I medvind eller motvind går livet ändå

Tjocka människors förnekelse över sin egen skuld eller orsak till fetma fascinerar mej verkligen. Deras ursäkter är värre än tonåringars förklaring till varför saker och ting inte blir gjorda ibland. Önskar så att jag var mer insatt i och hade mer kunskap om den psykologiska pusselbiten i ämnet. Det är komplicerat och komplext.Att bli fet går ju inte över en natt och det är ju inte helt oväntat man vaknar en morgon och upptäcker att man är drabbad av fetma. Det finns ju en överviktsfas också. Å andra sidan så hamnar man ju inte i den heller över en natt. Det är vad man gör varje dag som spelar roll.

Sitter med uppsatsen och försöker få till något bra inför besöket på språkverkstan i morgon. Får man skriva vad man vill i diskussionen? Tror tyvärr inte det. Visst kan jag komma med egna tankar men kanske inte så utstickande som mina är när jag sitter och lyssnar på intervjuerna.Känner mig riktigt elak ibland över vad jag tänker. Människor är märkliga, intressanta, förvånande och helt underbara. Förmodligen tillhör jag själv den skaran. För visst har man undanflykter för många saker, allt har med den tillfälliga motivationen att göra. Ibland önskar jag att jag kunde gå ner på ICA och beställa motivation kilovis. Men man kan ju sakna motivation trots att insikten finns. Men hos en grupp feta jag intervjuat har inte ens insikten över hur sitt eget beteende påverkat. Som att de hjälplöst blivit i tvingade all föda och förhindrade till rörelse i den överviktiga fasen. Det gäller dock inte alla, men några av dem lever fortfarande i förnekelsestadiet."Det va inte mitt fel". Och då har de ändå tagit ett beslut om en operation, genomlidit den och är nu normalviktiga. Och det är ju också att ta ansvar för sig själv....men jag fattar ändå inte det psykologiska i hela processen. Visserligen är det som ett missbruk men ändå...Inser nu att jag skulle valt att titta på vad det är som gör att feta människor tar tag i sitt mående och bestämmer sig för att ta hand om sig, vilja må bättre och faktiskt genomför en förändring. Vilken komponent är det som klickar till? Det hade varit mycket mer intressant än det jag gör nu. Bit i det sura äpplet, tugga och svälj. Alternativen är få.

Också slevar jag i mig resterna av en glasslåda jag hittade i frysen. Det är inte jag som är ansvarig för att den hamnat där. Jag har slutat köpa hem utan anledning. För jag vet hur det blir. Men det är jag som är ansvarig för att den kommit i min kropp. Och nu blir jag ansvarig för att se till att jag gör av med den extra energin den gav mig som jag verkligen inte behöver just nu när jag är så orörlig. Men om jag vill kan jag ju alltid skylla på den som såg till att glassen hamnade där. Det var väl hens fel att jag nu ätit upp den? Eller?

Ansvarskram D.