och att ta tillvara på dem. Ungen fällde några tårar och det kändes bra. Hon visar inte mycket av det hon känner. Efteråt träffade jag många som jag inte sett på länge. Flera verkade glada att se mej.
Motvind: Exmannen blev såklart rörd och ledsen och det gjorde lite ont i mej att han inte fick mer tröst och omtanke. Hon kunde väl tagit hans hand iaf. Jag fick sån lust att krama honom. Det blir så många ex vid en skilsmässa. Svåger, svägerska, svärmor, svärfars syster och systerson. Människor jag saknat.
Lördag:
Medvind: Åkte till Uppsala, jag gillar den stan. Mycket människor men inte som i Stockholm. Sprang 6 km längs med fyrisån och det kändes ganska lätt och fint. Och efteråt blev jag som ny inuti. Åt en av de godaste fiskrätter nånsin på kvällen tillsammans med min bästa sambo. Dvs Han jag bodde hos vid tentadags under studietiden till apotekstekniker. Somnade gott på en axel och sov nära. Det var som balsam.
Motvind: Jag var mer påverkad och spänd av fredagen än vad jag trodde så när jag väl landade i Uppsala fick bästa sambon ta emot en hel del. Men han är bra, vet precis vad som behövs. En kopp kaffe och sen på med löpardojjorna.
Söndag:
Medvind: Frukost i soffan. Bauhaus. Bänkskiva till ombyggnation av köket. Och sen: Vera, segelbåten. Strålande sol och sommarvarmt. Grillad kyckling, mozarella, tomat och sallad. Choklad och kaffe. En horisont, en himmel, ett hav och en sverigeflagga. Sova middag en stund efter maten. En av årets topptiodagar. Fulltankad med energi. Och en natt till med en arm om midjan.
Måndag tisdag onsdag:
Utbildning. Motiverande samtal. Bra kollegor och utbildningsledare och ok hotell, men ändå lite segt. Kom hem sent på tisdagskvällen och onsdagen blev det administration hela dagen.
Torsdag:
Datasystemet på jobbet låg i träda hela dagen vilket betydde att vi inte kunde göra ett skit på hela dagen. Snacka om digital stress. Klippte gräset och sprang en runda när jag kom hem och fick sen sällskap av grannens dotter på hundpromenaden. Hon är fin och det är roligt höra henne berätta om allt möjligt. 
Djungelvrål
I lördags var jag och lilla ungen på Bakken och åkte karuseller. Det va så himla roligt! Vi är lika galna i värstingkarusellerna båda två. Det är en sån otrolig skön känsla när det suger till i magen i nerförbackarna på bergodalbana. Jag skriker och vrålar och skrattar så ungen nästan blir generad. Men det är så befriande att bara släppa på spärrarna. Ungefär som att fulgråta riktigt ordentligt. Man rensar systemet liksom.På vägen hem blev vi identitetskollade av polisen. Jag hade fått med mej passen, problemet var bara att ungens pass var hennes första. Alltså utgången för länge länge sedan. Polisen tittade lite konstigt på det och frågade om det var ett tillfälligt pass då det hade en annan färg. Både jag och ungen förvandlades till musslor och bara tittade på polisen med stora ögon. Han log lite och blinkade med ena ögat och lät det bero.. pust. 
Söndagen kom jag upp ganska tidigt. Fick fixat undan städning och tvätt och lyckades klippa klorna på hunden också. Sen sprang jag 3,5 km i tempo 5,59 min/km. Det är milen under timmen. Men jag kommer aldrig orka hålla det tempot i en mil. På eftermiddagen hade jag gott häng och samtal med grannen, kattmys och kaffedrickning. Kvällen tillbringades runt tacomiddag med några av ungens fina vänner och sonen. Han sa något som gjorde mej himla glad. Jag hade räknat med att vi blev två till maten. Plötsligt var vi fem. Jag trollade fram lite extra ingredienser så det skulle räcka till alla. Inte svårt när det är tacos, men då säger han: "Detta har jag alltid uppskattat med dej mamma, att du alltid fixar fram mat till kompisar som vill äta hos oss." Det värmde. Och så har det alltid varit. Det är inte många gånger jag fått säga nej till kompisar till barnen som velat äta med oss.
Idag besiktigad jag bilen och den gled såklart rakt igenom utan minsta anmärkning. Livet som toyotaägare.
Jag känner mej rivig i halsen och tjock bak näsan och anar en kommande förkylning. Och det är så himla sämst tajming om det skulle bli så nu.. begravning och utbildning och sen hektisk vecka och hövdingeloppet om två helger. Hoppas rivet i halsen är från karusellvrålet och inte från nåt elakt virus.
I går
Sprang jag milrundan på Hässleholmsgården. Har gått den innan och den är fin. Mentalt är det guld att ha sprungit den. Nu vet jag att jag klarar det. I går var det varmt, riktigt varmt. Så det kommer att gå kanonbra den 15 september! Mina skor är helt fantastiska! Inte en endaste liten skav någonstans. Som att springa på moln. Bästa skorna någonsin faktiskt! 
Var på husvisning också. Riktigt kul, jag och grannen spelade teater så verklig att vi verkligen stod och vägde för och nackdelar på allvar efteråt. Huset är fint och det går att bo där resten av livet. Men det är dyrt. Och inget hallelulijahus. Absolut hade jag kunnat bo där men det är vansinnigt mycket pengar. I morgon ska vi skrapa trisslotter. Vinner vi så köper vi och bor tillsammans.
Just idag är jag stark
Och har varit hela dagen på jobbet. Belastningen är galet. Men ingen dör. Ingen dör...jag upprepar det som ett mantra. Papper som ska till rätt ställe, telefonen som ringer, mail som trillar in och allt måste åtgärdas på ett eller annat sätt. Och bakom allt detta finns en människa. Ett öde, en historia. Ett behov. 
Jag hade tre möte inbokade på eftermiddagen. Första kom, fick övertala hen om att det var dags för insats. Har man försökt själv i åtta månader och inget hänt så behövs en förändring. Tvivlar på att hen kommer medverka. Andra kom inte så jag ringde upp. Hen svarade. Hallelulja, det händer inte ofta. Hen hade jobbat hela sommaren och skulle börja skolan. Så det var ju hejdå på hen. Tredje hade sin partner med sej. Kunde inte ett ord svenska. Jag lät partnern tolka, även om det inte är bra eller korrekt. Hur tänker beslutsfattare när de tror att någon som inte kan språket och saknar utbildning ska kunna få ett arbete? Erbjöd insats. Men barnet kunde inte lämnas 8 timmar på förskolan och mannen kunde inte ta hand om det. Så hur skulle hon då... jag övertalade henne till halvtid. Även om det är emot alla regelverk. Mannen verkade nöjd. Undrar om han är lika nöjd när han förstår att det bara är halva summan pengar också.
Ikväll kom grannen och hans barn över och åt middag med mej. Barnen pratar och det blir inte mycket vuxenprat. Men de är mysiga. När de gått gick jag och hunden ut en runda. Det var helt stilla och verkligen en skön sensommarkväll. Tog ett glas vin och satte mej ute. Då hade jag så gärna haft någon att prata med. Om att himmeln var vacker, att gräset var grönt igen, att mördarsniglarna vaknat. Om att utemöblerna måste förvaras nånstans. Om födelsedagspresenter till barnen och att det är dags att se över höstgarderoben. Någon att planera helgen med. Nån att få pepp ifrån för att springa milen i morgon. Någons axel att somna på.
Ensam är inte stark.
Flow
Medvind:
I onsdags åkte jag ut till Hässleholmsgården för att springa på slingorna som finns där. Det är lite mjukare underlag där än mina asfaltsrundor här hemma. Första km är pest. Men sen...flow. Inte ont, inte trött, jämn andning och backarna bara besegrades. Så. Jefla. Gott. 7,5 km slutade det på. Inte fort. Men distans. Det kommer kanske gå vägen att jag kommer upp i milen innan loppet. Mentalt hade det varit guld. Det är 4 veckor kvar nu.
På torsdag ska jag på husvisning. Det ska bli spännande att se hur en del på 114 kvm av ett parhus kan kosta 3,6 miljoner kronor. Helt nybyggt, lite taskigt läge men annars ok. Bara på skoj såklart för att jag är nyfiken!
Motvind:
Satt i polisförhör över en timme idag. Det är mentalt tröttande då jag gärna vill ge en så bra bild som möjligt av vad som hände och vad som sades. Ordagrant har jag väldigt svårt att återge konversationen jag och den misstänkte hade. Men det förstod den snälla polisen. Nu är jag som en trasa. Och chefen är såklart på semester. Det finns ju ingen som tar över inbokade besök precis. Så det är bara att köra på och hoppas allt blir rätt och bra för de sökande ändå.
Vindstilla::
Klippte gräset igår för första gången på evigheter. Gräsmattan börjar få lite färg och växer. Det blev fint. Och hallonbuskarna levererar. Äter färska varje dag men har ändå tre liter i frysen. Och 250 gr gjorde jag glass av en dag också. Det är så coolt att odla egen mat. Önskar jag kunde bo så att jag kunde odlat mer.
Jag ska åka till Stockholm på utbildning några gånger nu i höst och går det bara att fixa en bra hundvakt ska det bli riktigt skönt att komma iväg, träffa nya människor, umgås med kollegor som ska gå samma utbildning och bo på Hotel. Jag gillar det.
I onsdags hade jag och grannen soffhäng. Kollade tv, pratade, drack onsdagsvin och slöade. Det är verkligen kravlöst när vi träffas. Ikväll är jag utvisad ur hemmet för sonen ska ha lite kompisar här. Då är det väldigt praktiskt att bara kunna gå över till grannens soffa och hänga där istället. Han har dessutom en kattunge att gosa med. Den är jättesöt.
Nu ska jag byta om och ge mej ut på en intervallrunda. Häpp!!
Jobba.
Medvind:
Det är helt ok att börja jobba igen, träffa alla fina kollegor och komma in i rutiner igen. Många tycker jag ser så glad och fräsch ut och det är ju kul att höra då jag känner mej glad och harmonisk. Jag fick sista veckan med riktigt fint väder och det gjorde inte ett dugg ont att det regnade i går och idag. Hade en fin sista helg också. Balkonghäng med grannen på fredagen, Musik vid Immeln hela lördagen med en kollega och sen skogsutflykt med korvätning på söndagskvällen med grannen och hans barn. Det är fina ungar, lätta att ha å göra med. Igår sprang jag 6 km och det flöt på bra. Riktigt flow. Förutom den första hemska km som jag förmodligen aldrig kommer att vänja mej vid.
Igår hävdes grillförbudet och en dimma av grillrök lade sej över hela stan och affärens köttdiskar gapade tomma efter folks länsande. Och ja, grillen tändes även här.
Motvind:
Jag vill verkligen ha mer sommar. Mörkret har redan börjat påminna sej när jag får flytta bakåt timerna på lamporna i fönstret.
Vindstilla:
När man kommer in i badrummet och ska göra sej klar till sängen som man bäddat rent i och ser hur de nyskurade golven blänker och man kommer på att det är tvätt i maskinen som behöver hängas ...då hade det varit gott att va två..det är trist att allt hänger på bara mej. Ibland.
