Snacka prata kommunicera mera
Också kom verkligheten ifatt. Idag är det jobb igen. Jag känner verkligen inte för det alls. När jag är borta läggs allt på hög och det blir ett jättejobb att komma i kapp igen. Det är en stor nackdel med det här jobbet att ingen tar över när jag är borta. Men: En Sak I Taget.
Medvind:
Min häck är äntligen klippt. Jämn och fin men ser inte riktigt pigg ut inuti.
Sommarblommor till utekrukorna är inhandlade. Gick lite wild and crazy och köpte inte alls samma som jag troget gjort de senaste åren. Måste våga nytt!
Sonen tar sitt uppdrag om att vara gräsmatteansvarig på fullt allvar. Han har kollat upp hur man gör en green av en vanlig gräsmatta. Det som eventuellt kan oroa mej är att han pratar om att åka till danmark för att köpa de kemikalier som behövs.
Motvind:
Idag ska hunden till veterinären och jag blir 1600 kr fattigare. Förhoppningsvis är det sista gången jag plockar tandsten på honom. Om han inte tänkt bli hur gammal som helst.
Behöver byta sängkläder. Blääää. Det är det tråkigaste som finns.
Behöver tvätta.
Behöver röja i skåp och lådor och storstäda.
Hade glömt att jag lovat följa med vänner till ett lånat hus i Göteborg (eller va det Stockholm? ) vecka 30.
Vindstilla:
Den här mannen från landet som trillat in i mitt liv...som jag först tänkte ta ett stort kliv rakt över...han är riktigt bra. På riktigt. Den här fåniga listan jag gjort över egenskaper som önskas av en partner; han har väldigt många check på den. Trots att den gjordes när jag bestämt mig för att bli nunna. Nä. Jag tänker inte gå in på intima detaljer här men som exempel kan nämnas att han inte dricker mjölk. Och att Han är måttlig och sparsam på de flesta saker som jag också tycker är viktiga. Tex är han världsmästare på att sätta på exakt mängd kaffe. Han älskar naturen och att vara i den. Han är som Mulle meck och bara fixar saker, det verkar inte finnas något han inte kan. Han är väldigt omtänksam. Och han har sån ordnibg ochcreda på prylar så till och med min farfar skulle bli avis. Några saker som är lite mindre positiva? Jo det finns såklart. Han dricker läsk och ibland till och med (flämt!!!) energidryck. Han nyttjar nikotin och han gillar prassliga duntäcken. Men jag kan nog leva med det. För de här småsakerna är inte alls viktiga egentligen. Den viktigaste egenskapen enligt mej och den jag verkligen jobbar hårt med,med mej själv, är att kunna prata. (Kan väl alla, tänker nån nu) men att verkligen kunna kommunicera, få fram vad man tänker vill och tycker och önskar, det är inte så enkelt. Att på riktigt kunna lyssna in och förstå och kunna uttrycka det innersta är inte alla förunnat. Men jag har gott hopp om att det kan fungera. Man får aldrig bli tyst i en relation. Det är då den dör. Kommunikationen kan heller aldrig bytas ut mot prylar, smycken eller resor.
Säg vad du menar och mena det du säger! Och tolka aldrig in känslor som inte uttrycks. Är man osäker: fråga!
Puss o kram! Ha en underbar dag!
Kärlek i en kaffekokare
Igår var jag och träffade mina fjällkompisar. 3.5 timme fjällprat. Vi kollade på bilder, skrattade och påminnde varandra om saker som gjordes och sades på våra turer. Mest från Kebnekaiseturen men även de två tidigare turerna. Och Mojjan tog fram sitt gamla fotoalbum med bilder från när hon stod på toppen. Då ser vi att det är exakt på dagen samma men 26 år tidigare. Lite coolt faktiskt. De här människorna ger mig så mycket energi, inre styrka och glädje. Nu är planeringen för nästa tur i gång. Kungsleden eller jämtlandstriangeln funderar vi på. Men ska Mojjan och ett par nybörjare med så lutar det åt triangeln. Mojjan är ändå 71 och vi lär få bära några av hennes kilo också. Och innan dess ska vi prova på att sova i vindskydd på skåneleden.
Medvind:
Sprang igår. Känns lätt och fint i kroppen, förmodligen för den har 6 kg mindre att släpa på.
Idag har jag semester och jag unnade mig att sova länge. Och sen klev jag upp till en färdigladdad kaffekokare och blir sådär fånigt känslosam. Jag tror faktiskt att han tycker om mej på riktigt. Han är som ett kinderägg, tre i ett liksom. Energi kärlek och omtanke. Och nu ska jag köra hans bil till verkstan.
Motvind:
Det finns väldigt många hjärnspöken som behöver sjasas ut ur min skalle. Bland annat det som ständigt viskar: "lita inte på någon " samtidigt som en liten naiv ängel viskar motsatsen.
Vindstilla :
jag håller kursen på min karta och går stadigt på den vägen där jag själv och mitt bästa är i centrum. Men följeslagaren jag fått verkar också vilja mitt bästa så jag låter honom hänga med. Ibland är han för bra för att va sann, å andra sidan behöver det kanske inte va mer komplicerat än så här. Dvs inte komplicerat alls. Det känns som vi kännt varandra i hundra år.
Midsommar
Medvind :
Sitta länge i solen på trappen med en kopp kaffe på morgonen
Duka och pynta i logen
Plocka blommor till kransar och stång.
Sill potatis och gräddfil
Universums godaste tårtor.
Fina vänner som gäster och nya bekantskaper
Många goa skratt
Motvind:
Stången (som den skicklige snickaren fixade ihop med motorsåg och skruvdragare på 2 minuter och 34 sekunder) hann aldrig kläs innan skyfallet som höll i sej hela eftermiddagen började.
Vindstilla:
Vi var två som arrangerade firandet och med hans otroliga ordningssinne och struktur och planeringsförmåga (jo, han är faktiskt en man) hade jag kunnat släppa på mitt kontrollbehov. Men det vet jag nu till nästa gång, och då ska jag försöka överlämna tänkandet, som jag tycker är så otroligt energikrävande och jobbigt, till honom och mer bara göra det som ska göras. Det blir inte lätt men jag ska verkligen försöka.
Semesterdagen i bilder
Medvind:
Att vakna till fågelkvitter
Äta frukost länge
Få jord under naglarna
Gå barfota i gräset
Bara va
Ligga i soffan med huvet i ett knä och bli struken över håret
Motvind:
Handla dan före midsommar
Göra vuxensaker som att beställa reservdelar till diskmaskinen
Vindstilla :
Om man gör ett trädgårdsland hos någon så borde det innebära att man äger en liten bit mark som man måste komma och ta hand om så där lite lagom regelbundet.
Jag trodde änglarna fanns bara i himmelen
Kommer hem från jobbet. Borde...ja ni vet..också häcken som verkligen behöver klippas. Men så finns det nåt annat, en längtan som drar. Och eftersom ångesten har krupit i kroppen hela dagen så packar jag ihop mej och hundarna och åker ut på vischan. Byter om till träningskläder och får instruktioner om hur en lagom runda på 5 km går. Börjar springa och det är sådär tungt och anfått en stund.Typ som att det är världens längsta 5 km-runda jag blivit utskickad på. Men sen.. Grusväg. Doft av sommarkväll. En gyllenbrun råbock som studsar upp några meter ifrån. Smörblommor hundkex rödklöver och lupiner i vägkanten. En överkörd kopparödla. Utegrisar som kommer grymtande mot mig. Får och lamm och föl och kalvar. En kanin som tror den blir osynlig för den trycker sej mot marken. Solen bländar. Och jag kan inte förstå hur jag kunnat önska att raderas från jordens yta för bara några veckor sedan. Om det beror på nya tabletter, förståndiga beslut i samråd med terapeuten, trygghet eller kärlek eller en kombo av allt Vet jag inte. Men det kvittar. Livet här och nu är underbart. Och innan jag går och lägger mig med korna betande utanför sovrumfönstret hinner jag tänkan att jag nog hittat min plats på jorden.
Så blev det ändå sommar
Medvind:
Kunde sova länge på söndagmorgonen som jag verkligen behövde
Det blev en dag på stranden med sol, värme, glass, pastasallad och kärlek.
Sonen klippte gräset och fixade middag.
Jag fick lite ordning på torpet med hjälp av dammsugaren och slängde äntligen ut de döda murgrönorna som jag gjort konstgjord andning på tillräckligt länge utan resultat.
Motvind:
Vattnet i havet var så svinkallt att det bara blev ett enda dopp som tog tre evigheter av ambivalens att genomföra. Det blåste sand ända in i öronen som verkade omöjlig att duscha av.
Jobbiga samtal. Jag vill verkligen inte göra någon illa och det resulterar jämt i att det är jag själv som alltid drabbas i slutändan. Det är en fantastiskt fin egenskap jag har att alltid måna om andra och deras känslor men jag måste ändra på det annars kommer jag själv att gå under. Känslor kan göra lika ont som de kan vara underbara. Tur att det är terapidags måndagmorgon. Jag måste få hjälp med navigeringen och hur jag släpper gammalt destruktivt som bara skadar och orsakar smärta i en högkänslig själ. Och hur ett sargat hjärta kan läka för att ta in nytt och välgörande.
Veckan är för kort för allt jag vill hinna med.
Vindstilla:
Idag är det dags för ett frisörbesök. Ska bli skönt men det är för mig lite som att gå till tandläkaren. Nödvändigt ont.
Har börjat planera en roadtrip för mej och loppan. Ska bli spännande och känns som en lagom strapats att vara ensam vuxen ansvarig för. Hoppas bara att de jag tänkt hälsa på är hemma när vi dyker upp.
Visst gör det ont när knoppar brister
Vissa dagar händer det mer än andra.
I fredags satt jag på en heldagsplanering på Stiftsgården i Höör. En väldigt vacker konferensgård. Vi hade såklart walk and talk diskussioner som är så populärt just nu. 3 och 3 gick vi två varv runt ankdammen och tittade på ankbebisar och pratade om ...tja...inte så mycket om frågeställningarna vi fick med oss, utan mer om allting annat. Det märkliga är att när vi väl skulle presentera vad vi diskuterat hade vi massa bra saker att komma med. Älska improvisation!
När dagen var slut och huvet var slut och jag och kollegan kom ut så ligger det en människa på trottoaren och krampar i ett ep- anfall. En känd kund från apotekstiden som jag tagit hand om många gånger förut. Så det var inte så dramatiskt och ambulansen kom ganska snabbt. Medan vi väntar stannar en annan bil och ut kliver en annan stamkund från apotekstiden. Han visste inte om han skulle se till personen på trottoaren eller krama och hälsa på mej först. Han var på väg på semester så jag skickade iväg honom ganska fort igen. Sen kom ambulansen och den alltid fantastiska personalen som jobbar med blåljus. När jag ändå var i min andra fd "hemstad" var jag tvungen att gå in på apoteket och kramas lite med mina fina fd kollegor. Det kändes märkligt att smyga bakom disken. Men jag saknar det inte så värst jättemycket. Äntligen hemma igen är jag portförbjuden att sova hemma då loppan och två vänner ville fira in sommarlovet med att sova över. Så det blev för mig och hundarna att hitta en annan säng i kommunen att våldgästa. Det var inte svårt. Och den ompysslingen jag fick hela kvällen och förmiddagen dagen efter behövde jag så mycket. Blev parkerad i soffan med vin medan doften från köket blev godare och godare. Mat och sen en promenad i skogen utanför huset där korna går och betar ända in på husknuten kan få vilken sargad själ som helst att börja läka. Ett knä att vila en trött skalle i i soffan, djupa samtal om vad livet gett och tagit och sen en varm famn att krypa in i. Livet alltså.
Lördag och verkligheten kommer ikapp. Lunch och fika, tvätt och disk och skjutsa ungar. Men däremellan ogräsrensning i rabatten. Det är som terapi. Man hinner tänka alla tankar färdigt. På allt som inte blev. På allt som kunde blivit. På allt som blev men inte skulle och å allt som borde blivit och på allt som komma skall och på alla om och inte och varför och kanske. Kunde eller skulle jag gjort annorlunda? Kämpat mer, längre, hårdare, mindre? Gav jag upp för lätt? Höll jag ut för länge? Och med tanke på mängden ogräs hade jag hunnit tänka hela livets tankar färdigt om jag inte blivit avbruten.
Loppan och hennes kompisar åkte tåg. Då började en man sitta och runka och visa hela paketet för dem. De hoppade av på stationen efter och ringde mej för att få skjuts hem. Jag nämnde att de borde sagt till konduktören och ringt polisen. Men ändå bra agerat att hoppa av. Jag slängde mig i duschen och när jag var klar hade jag mess från flickorna att de ringt polisen. Körde dit och träffar ännu några av samhällets hjältar. Fantastiska människor som tog väl hand om flickorna. De sluga töserna hade ju såklart fått pervot på bild som polisen gärna ville ha.
Idag blir det stranden så ogräset kan växa till sej lite mer.
När staten betalar friskvård
Medvind:
Det kom ett mail som jag blev varm ända in i själen av. Se nedan. När jag skickat det till min chef kom ett nonchalant svar tillbaka: "inget nytt för mej. Det visste jag redan".
Idag hade jag betald friskvård efter lunchen. Kanske ingen aktivitet som staten vill bli inblandad i egentligen. Men som friskvård alldeles fantastisk bra. Man blir både svettig och andfådd. Också fick grannarna något att grubbla över Hahaha! !! Ibland har nöden ingen lag.
Motvind:
Mitt hem behöver storstädas. Det är så trist att gå omkring i stöket och inte orka ta tag i det riktigt. Skulle klippt häcken idag men självdog på altanen.
Vindstilla :
Det kostar 20000 kronor att operera lilla hunden och då är det 50% chans att det hjälper. Så det är inget alternativ. Får fundera på lite andra lösningar ett tag framöver för jag orkar inte med fler motgångar just nu.
Råkade slinka in på rean efter jobbet och fyndade 3 par byxor och en tröja för 450 kr.
Sommarkväll
56 kg. Snart matchvikt igen. Skönt på ett sätt men det behövs nya kläder. Å andra sidan kunde jag äta nästan hel portion middag i går så vill jag behålla vikten får jag sätta igång ordentligt med träningen.
Medvind:
En ny kollega till mej är från Rumänien. Jag skulle va mentor under en timmes tid för att sätta in henne i projektet. I två timmar pratade vi. Och tittade på bilder. Om och på Rumänien. Projektet får jag lära henne en annan gång. Hon inspirerade mig verkligen att vilja åka dit för att vandra. Hoppas det kan bli så nån gång.
I går var det en fantastisk fin kväll. Höet var nyslaget och det luktade gott. Prästkragarna blommar för fullt.
Livet kan vara vackert och innehålla så mycket kärlek som är så värdefullt.
Motvind:
Lägger mej ensam och stiger upp ensam. Fryser om kvällarna och har börjat sova med strumpor. Börjar längta efter någon som kan värma upp sängen lite mer än vad bracklund gör. Tålamod...
Vindstilla:
Inatt sov jag riktigt bra. Hoppas de nätterna blir fler och kommer lite oftare. Även om ny medicin får mig mer aktiv och pigg så känner jag mig sliten och trött. Ledigheten till midsommar kommer göra mig gott. Jättegott.
Tålamod. NU tack!
Har just vinkat Hejdå till min lilla stora Loppan som går till skolan bara 2 dagar till innan sommaren. Hon är en så klok unge. Jag kommer att missa hennes skolavslutning och det har inte hänt så många gånger innan. Hennes pappa kommer inte heller att vara där. Så hon blir en av de där stackars barnen som inte har någon att fika med efter betygsutdelningen. Nu är hon klok och kommer säkert att lösa situationen på ett bra sätt ändå. Hon säger att det inte gör nåt att jag inte kan komma men jag ser på henne att hon är besviken. Och jag utnämner mig till Sveriges sämsta förälder. Alltid detta dåliga samvete trots att jag vet att mina barn har det tusen gånger bättre än många andra.
Motvind:
Igår var en skitdag mestadels. Jag känner mej stressad av jobbet, hinner inte med och det trillar in mer och mer som ska göras och som jag måste sätta mej in i. Byråkratiska regelverk är inte gjorda för verkligheten. Dessutom gjorde jag min sämsta gruppvägledning ever. Men hur sjutton gör man arbetsrätt intressant för en 20 åring? Jag har idéer. Men de kräver tid. Och det har jag inte just nu. Kollegorna börjar semester och jag förväntas ta över deras jobb också. När jag skulle skriva in adressen till jobbet (som jag gör flera gånger varje dag) så var det tomt i skallen. Undrar vad som händer?
Medvind:
Min mellanstore unge har jobb. Han är trött när han kommer hem men kommer upp i tid på morgonen. Det är en så skön känsla att han har det ordnat för sig ett tag framöver. Igår delade jag ut ansvarsområde till barnen som de ska hålla koll på i vårt gemensamma hushåll. Det känns skönt att inte behöva rådda med allt ensam. Inga stora grejer men man måste ju börja någonstans.
Inte hela dagen igår var skitdag. På morgonmötet på "rundan runt" kunde jag ärligt säga att jag börjar känna glädje igen och kollegorna bekräftade att de sett att det hänt något med mig.
Vindstilla:
Livet har en tendens att slå till som mest när man är som minst beredd. Ibland är det dåliga saker, ibland är det mindre bra saker och ibland är det jättebra saker. Mitt tålamod är obefintligt, mina känslor är så gott som avstängda, tvivel och osäkerhet gnager som en ständig innestängd mus i mitt inre och tilltron till framtiden har knappt börjat. Då säger livet Kabom. Och ingenting blir förmodligen sig likt igen. Kanske borde jag lägga till ett "tack och lov" här. Men då blir jag livrädd och backar tusen mil. Jag försöker hålla fast vid min karta och vrider osäkert på kompassen. Vilket håll borde jag gå på? Jag vill ha alla svaren nu. Bums.
När leva blir ett alternativ
De allra flesta människor funderar inte på om det finns en mening med att fortsätta leva eller inte. För oss med olika psykiska diagnoser kan det vara en ständig kamp att övervinna tankarna på att vilja försvinna från jordens yta. Tack o lov finns det bra hjälp att få när de mörka tankarna tenderar att ta över. Jag blir inte rädd för mina längre. Jag vet att det inte är mitt rätta jag som inte vill leva längre just i de stunderna när tankarna dyker upp och tar över. Jag har verktyg att ta till för att kunna komma ur det. Men det är så fruktansvärt att veta att det finns människor som inte kan se någon annan utväg. För det handlar inte om att vilja dö. Det handlar om att inte vilja leva i den situationen man befinner sej i.
Jag vill verkligen inte dö. Och just nu börjar att fortsätta leva bli det enda alternativet. Livet är faktiskt underbart för det mesta.
Medvind:
Jag har haft minisemester och en alldeles fantastisk helg. Gjort bra saker för både kropp och knopp. Tankat energi, livslust, glädje och hopp. Det finns liksom en framtid. Jag har min karta som min terapeut hjälpt mej rita och med den känner jag mig trygg inför framtiden. Han hjälper mej tyda de olika terrängerna och visar hur jag kan välja väg.
Idag har jag lagat södra Sveriges godaste lasagne.
Jag fick på mig skorna och sprang min lilla runda utan att bli trött eller få ont någonstans.
Jag vaknade utvilad efter en natt med väldigt god sömn utan tabletter.
Jag fick äntligen lämnat in min ring för att sätta i en sten som saknas.
Motvind:
Jag hinner inte med på jobbet och har inte fokus nog att bara plöja genom allt. Jag glömmer saker och missar sånt jag har lovat.
Helgen tog slut alldeles för fort. Och det känns som en evighet till nästa.
Vindstilla:
När jag berättar saker för terapeuten hjälper han mej att sålla, sortera, vrida och vända och förklara. Han är verkligen guld. Han hjälper mej med kartan för mitt liv men kan omöjligt ge mig kompassen. Den måste jag skaffa själv och våga lita på att den pekar rätt. Han tycker inte att det är konstigt att jag har gått helt vilse i terrängen efter allt som hänt de senaste åren. Och när jag nämner att det kanske skulle kunna finnas en möjlighet att dra ett streck över allt så säger han: så långa sträck finns inte. Och där någonstans börjar hjärtat och hjärnan samarbeta och jag förstår att han har rätt. Så långa sträck finns inte. Jag måste hitta en kompass som ingen tar ifrån mig.
I dag..
...har varit omtumlande. Och jag är så trött och slut efter en vecka med alldeles för mycket sociala intryck, alldeles för lite sömn och alldeles för lite återhämtning. Hade funderingar på att ta tillbaka mina semesterdagar runt midsommar eftersom jag ändå ska vara hemma, men jag tror jag behöver dem till att komma tillbaka i kropp och själ som en hel människa. Det blir en lugn och fin midsommar hoppas jag och jag ser fram emot den.
Medvind:
Har precis kommit hem från en studentfest. Så himla trevlig och bra tillställning! Helstekt gris och trubadur som var jätteduktig.
Motvind:
Är så trött. Faktiskt tröttare än sju ålderdomshem tillsammans. Vill bara sova. Zzzzzz
Vindstilla
Imorgon ska jag ligga på en gräsmatta och slöa hela eftermiddagen och på kvällen ska jag prova dricka vin med mina nya tabletter. Hoppas jag inte är så här trött då .
Kloka ord
Låt det göra ont
Låt det läka
Släpp taget
Jag gör det nu
Allt har sin tid
Nu är det min
Och mitt hjärta är öppet
Regn i Göteborg
På väg till Liseberg med 18 st 13-åringar. Regnet öser ner och kommer förmodligen att göra det hela dagen. Stämningen är god och ungarna är uppspelta. Jag sitter och funderar på vad jag glömt att packa ner. Kommer inte på nåt nu, men en kudde hade ju varit skönt...En av ungarna hoppar på kryckor och en riskerar att gå ensam och en måste man hålla lite extra i örat. Det blir nog bra...
Medvind:
Igår var en fantastiskt bra dag. Jag var i skogen flera timmar och en kamera var med. Jag ser själv att det finns glädje i mig på bilderna. Jag känner ett inre lugn längre och oftare än på väldigt länge. Det känns som om alla dörrar mot framtiden är öppna och vad som än händer är jag snart beredd att välkomna det.
Motvind:
Det är sådär när jag ska packa och planera och tänka. Jag fixar inte det riktigt. Då saknar jag någon som kan ta över och styra upp.
Soporna blev inte uttagna och jag hann inte med att dammsuga. Kanske jag överlever ändå...
Vindstilla :
Börjar planera sommaren litegrann. Ska ut och vandra och jag saknar inte sällskap. Ska bara få ihop ett bra datum. Jag blev även utbjuden på en "feelgooddate" och lyssna på nåt lokalt heavymetalband men det är på skolavslutningsdagen så det fick jag tacka nej till. Vi brukar gå ut och äta då. Sen är inte musiken riktigt min smak så det känns helt ok. Han är en så förstående kollega, fast han är en man...😎 Han vill mej verkligen gott.
Hängbron
En hängbro av tillit där man möts på mitten...jo men precis. Men då måste det finnas en tillit att bygga en stadigare bro av. Och finns inte den så är det nog kört. Möjligen om man börjar på en helt ny bro kan det gå vägen.
Medvind:
Var hos en arbetsgivare idag som har ett stall med hästar. Klappade sådär så händerna luktade häst hela dagen. Körde småvägar dit och hem och naturen är så vacker just nu att man vill gråta.
Blev erbjuden att köpa en ekogris och jag ska verkligen fundera.
Motvind:
Min lunchdejt och jag hade behövt så mycket mer tid på oss. Men vi kan ju faktiskt käka lunch tillsammans när vi vill.
Vindstilla :
Imorgon är jag ledig. Det är jätteskönt. Jag ska ut i skogen igen. Och bädda rent. Och packa för min lilla tripp till Göteborg över onsdag-torsdag. Kollade vädret och det ska regna mer i Göteborg än i resten av världen. Flytväst borde det stå på packlistan.
Kärlek
Att älska är att ge upp makten, kärlek kräver
kapitulation från båda parter.
Det är ingen lek.
Man måste kasta ut en hängbro av hopp och tillit.
.
Man måste mötas halvvägs.
Stå där på mitten och fatta att kärleken är så stark
att den också när man står så helt stilla
forsar som tusan under fötterna.
Bob Hansson, 2015
Så vackert. Så sant.
Önskebrunn
Igår fick gräsmattan lite kärlek och jag älskar min nya kantklippare. På eftermiddagen var jag ute o skogen och gick 7 nya kilometer som jag aldrig gått innan. Väldigt härlig natur och på ett ställe mitt ute i spenaten finns en önskebrunn i form av ett hjärta. Det var så vackert. Dit vill jag gå fler gånger. Och jäklar vad jag ska önska!
De sju fästingarna jag hade på mig sen var inte så vackra.
Medvind:
Naturen och lantluft är fantastiskt läkande. Ingen ångest alls på kvällen eller i morse. Och idag har jag varit i ullared och mitt tålamod har varit oändligt.
Jag kunde dessutom äta en portion grillat i gårkväll och nästan en hel barnportion köttbullar i dag. Kanske jag vågar springa i morgon.
Motvind:
Det blir alltid dyrare än man tänkt sej i ullared. Ändå glömde jag disktrasor och kökssvampar. Orkade inte heller prova underkläder som jag verkligen behöver efter viktnedgång. Det är ju inte kilona på ändan som försvinner först tyvärr.
Vindstilla :
Igår och idag finns ett hopp om en framtid. Hur den ser ut vet jag inte. Men det känns ändå ok. Jag behöver inte veta det nu, just i dag. Jag ska njuta av känslan av att faktiskt vilja fortsätta leva. I brunnen ska jag önska ett tryggt, förtroendefullt, kärleksfullt och livslångt förhållande, en kärleksrelation att kunna lita på. Hur när var och med vem är det ingen som vet. Men det behöver jag inte veta just precis idag. Det kommer när det kommer. Jag kan vänta. Men jag längtar.
Aj
Kan vi prata om det här med blodprov?
Jag vaknade aptidigt och kom på att jag skulle till vårdcentralen för att ta prover. Doktorn hade gett mig restriktioner om att jag skulle vara fastande. Så jag skippade frukosten och cyklade iväg till jobbet och var där kvart över sju. Kollegorna tittade på mej som om de sett ett spöke. Det var riktigt lugnt och najs att arbeta den tiden på dagen. Vid åtta stack jag ner till vårdcentralen 2 kvarter bort, tog en nummerlapp och väntade en kvart. När jag väl kom in kunde de inte hitta min remiss. Jag började gråta. Fånigt? Jo, lite. Rationellt? Inte ett dugg. Mänskligt? Ja. Så det blev att cykla hem igen, ta bilen och köra till remitterande vårdcentralen nån mil bort. Väl där blev jag sådär fånigt rädd för sticket att jag började gråta igen. Men sjuksköterskan var grymt bra på att sticka att det knappt kändes. Så hon blev förlåten. Hon mätte min längd till 159 cm och min vikt till 57 med kläder på.
Sen var det hem med bilen och på cyklen och tillbaka till jobbet. Jag grät inte förrän på eftermiddagen sen igen när jag fick en tillfällig hjärnsläpp och inte visste var jag skrev ut praktikunderlag. Pinsamt? Lite.
Motvind:
Känner mycket oro i kroppen och gissar att det är insättningsbesvär på de nya tabletterna.
Medvind:
Körde vägledningsgrupp idag. Jag älskar det! Fullt fokus på stunden och glöm bort allt ont.
Drack ett glas vin för att testa hur de nya tabletterna reagerar och den här avslappningen är verkligen himmelriket för en kropp som går i ständig beredskap.
Bra lunchdejt som gick lätt att prata med. Inget halleluljamoment men fullt liggbar.
Vindstilla :
Idag tog min pojk examen! Han kan nu titulera sej som gymnasieingenjör. Vi grät nog nästan lika mycket när jag kom hem och överlämnade en champangeflaska till honom. Nu är hans kamp med skolan äntligen över. Jag är så stolt och lättad att jag inte kan beskriva det i ord.
