I medvind eller motvind går livet ändå

I fredags satt jag på en heldagsplanering på Stiftsgården i Höör. En väldigt vacker konferensgård. Vi hade såklart walk and talk diskussioner som är så populärt just nu. 3 och 3 gick vi två varv runt ankdammen och tittade på ankbebisar och pratade om ...tja...inte så mycket om frågeställningarna vi fick med oss, utan mer om allting annat. Det märkliga är att när vi väl skulle presentera vad vi diskuterat hade vi massa bra saker att komma med. Älska improvisation! 

När dagen var slut och huvet var slut och jag och kollegan kom ut så ligger det en människa på trottoaren och krampar i ett ep- anfall. En känd kund från apotekstiden som jag tagit hand om många gånger förut. Så det var inte så dramatiskt och ambulansen kom ganska snabbt. Medan vi väntar stannar en annan bil och ut kliver en annan stamkund från apotekstiden. Han visste inte om han skulle se till personen på trottoaren eller krama och hälsa på mej först. Han var på väg på semester så jag skickade iväg honom ganska fort igen. Sen kom ambulansen och den alltid fantastiska personalen som jobbar med blåljus. När jag ändå var i min andra fd "hemstad" var jag tvungen att gå in på apoteket och kramas lite med mina fina fd kollegor. Det kändes märkligt att smyga bakom disken. Men jag saknar det inte så värst jättemycket. Äntligen hemma igen är jag portförbjuden att sova hemma då loppan och två vänner ville fira in sommarlovet med att sova över. Så det blev för mig och hundarna att hitta en annan säng i kommunen att våldgästa. Det var inte svårt. Och den ompysslingen jag fick hela kvällen och förmiddagen dagen efter  behövde jag så mycket. Blev parkerad i soffan med vin medan doften från köket blev godare och godare. Mat och sen en promenad i skogen utanför huset där korna går och betar ända in på husknuten kan få vilken sargad själ som helst att börja läka. Ett knä att vila en trött skalle i i soffan, djupa samtal om vad livet gett och tagit och sen en varm famn att krypa in i. Livet alltså. 

Lördag och verkligheten kommer ikapp. Lunch och fika, tvätt och disk och skjutsa ungar. Men däremellan ogräsrensning i rabatten. Det är som terapi.  Man hinner tänka alla tankar färdigt. På allt som inte blev. På allt som kunde blivit. På allt som blev men inte skulle och å allt som borde blivit och på allt som komma skall och på alla om och inte och varför och kanske. Kunde eller skulle jag gjort annorlunda?  Kämpat mer, längre, hårdare, mindre? Gav jag upp för lätt? Höll jag ut för länge? Och med tanke på mängden ogräs hade jag hunnit tänka hela livets tankar färdigt om jag inte blivit avbruten.

Loppan och hennes kompisar åkte tåg. Då började en man sitta och runka och visa hela paketet för dem. De hoppade av på stationen efter och ringde mej för att få skjuts hem. Jag nämnde att de borde sagt till konduktören och ringt polisen. Men ändå bra agerat att hoppa av. Jag slängde mig i duschen och när jag var klar hade jag mess från flickorna att de ringt polisen. Körde dit och träffar ännu några av samhällets hjältar. Fantastiska människor som tog väl hand om flickorna.  De sluga töserna hade ju såklart fått pervot på bild som polisen gärna ville ha. 

Idag blir det stranden så ogräset kan växa till sej lite mer.