Så länge man försöker har man inte misslyckats

Medvind: Träffade på vaktis i trappan och sa till om en ny sil till kökskranen. Inom en timme kom han med den. Jag blev ju chockad.
Motvind: Silen passade inte.
Vindstilla: Hälsade på kåta Tomten i Tyringe idag. Hittade en av fyra saker jag räknat med att han skulle ha. Men får väl fixa det en annan dag. Åkte förbi lilla huset och det ligger ganska bra där. Har bokat visning på det.
Var hos tandläkaren. Det gjorde mest ont att få bedövning. Ny tid är bokad och om inte det onda gått över då så är det rotfyllning som gäller. Suck.
Dags att gå ner i avgrunden och hämta upp tvätten.
Kvällskram D.

nöjd med så lite

igår kväll ringde postkodlotteriet. jag hade vunnit tusen spänn! kul. idag kommer de att försvinna hos tandläkaren. okul.
kommer ner i tvättstugan. den bra maskinen är inklädd i en stor lapp med röd spritpennetext: maskinen är trasig. jahaja. synd det inte går att sätta pengar på att nåt är trasigt där. då hade det varit lite som vinst varje gång. oddsen för att allt ska funka skulle va skyhöga. ingen skulle sätta på det.
känner mej verkligen helt Lost. tappar bort vem jag är, mina värderingar och blir passiv och tar inte ansvar för det jag borde. när jag blir maktlös och inte kan påverka min vardag, mister empowerment, blir oförmögen till handling. jag gjorde en profil på en dejtingsida bara för att få en påminnelse om vem jag är. vad jag står för. vad jag tycker om och vad som är viktigt. onödig tid, men det är intressant att läsa om sig själv. om vad jag tycker om att göra och sen tänka efter hur ofta jag egentligen gör de sakerna. det finns vänner jag saknar och skulle vilja träffa oftare. drömmar som faktiskt är genomförbara. och det är bara jag som är ansvarig. ingen annan kan göra det åt mig. jag kollade runt på lite andra profiler och det finns många människor som verkar jätteintressanta men ändå...va är det för fel när de ändå inte hittar nån att dela vardagen med? kanske människor bara vill ha nån som man kan visa upp sig för, bjuda flott på restaurang, skryta om jobbet för, mysa och ha kul med och inte nån som kan ta soppåsen, bädda rent och skura toaletten varannan gång med?
relationsfunderande d.

Mitt liv är som en tennsoldats.

Jag brukar säga att Gud ger inte större prövningar än man klarar av. Men nu ska han ha klart för sig att han är så jävla nära gränsen....Vaddå??? Förlåt att jag missade julottan, liksom!! Eller vad?? Men ge mig en rotfyllning för 3000 nu också, det går bra. Jag tar det med. Kan man få lite lugn och ro sen? Få va frisk en liten stund?
Är sugen på skidåkning. Har bara en stav. Har ändå ingen tid. Springa då? Snö överallt, kommer halka o bryta benen. Sjuka ungen släpper inte ut mig ändå, knappt jag får gå med hundarna. Mat och skit ska också hinnas med. Slösade 2 timmar på stora affären i går för att leta tidskriftsamlare. De hade inga. Ordningen är så ototal, räkningar som glömts bort, behöver strukturera röran.
I morgon är det tvättdags ska bli kul att se vad som inte fungerar i morgon. Fläkten? Maskinen? Vattnet? Spännande detta. Eller inte alls. Ja, jag tar ut allt i förskott. Det är nu jag ska hitta min verktygslåda och det är inte svårt, jag tänker ju på den nu. Men den är fan helt tom. Nån har snott alla verktygen.
Ja, jag är strressad. Superstressad. Behöver jobba några dagar också för att få nån lön nästa månad. Eller skiter jag i det och lever på inget. Det går det också.
Jag har hittat ett hus som ligger perfekt, fint i pris och det tilltalar mej. Men det blir skjutsande av lilla flickebarnet. Men det går kanske det med.
Tandvärkskram D.

stora kramdagen

hade en fantastisk kul firmafest i helgen. verkligen mysigt och fint och bra planerat. god mat och kanon underhållning med Andreas Lundstedt och Peter Jöback.
loppan är krasslig och det är sannerligen inte lätt att få till nåt vidare plugg med henne hemma.
det är bara du själv som väljer, så va noga med ditt val. och kom ihåg, att när du väljer något, så väljer du samtidigt bort något annat.
kram d.

Fredagsmys

Barnfri, hundfri, ingen man. Härligt. Insåg att jag får sovmorgon i morgon på mycket länge.
Gick till simhallen. . Var svinkallt att gå dit trots dunjacka och överdragsbyxor.Har aldrig sett så mycket folk där. Bastade en stund innan jag hoppade i. Simmade en halvtimme och tänkte stiga upp men sen tjatade ungarna på badvakten att släcka lamporna. Och jösses va mysigt det blev. Simmade på rygg och hörde allt sorl som i en glasskål. Skönt. Och utanför sken månen. Jag såg den genom de stora fönsterna och fylldes med en stor lycko/tacksamhetskänsla. Ett hopp om framtiden liksom, att det kommer bli bra, va som än händer. Sen kom krampen i tån. Försökte sträcka och dra i den men den ville inte släppa. Så jag gick upp. Bastun var full med 6 flickor i 12 årsåldern. Jösses. Är det det som väntar ...?? När de bytte om var det en som var riktigt taskig mot en av de andra. Jag spände ögonen i henne. Jag tror hon förstod för hon blev tyst. Men kände mig samtidigt dum. Jag borde sagt nåt istället. Varm och lite på gränsen till svettig började jag gå hemåt. Snön gnistrade och det knarrade så där härligt under skorna. Lagom hemma hade kylan gått genom kläderna. Nu sitter jag under goa varma födelsedagsfilten med en ask aladdin och ett glas vin och börjar bli varm igen. Och ja, jag har lyft och tagit från andra lagret. Fördelen att va ensam Hehehe. Jag trivs ensam. Om det sen är så hälsosamt det vet jag inte.
Den som går in ringen och tänker att ingen har vunnit mot denna motståndaren på 2 år, har ju redan förlorat matchen. Jag ska lära min tös att tänka annorlunda.
Skavlankram D.

tiden kommer med svar

om hjärtat skriker ja, men hjärnan nej; vad ska man lyssna på då?

tänker inte ta o helga natt iaf

på lördag åker jag till stockholm för kickoff med jobbet. på något konstigt vis har jag tackat ja till att medverka i nåt så ska det låta lookalike....vet inte hur det gick till men...ja, det blir vindrickande på tåget. så får det bli. over and out.

stjernberg behöver sånglektioner

tiden bara springer. helgen går som blixten. i fredags tog jag ledigt och åkte till Ikea. behövde ny lampa. kom så klart hem med liiiite mer än så. dock inte fler ljus. nu har jag en lampa över...
motvind: sonen är sjuk. på riktigt. hans hals ser ut som ett öppet sår med blåsor i och han har ont. han vaknade med världens ögoninflammation i morse. jag har inte tid att greja med doktorn, men får nog göra det ändå i morgon.
jag försökte boka biljetter till en show som hjärtat skulle få i födelsedagspresent, men min bank funkar inte och jag vet inte hur jag meckar rätt på det heller och när tekniken är motsträvig lackar jag ut. känner för att bara skita i det men får väl ringa dit i morgon. har slösat värdefull tid på ingenting. skulle inte förvåna mig om de är slut i morgon.
lyssnar på Robin stjernberg på så ska det låta och den grabben behöver sånglektioner. pinsamt. verkligen dåligt. jeanbanan kan inte heller sjunga men låtsas heller inte kunna.
medvind:
var på utställningen med jan Lööf igår. jättefint. loppan gillade det och det var längesen jag gjorde nåt tillsammans med henne som vi båda uppskattar. det va kul att se henne skapa i skrotnisses verkstad.
gick en pw idag så svetten rann och det sista kletet i lungorna rensades ut. så skönt.
vindstilla:
kollade ett hus idag. mycket charmerande och billigt i drift. dock mycket fix inne och ett tak att lägga om. lite stort för oss kanske. en sparrisbädd i trädgården som gett tio kilo i skörd. häftigt. men ju mer jag tänker på det ju mer vill jag bo i tormestorp. det är där jag har all anknytning. ska nog ha lite is i magen och se vad som dyker upp. det är lättare för mig att köpa något när jag jobbar.jag längtar efter skogen, orienteringklubben, att loppan kan leka med kompisar utan att behöva mecka med skjuts och tider och mycket mer. jag längtar efter att få tillbaka mina värderingar och vanor, det jag gjort avkall på sen jag flyttade. jag vill ha ordning på torpet igen. men jag hinner säkert ledsna ihop några gånger på vägen och ändra mej.men det är bara att bita ihop, jag kommer fixa det. på nåt sätt. det har jag bestämt. aldrig att jag kommer tillåta mig själv att bli beroende av någon igen. varken känslomässigt eller ekonomiskt.
så det är väl bara att boka in några extra jobbdagar så nästa månad också blir dräglig.
dags att kissa hundar kram d.


Haft någon att prata med vid frukosten?

Nä, nu är jag för dj-a trött på att vara förkyld. Åt till och med en vitaminpilla i morse. Desperat liksom. Bäst före sept -10. Nog inget krut kvar i dem, inte.
Medvind:
Var på språkverkstan i går med min uppsats och tanten som har jobbat med språk i 150 år var mycket nöjd och tyckte det såg bra ut :).
I morgon är sista tvättdagen av tre denna veckan. Sen är handdukar och lakan fixade för denna megaomgången. Skönt.
Har beslutat mig för att lägga all kraft på uppsatsen och strunta i den andra kursen just nu. Jag tror det är ett bra beslut, det blir bara rörigt annars.
Sonen har kommit upp i tid tre dagar i rad. Snart blir det ljusare på morgonen och då hoppas jag det går ännu bättre.
Motvind:
Så där lagom blå-grön på låret och armen. Fortfarande lite öm vid revbenen bak i ryggen. Men det blir bättre.
Har ätit både godis och glass varje dag hela veckan. Inte bra.Ska slänga skiten så det inte finns hemma.
Har molande tandvärk emellanåt. Hoppas det är för jag är förkyld igen.
Vindstilla:
Sitter och surfar runt och letar efter bostäder. Det finns tre rum lediga i ett kollektiv utanför Höör. Som strävar efter att vara självförsörjande av det som går att odla i trädgården. Det har 11 rum totalt, stort kök och flera badrum. Verkar hur bra som helst och det har varit min dröm i många år att vara så självförsörjande som möjligt. Är så sugen på att lyfta luren,,,,,men det är ju de där barnen. Lilla Loppan skulle nog inte va nån fara, men att få en 15 åring att bosätta sig i ett kollektiv??? Njae. Tveksamt om det skulle va bra för kollektivet eller sonen. Får nog stilla min iver lite där. Men det skulle va roligt att prova på och se hur man agerar med folk omkring hela tiden. Skulle kanske va bra eller helt katastrof...Egentligen har jag ju mitt kollektiv redan i min fb-grupp som jag kan ventilera allt möjligt mellan himmel o jord med. Massa kloka människor som förstår att det man skriver är menat väl, att det inte är ett påhopp eller för att ge dåligt samvete. De är super, verkligen. Nästan bättre än terapi, då allt vänds fram och tillbaka, ut och in och man kan få olika tips råd eller bara stöttning när nåt går emot. Alla människor skulle ha en sån ventil.


 
Det blir ljusare. Och det är inte tåget i tunneln!

Det va inte mitt fel

Tjocka människors förnekelse över sin egen skuld eller orsak till fetma fascinerar mej verkligen. Deras ursäkter är värre än tonåringars förklaring till varför saker och ting inte blir gjorda ibland. Önskar så att jag var mer insatt i och hade mer kunskap om den psykologiska pusselbiten i ämnet. Det är komplicerat och komplext.Att bli fet går ju inte över en natt och det är ju inte helt oväntat man vaknar en morgon och upptäcker att man är drabbad av fetma. Det finns ju en överviktsfas också. Å andra sidan så hamnar man ju inte i den heller över en natt. Det är vad man gör varje dag som spelar roll.
Sitter med uppsatsen och försöker få till något bra inför besöket på språkverkstan i morgon. Får man skriva vad man vill i diskussionen? Tror tyvärr inte det. Visst kan jag komma med egna tankar men kanske inte så utstickande som mina är när jag sitter och lyssnar på intervjuerna.Känner mig riktigt elak ibland över vad jag tänker. Människor är märkliga, intressanta, förvånande och helt underbara. Förmodligen tillhör jag själv den skaran. För visst har man undanflykter för många saker, allt har med den tillfälliga motivationen att göra. Ibland önskar jag att jag kunde gå ner på ICA och beställa motivation kilovis. Men man kan ju sakna motivation trots att insikten finns. Men hos en grupp feta jag intervjuat har inte ens insikten över hur sitt eget beteende påverkat. Som att de hjälplöst blivit i tvingade all föda och förhindrade till rörelse i den överviktiga fasen. Det gäller dock inte alla, men några av dem lever fortfarande i förnekelsestadiet."Det va inte mitt fel". Och då har de ändå tagit ett beslut om en operation, genomlidit den och är nu normalviktiga. Och det är ju också att ta ansvar för sig själv....men jag fattar ändå inte det psykologiska i hela processen. Visserligen är det som ett missbruk men ändå...Inser nu att jag skulle valt att titta på vad det är som gör att feta människor tar tag i sitt mående och bestämmer sig för att ta hand om sig, vilja må bättre och faktiskt genomför en förändring. Vilken komponent är det som klickar till? Det hade varit mycket mer intressant än det jag gör nu. Bit i det sura äpplet, tugga och svälj. Alternativen är få.

Också slevar jag i mig resterna av en glasslåda jag hittade i frysen. Det är inte jag som är ansvarig för att den hamnat där. Jag har slutat köpa hem utan anledning. För jag vet hur det blir. Men det är jag som är ansvarig för att den kommit i min kropp. Och nu blir jag ansvarig för att se till att jag gör av med den extra energin den gav mig som jag verkligen inte behöver just nu när jag är så orörlig. Men om jag vill kan jag ju alltid skylla på den som såg till att glassen hamnade där. Det var väl hens fel att jag nu ätit upp den? Eller?

Ansvarskram D.


skyddsnät önskas

det är lika bra att bunkar ihop mej och kasta bort mej. är i så dåligt skick att till och med deponitunnan skulle börja kräkas av mej. hostar och blöder näsblod och har fortfarande ganska ont i kroppen. tål väl inte att va ledig och ha det bra några dagar.
försökte förflytta mig här hemma igår och fick bort de flesta julsaker. fick resterande tvättid av granntanten och körde två maskiner. naturligtvis var varmfläkten i torkrummet trasig.
lilla loppan hjälpte till med att kissa hundarna annars satt hon vid datorn nästan hela dagen. gillar det inte alls. tappar mer o mer av mina värderingar o fattar folk som bara ger upp när omvärlden endast bjuder på motstånd. funderar starkt på att bryta studierna, motivationen lusten och viljan är noll. till allting faktiskt. behöver nog hjälp att bryta och ta mig ur situationen. men hur och var vet jag verkligen inte.
hopplös kram d.

äntligen hemma

det går inte så bra att tanka bensin i en dieselbil. då får man snällt vänta på bärgare en timme. men som tur är har jag en egen svart riddare som ryckte ut och nu är vi äntligen hemma och jag äter smärtstillande så jag kan duscha innan jag parkerar mig i sängen.
kram d.

när allt bara gör ont

ont ont ont och på väg hem. känner mig sjuk. hostar och huvudvärk utöver smärtan i kroppen som blir värre för varje mil. enligt gps:en har vi tre timmar kvar. så jäkla drygt. och så drygt att bli sjuk igen. fan. jag tycker att jag har gjort mitt i den kategorin. fast lite roligt har vi haft också. killarna satte på Johan glans i en ståuppkomikershow. han är rolig. men det gör ont att skratta. hela vänstersidan är helt körd. från armen o ner till knät gör det vidrigt ont varje ojämnhet i vägen.
det är synd om mig.

is i spåret är inget bra

jag fick stora liften att stanna igår. det är pinsamt. men vi kände för att flörta så vi tog singelkön. de i andra kön ska hålla till höger och släppa in de som kommer från singelkön men nåt gick snett och jag blir knuffad framåt och trillar under liften. jag kommer nedanför kanten så när jag reser mig upp är liften en meter för högt upp för att kunna sätta sig i. liftpersonalen kommer fram och frågar om han ska hjälpa mig upp. innan jag hunnit protestera tar han mig under armarna och lyfter upp mig. jaja shit happens.
på afterskin blev jag itvingad irish coffee och sen när vi skulle åka igen var det mörkt ute och knäna lagom mjuka. så jäkla härlig dag.
idag tog jag längdskidorna och hittade till spåren ganska enkelt. i första riktiga nerför trillar jag i en riktig vurpa och landar på höften. kommer upp och känner efter om jag lever. jodå, men ont i vänstersidan. ena staven är bruten.jag fortsätter ändå. men det gör mer och mer ont i höften och baksidan av låret.jag börjar frysa i mina svettblöta kläder. till slut går det inte längre, jag får ringa efter hjälp. har sovit en timme i soffan, kurerat mig med kylliniment och Ipren. det känns lite bättre men ska duscha varmt strax.
skulle pluggat i dag ju efter åkningen. suck. inget blir som man tänkt och jag funderar redan på hur jag ska kunna sitta i bilen i morgon.
ontkram d.

najs, very najs

att åka utför
ta en xante i varm choklad med grädde
afterski
grilla korv i backen
åka i mörker
det är underbart
snöyran d.

det går utför

tonåringarja har aldrig fått så mycket frisk luft som nu. och inte rört på sig så här mycket heller. men de har stenkul tillsammans. de droppade in en efter en framåt seneftermiddan och stugan som var så lugn och tyst hela em fylldes till bredden av deras närvaro. de bestämde sig för att bada i äventyrsbadet, klädde om och gick dit. lugnet gick nästan att ta på när de lämnade igen. men det blev inte långvarigt. badet va fullt. vi lagade mat och föreslog dem en bastu istället. lukten av fyra tonåringar som svettats i underställ en hel dag är.....ja, det luktar inte hallon precis. de bastade, rullade sig i snön några omgångar och duschade sedan tillsammans. alla fyra. varför och hur de fick plats vill jag nog inte veta.när de vattenskadat stugan klart var det vår tur. bastun är inte större än en fåtölj, men vi lyckades knö in oss alla fyra ändå. tonåringarna satt i soffan utanför. en av papporna gick ut för att hämta öl när vi ropar på honom att nu får han komma så vi kan duscha tillsammans och spruta på varandra vi vuxna också.tonåringarna blev tysta och långa som fågelholkar i ansiktena. fniss fniss. efter bastun ville vi tända en mysig brasa. vi öppnade dörrar och fönster och fick ner temperaturen till andningsbart och tände en stund. för att undvika förkylning, influensa, träningsvärk och andra åkommor förbotade vi med jägermeister. det är lite för gott att använda som medicin och överdoseringen resulterar i en viss hårömhet i dag känner jag nu. innan vi la oss fick vi vädra ut igen. bastun står ju på nästan hela tiden, det är fantastiskt bra att torka blöta skidkläder i men värmer också upp hela stugan. energislöseri utan dess like...
idag ska jag åka utför och sen ska vi gå på afterski.
gomorronkram d.

sova som en stock

sitter i en stuga i sälen efter en förmiddag i spåret och det är mys på hög nivå. skulle gå ner till skidspåret i morse och tog en omväg runt nordpolen. Mitt lokalsinne är ju som en guldfisks. blåste ordentligt och jag började fundera på om kläderna skulle räcka eller jag skulle förfrysa till döds. precis när tvivlet var som störst över att aldrig hitta varken skidspår eller hem igen så ser jag en åkare glida fram längre bort. och sen behövdes inte många meter i spåret innan nya fula rosa funktionsjackan hamnade på lite pluspoäng över sin geniala svettutsläppsfunktion i ryggen. jag älskar mitt nya överdragsställ. fast det är rosa. spåren va kanon och jag bestämde mig direkt för att ta den långa rundan. varför fega, liksom? imorgon kommer jag förmodligen inte kunna ta mig ur sängen utan lift. men det var underbart att åka. tills jag skulle hitta hem igen. jag stegade kavat in på ett litet kontor där en glad kvinna sa hej. jag hittar inte hem, sa jag. var bor du? frågade hon. i en blå fjällstuga. svarade jag. det var fel svar såg jag på hennes min och när jag inte visste vad byn stugan ligger i hette och hon hörde min skånska dialekt dolde hon en mycket djup suck. hon satte en karta i handen på mig och undrade om det fanns något jag kände igen. undrar om hon såg min ilskna blick. kände inte igen nåt ju. då hade jag ju hittat. nåja, efter en mycket lång och kall promenad på gångstigar som kanske inte va gångstigar så hittade jag stugan igen. där väntade stekta ägg o bacon till lunch. nu ska jag plugga litteraturfördjupning medan här är tyst och lugnt och tonåringarna är i backen. skidsemester är underbart och sonen lyrisk och rosig på kinderna. det är en go känsla att se honom glad och njuta.
det vuxna sällskapet är riktigt trevligt och vi hade en mysig kväll efter shoppingen av mat igår. om det var vinet eller irish coffeen som gjorde det ännu trevligare kan ju kvitta. ikväll blir det jägermeister och bastu.
skidkram d.

RSS 2.0