Under filten
Vindstilla:
Igår låg jag under filten hela kvällen och funderade på meningen med livet. Jag kom inte på nån så jag gick och la mig och sov istället.
Motvind :
Hundarna fäller. Massor.
Jag har hittat en tjänst inom kommunen som skulle va så himla rolig att jobba med. Men just nu presterar jag inte så bra på det jobbet jag har så det är förmodligen inte rätt tid att söka annat som kommer kräva energi som inte finns.
Min fina kollega har det svårt i sin relation och är på väg att lämna och det smärtar mig att se hur jobbigt det är. Men han kommer överleva. Jag ska se till det.
Medvind:
Idag har jag varit aktiv. Städat och sorterat viktiga och mindre viktiga papper. Dammat har jag också gjort. Och sprungit 3 km i en fantastisk härlig kväll. Vindstilla och spegelblankt i dammarna på våtmarken och gässens små bebisar har börjat simskola. Och plötsligt för en sekund eller två så finns det hopp om liv.
Jag jag Och jag
Medvind:
Varit på shopping med lilla ungen. Dyrt men ganska kul. Till och med jag fick några nya trasor att ta på.
Gräsmattan är klippt och fin av nya klipparen och imorgon ska resterande kanter fixas till. Kantklipparens laddning räcker inte till hela kanten runt om.
Jag tar små små steg och kommer vidare i livet. I mitt liv. Bara mitt. Och gör mig av med det som smärtar och gör ont. Jag vill inte låta känslor som inte leder nån vart påverka mig mer.
Motvind :
Vaknar med ångest och lägger mig med ångest. Bara i trädgården, skogen och vid matlagning släpper den greppet. Jag mår verkligen inte nåt vidare. Måste försöka springa en runda i morgon.
Vindstilla :
Vi har mätt hur mycket lilla hunden dricker per dygn och väntar på att veterinären ringer nästa vecka så vi får reda på hur vi går vidare. Eller inte går vidare.
Undrar hur mycket motgångar en människa klarar av.
Svårt
Medvind:
Fick massor av beröm från kollegorna efter gruppvägledningen i dag. Även utvärderingen från ungdomarna visade på en nöjdhet. Det känns riktigt bra.
Motvind:
Svårt att komma upp på morgonen.
Svårt att motivera aktivitet.
Svårt att leva.
Svårt att komma i håg.
Svårt svårt att känna att allt är så tungt.
Vindstilla :
Det blir bättre. Mycket bättre! Snart.
Dödens dag
I en sån där almanacka som man hänger på väggen, där en dag är som en ruta, skulle rutan för denna dagen vara fylld med en svart tuschpenna. Som om den inte fanns eller som man på nåt sätt hade hoppat över den eller bara strukit den ur historian. Har jag otur vaknar jag till en ny dag i morgon. Och då ska jag baske mej ta tag i ett jobbigt telefonsamtal. Och rocka fett på en gruppvägledning innehållande arbetsrätt. Hur kul kan det bli? Precis så roligt som jag gör det. Jag borde kanske satsa på en skådis-karriär istället.
Nåt jag inte rockar så fett på är att tala om för mina barn hur mycket jag älskar dem. Det måste bli en skärpning på den fronten. Speciellt efter kvällens program på tv om självmord. Som ett slag i magen. Det kunde varit mina barn som satt där och berättade om sin självmördade morsa. 30 liv i veckan går till spillo i självmord. En av mina finaste vänner ligger just nu inne med övervakning var 15e minut för att hon inte ska försvinna från jorden. Men tack gode gud så lever hon och kommer förmodligen fortsätta med det ett tag till.
All kärlek till alla som behöver. Även till mej själv som behöver mest av alla just i kväll.
Fjädrar och ägg
Ni vet när man kommer hem från jobbet och man är helt färdig med allt man föresatt sej och känslan av att man rockar fett fyller hela ens inre . När man vet att hade chefen sett mig idag hade hen fördubblat lönekuvertet och man har känt kollegorna avundsjuka blickar hela dagen över hur onödigt effektivt man jobbar. Vet ni den känslan?
Inte jag heller.
Men jag är så jefla nöjd över min arbetsdag idag. Jag har varit effektiv och fått undan mycket som legat på vänt. Sen har jag rockat fett på en gruppvägledning som inte var så väldigt planerad. Jag är bra på att improvisera. Ungdomarna var så engagerade och medverkade på ett fantastiskt sätt. De har så mycket kloka tankar att dela med sej av. Efter det var det dags för ett informationsmöte som ingen somnade under. Dvs högsta betyg!
Jag gillar mitt jobb. Idag har jag dessutom idkat myndighetsutövning genom att skicka meddelande till ersättningsprövningen på grund av ogiltiga frånvaroorsaker. Allt enligt regelverket. Man får inte åka på mosters födelsedag istället för att gå på kallat möte. Om man inte tar med sig tårta till sin handläggare vid nästa möte förstås. Självklart är Statstjänstemannen mutbar.
Medvind:
Ikväll ska det bli lite påskfint här i huset. Och imorgon slutar jag redan halv två för att sen vara ledig i 4 dagar. Då ska fönsterna bli putsade och förrådet ska inventeras. Kanske bilen ska få lite kärlek också.
Motvind:
Vaknar ofta med ångest på morgonen och har svårt för att komma iväg. Och jag måste ta kontakt med min läkare för nya recept. Det känns som att behöva springa ett maraton med 40 kg övervikt. Varför? Inte en aning...
Vindstilla:
Har fått så mycket hjälpmedel för min onda arm att jag inte vet om något hjälper eller inte. Men det känns bra att arbetsgivaren tar det på allvar från början. Nytt tangentbord armstöd och den sjuka gymnasten har tejpat armen från fingrarna upp till armbågen och satt på mig ett handledsskydd med skena i. Så nåt ska väl hjälpa? Den sjuka gymnaster berättade att tejpen finns i många fina färger som blått och rosa men de brukade använda den vita. Sen fanns det en svart tejp också som tillverkaren tagit fram för mörkhyade så de också skulle kunna ha en diskret färg. Sen plockade hon fram tejpen och började tejpa. Vilken färg jag fick? Svart. Jag är förvirrad. Fullständigt faktiskt.
Acceptansen dag
Jag borde vant mej. Jag borde vara nöjd. Jag borde ha gått vidare. Jag borde känna framtidstro och lättnad. Jag borde kommit över ilskan. Det är mycket jag borde men som ändå ligger kvar och skaver. Och jag borde inte tänka på vad som kunde varit. Ändå gör jag det väldigt intensivt vissa dagar. Då skulle jag vilja rensa ut varenda pinal i hela huset för att slippa bli påmind och kunna starta om. Andra dagar är jag faktiskt väldigt nöjd och tillfreds och hela livet är i harmoni. Idag har jag jobbat intensivt med acceptans. Det är som det är och det enda jag kan göra är att låta varje minut passera som sanden I ett timglas. Sakta och jämnt. Med tålamod utan dess like. Så kommer gråten och hulket och snoret en stund och sen är det bra för denna gången. Men tron på sanningen är för alltid naggad i kanten. Och det är smärtsamt.
Medvind:
Har rensat i garderoben och även om jag lagt på mig några kilo så passar det mesta ganska skapligt ändå.
På tre veckor har jag gått ner 1.7 kg och efter idag när jag sabbade allt genom att möla i mig ett sweitzernöt så tar jag nya tag och satsar på ett kilo till om två veckor.
Motvind:
Jag behöver vara ledig. Herregud vad jag behöver vara ledig. Jobbet är så vansinnigt intensivt just nu med polisförhör, orosanmälan till socialtjänsten, två urkundsförfalskning, planering av friskvårdsdagen och gruppvägledningar där jag förväntas vara coachande och inspirerande . Det är mycket nu. Men så roligt ändå.
Vindstilla :
Har gått med i en vandringsgrupp för singlar som jag hoppas ska kunna ge lite meningsfull fritid. Och tanken på att gå en långtur helt ensam får jag inte riktigt ur skallen. Måste börja planera sommaren. Tänk om ungen ville hänga med på en tur med övernattning? Det skulle varit kul.
