Kycklingar, en hare och Jesus
Det här med påsk är rätt najs. Jag gillar påsken. Det betyder ledigt. Om det är för Jesus skull eller alla ägg kan faktiskt kvitta. Påskvädret har varit det finaste i mannaminne. Shorts och linne-väder. Nån rabatt är rensad och lite ny jord till hallonen är utlagd. Några kilometer in på löparkontot och en dag på Skånes djurpark avklarad. Och ändå har jag en ledig dag kvar. Jobba heltid och försöka hålla ett hem i nåt sånär ordning kräver lediga dagar ibland. Det här med att ha bokade saker och andra folk att ta hänsyn till tar enorm energi. Jag skulle gärna ställa till med stor påskmiddag för alla släktingar jag kan komma på men jag har inte den orken. Fixar gärna nåt spontant de dagar jag känner att det finns kraft över. Det är såklart ett stort nederlag att inte orka det jag vill, men det är enda sättet att överleva på. Acceptansen är svår. Jag försöker skala av och säga nej och sätta gränser men det är inte så lätt när omgivningen pockar på uppmärksamhet och jag behöver skärma av. Behöver påminna mig själv om priolistan. Löpningen går tungt, men jag gör det iaf ganska regelbundet. Ska försöka mig på morgonpromenad lite oftare också. 
Morgon-PW
05.30 är orimligt tidigt att krypa ur loppelådan. Men ibland gör jag det.Som i morse. Min fina galna granne tar med mig ut på powerwalk eller spinning så dags. Jag är inte så kommunikativ så tidigt så vi pratar inte mycket den första stunden. Men efter ett tag har vi en rätt trevlig promenad med diskussioner om livets kullerbyttor och flygturer. Han är väldigt mycket icke-dömande och vrider och vänder på perspektiven. Vi är som terapeuter för varandra. 
Medvind:
Det är vår och jag mår ok. Jag har kommit i gång med träningen lite mer regelbundet och springer tillsammans med Pelle ibland. Det är härligt, vi springer lika tempo och ska springa blodomloppet tillsammans.
Motvind:
Jag har lagt på mig onödiga kilo som är svåra att få bort. Det är så tråkigt att inte komma i vårkläderna som ligger i garderoben och väntar.
Vindstilla:
Trots situationen på jobbet så har vi ändå en bra stämning. Idag har vi sagt adjö till en kollega och mailboxen fylls med insamlingar till avgångspresenter efterhand som folk slutar. Igår fick de som ska arbetsledas till Malmö besked. Jag var inte en av dem så jag blir troligen uppsagd. Men jag sitter lugnt i båten och ser vad som händer. Är ju taggad att börja mitt nya uppdrag. Och även om jag blir uppsagd nu så behöver jag inte sluta förrän till jul. Och då har turordningslistorna ändrats och det kanske finns möjlighet till återanställning. Just nu finns inte så många drömjobb lediga att söka. Är lite sugen på studier...
Stora staden
Pelle. Han är fin. Så fin som en man ska va. Han är lugn och trygg. Det är så mycket han är och gör som är bra och sunt. Han är jämn i humöret, ifrågasätter inte allt jag gör och säger. Han förstår att det finns en ryggsäck som ibland är tung, och då plockar han ur saker. Han tycker om mej precis som jag är och vill inte ändra på nåt. Han bryr sej inte om håriga ben, några kilo för mycket, flottigt hår eller humörsvängningar. Han bara finns där ändå utan att låta det påverka hans eget humör. Jag kan somna i hans knä i soffan eller famn i lugn och ro. Det blir inga diskussioner om vem som ska skriva gomorron eller säga gonatt när vi är från varandra. Han förstår att det inte finns tid eller möjlighet att alltid höras under arbetsdagen och skulle aldrig ifrågasätta att man syns som aktiv på Messenger för han vet att den inte alltid stämmer och hur den funkar. Ju mer jag förstår hur bra en relation kan va desto mer förstår jag hur destruktiv tidigare har varit och hur lätt det är att falla in i ett bekräftelsebehov och vilja vara till lags för man tror man inte duger. Jag vill inte vara utan min Pelle.
Motvind:
Är varslad på jobbet. Har ingen uppfattning om hur jag ligger till i anställningstid i jämförelse med andra. Kanske jag hamnar på kundtjänst i Malmö eller blir uppsagd. Har precis börjat ny tjänst som jag gärna jobbar med om jag får men är också beredd på att snart stå arbetssökande. Ovissheten tär.
Vindstilla:
Är i Stockholm på utbildning och längtar hem. Här är bra och det är skönt att bo på hotell, men det sliter. Den sociala baksmällan kommer va enorm över helgen.
Skulle ut och springa några km här på Kungsholmen. Sprang såklart vilse och kom tillbaka med många fler km i benen än vad jag planerat.
