plötsligt händer det. och lite till.
kvinns o mans.
fel dag
sköna lördag
lycklig mamma
hinder och tunnlar
äntligen vår
JB har glömt mej igen.
sjuk sjukare sjukast
vaken
Snart...
Tog en brejk från läsningen i går och gick ut i skogen och grillade en korv. Det var skönt och Loppan hängde med utan allt för mycket protester.
Jag har haft matlagningshjälp hela helgen. Uppskattat.
Är lite mer i fas med studierna känns det som. Har iaf lämnat in ett arbete även om jag vet det inte blir godkänt. Men denna veckan som kommer kan jag sitta från morgon till kväll nästan varje dag.
I morse vaknade jag utan ångest. Kanske pillerna verkar fortare och de första värsta biverkningarna är över? Känner mig inte mer levande men kanske lite mer företagssam.
Motvind:
Store hunden kräker igen. Han klarar inte ens av att få godbitar som belöning även om det är specialmat som godbitarna består i (hur gott det nu kan va att alltid äta samma sorts mat). Det får va mat två gånger om dagen, eller möjligen tre, och sen never ever något där emellan. Trist, men nödvändigt.
Vindstilla:
Veckorna bara går och det verkar som jag kommer att få tillbringa en sommar till här. Jag hatar det. Verkligen. Jag behöver en trädgård, ett eget sovrum, en tvättmaskin och nånting som är bara mitt som det finns en långsiktighet i. Där jag kan sätta hallonbuskar som jag vet kommer vara mina för lång tid framöver..... I-landsproblem, javisst. Men där är ett nytt radhus på området där jag tittat innan. Ska ringa i morgon. Väger för och nackdelar mot varandra hela tiden och egentligen skulle det inte behövas men alternativen är inte så många.
Kollade på en föreläsning över nätet i dag om sociala relationer på jobbet. Och det är nog så att jag ska lämna mitt jobb så fort som möjligt, det är ingen sund arbetsplats längre. Men innan dess måste jag ha flyttat. Väntar på att bli lite mer handlingskraftig, oberoende och beslutsam. Jag vet ju vad jag vill, orkar bara inte riktigt ta tag i det. Men ska iaf göra en lista på vad som är viktigt för mig i ett förhållande.
Söndagskram D.
Grisar gillar inte doften av mangote
Det kom ett pm: Hej! Är du sugen på en kväll med mig i en husvagn i mörkaste skogen så får du höra av dig... Alltså, jag är för gammal för att tacka nej till en sån invit. Han skulle dessutom ta med sej "älgaörat", wow! Inte för jag visste vad det va med det lät ju lite hm kinky? eller spännande iaf. You only live twice. Så jag rakade benen och plockade fram spets och.....nähä, "Klä dej varmt" stod det visst längre ner när jag fortsatte läsa. Ok då. På med ullunderstället, rota fram mössa och vantar och en jacka som inte prasslar för mycket. Packade en liten väska med mangothe i en termos en banan och en apelsin. Off we Went! Ut över markerna och in i skogen. Där stod husvagnen. en Cabby, röd och vit, gissar en 86 års modell. Bössan riggades och sen fick jag en liten hörsnäcka från älgaörat in i mitt eget öra. Som att stoppa en napp i munnen på en vrålande unge. Ville inte släppa denn i från mej. Den förstärker alla ljud. En fantastisk liten mickapär. Först var det ett jäkla liv på gässen, några ankor hördes mellan varven och en å annan koltrast. Sen kom prasslet i löven, en gren som knäcktes. Där är nåt, därute. Lite skräckfilmskänsla. Plötsligt blir det tyst och gässen börjar lugna sig. Grisen gick ett annat håll. Då tar fåren över och bräker, en hund som skäller. Det är otroligt spännande att veta att det helt plötsligt kan braka till och sen står det nåt djur rakt framför oss. Jag häller upp lite te och inser att en doft av fruktig mango sprider sej. Grisarna är väl bara vana vid tjärluktande kaffe kan jag tro. Ryggen värker och fötterna är stelfrusna. Jägaren frågar om jag vill ge upp. Oh no. En stund till minsann. Det prasslar igen men inte lika klumpigt. Det låter som ett smidigare djur, kanske en räv eller hare? Men sen är det bara fåren som hörs. Vi tänder lampan. Tre timmar har gått och det är obeskrivligt hur spännande det är att lyssna på ingenting och titta in i mörkret utan att se ett jota. Vi vandrar mot bilen i mörkret och när jag kör hem håller jag på att köra över några förvirrade rådjur på vägen. Känner ändå tacksamhet, jag har precis varit gäst i deras hem i tre timmar och tyckt det var underbart!
Tack snälla Tobbe som gav mig ett brejk i mitt ganska tråkiga studentliv. Och Tack Anna som lånade ut sin man till mig för en spännande kväll i en husvagn i skogen. Heder åt den kvinnan!
Tack snälla Tobbe som gav mig ett brejk i mitt ganska tråkiga studentliv. Och Tack Anna som lånade ut sin man till mig för en spännande kväll i en husvagn i skogen. Heder åt den kvinnan!
pippi
Sorry seems to be the hardest word
Medvind:
Jag hittade 100 kronor i vägkanten. Jag tog upp den och funderade en tiondels sekund på att ringa polisen eller knacka på närmaste hus och fråga om det var deras. Sen stoppade jag den i fickan.
I morgon ska jag följa med ut i skogen och titta på vildsvin. Hoppas jag. Det är ingen djurgaranti men nån liten stackars hare ska man väl kunna få syn på. Blev så himla glad när jag fick frågan, äntligen lite spänning i tillvaron.
Motvind:
Kommer vara apatrött på fredag på jobbet.
Lille hunden behöver verkligen kammas och klippas.
Tjafsade bort massa värdefull tid i kväll som jag kunde skrivit på. Vad är det i meningen: "Jag orkar inte bestämma så gör som du vill" som är svårt att förstå? Längesen jag kände mig så trampad på. Verkligen knäckt inombords av en annan människas elakhet. Jag förväntar mej en uppriktig ursäkt för en mycket plump kommentar.
Missade att byta trosor innan jag sprang och det är ingen hit att springa i trosor som har en spetskant i ljumsken. Bara så ni vet.
Vindstilla:
Skrev jag om struktur innan så är det mer åt kaos nu. Huvet är som en tombola där allt är en enda röra. Men nu är inte alltid och det löser sig snart, som kärringen sa när hon sket i vasken.
Jag har nya grannar ovanpå och de låter väldigt mycket. Inte för att det stör mig, bara en reflektion. Fotstegen låter tunga och klumpiga.
Nu ska jag läsa färdigt en artikel och sen sova sju kvart i timmen.
Sovkram D.
Jag hittade 100 kronor i vägkanten. Jag tog upp den och funderade en tiondels sekund på att ringa polisen eller knacka på närmaste hus och fråga om det var deras. Sen stoppade jag den i fickan.
I morgon ska jag följa med ut i skogen och titta på vildsvin. Hoppas jag. Det är ingen djurgaranti men nån liten stackars hare ska man väl kunna få syn på. Blev så himla glad när jag fick frågan, äntligen lite spänning i tillvaron.
Motvind:
Kommer vara apatrött på fredag på jobbet.
Lille hunden behöver verkligen kammas och klippas.
Tjafsade bort massa värdefull tid i kväll som jag kunde skrivit på. Vad är det i meningen: "Jag orkar inte bestämma så gör som du vill" som är svårt att förstå? Längesen jag kände mig så trampad på. Verkligen knäckt inombords av en annan människas elakhet. Jag förväntar mej en uppriktig ursäkt för en mycket plump kommentar.
Missade att byta trosor innan jag sprang och det är ingen hit att springa i trosor som har en spetskant i ljumsken. Bara så ni vet.
Vindstilla:
Skrev jag om struktur innan så är det mer åt kaos nu. Huvet är som en tombola där allt är en enda röra. Men nu är inte alltid och det löser sig snart, som kärringen sa när hon sket i vasken.
Jag har nya grannar ovanpå och de låter väldigt mycket. Inte för att det stör mig, bara en reflektion. Fotstegen låter tunga och klumpiga.
Nu ska jag läsa färdigt en artikel och sen sova sju kvart i timmen.
Sovkram D.
det är så härligt att springa i solen
folk och folk, Alla är vi människor
Men vem vill lukta apa i munnen i 40 år?
Jag har levt 14349 dagar. Det innebär att jag borstat tänderna så där 28 000 gånger i cirka en och en halv minut åt gången. Alltså i 29 dagar har jag borstat tänderna. Nästan en hel månad. Om jag slutar borsta tänderna och lever till jag blir 80 år, då har jag en hel månad på mig att göra sånt som är roligare än att borsta tänderna.
Andra roliga saker man kan räkna ut på kalkyleramera.se är att jag tillverkades ungefär den 22 mars 1973. Eller att det tar 1,7 minuter längre tid att köra i 90 km/h istället för 110 km/h till jobbet i morgon.
Medvind:
Packade ryggan och gick ut till Lillsjödal och satte mig i solskenet. Tog med kartan över skåneleden och planerade rutten jag ska gå längre fram i vår medan jag och hunden delade en banan på bryggan. Det var riktigt skönt.
Nytvättade lakan har jag bäddat med i kväll, det luktar gott.
Åt en god ägg och sill-macka till lunch.
Halva litteraturfördjupningen är gjord.
Motvind:
Vaknade med ångest de luxe.
Hade tänkt springa i dag men har inte gjort det.
Orkade bara bädda halva sängen och har inte lagt in den andra rena tvätten.
Hundarna blir helt svarta och fulla med grus i tövädret så de måste duschas efter promenad,
Vindstilla:
Hittat ett jobb i dag som jag verkligen ska söka. Sen. En dag när jag är bäst igen. I dag har jag bara varit en rädd liten skit. Livrädd för att va själv. Är till och med rädd för att gå ner i källaren och hämta tvätten och gå ut med hundarna när det är mörkt. Men jag är väl vuxen och då räknas det inte. Måste genast räkna ut hur gammal man ska va för att mörkrädsla inte ska va ett giltigt skäl till att inte våga va ensam längre. Fast jag har ju hundarna så det räknas nog inte som ensam ändå. Och jag har ju överlevt hela dagen, till och med utan att ringa en Stina som jag vet jag alltid kan räkna med när det blir för mycket och jag behöver en livlina. I morgon kommer pojkspolingen hem igen, det är tomt utan honom.
Nu är det sovdags. Jag kommer att sova 25 200 sekunder. Ungefär. Om jag somnar nu.
Räknekram D.