Djungelvrål
I lördags var jag och lilla ungen på Bakken och åkte karuseller. Det va så himla roligt! Vi är lika galna i värstingkarusellerna båda två. Det är en sån otrolig skön känsla när det suger till i magen i nerförbackarna på bergodalbana. Jag skriker och vrålar och skrattar så ungen nästan blir generad. Men det är så befriande att bara släppa på spärrarna. Ungefär som att fulgråta riktigt ordentligt. Man rensar systemet liksom.På vägen hem blev vi identitetskollade av polisen. Jag hade fått med mej passen, problemet var bara att ungens pass var hennes första. Alltså utgången för länge länge sedan. Polisen tittade lite konstigt på det och frågade om det var ett tillfälligt pass då det hade en annan färg. Både jag och ungen förvandlades till musslor och bara tittade på polisen med stora ögon. Han log lite och blinkade med ena ögat och lät det bero.. pust. 
Söndagen kom jag upp ganska tidigt. Fick fixat undan städning och tvätt och lyckades klippa klorna på hunden också. Sen sprang jag 3,5 km i tempo 5,59 min/km. Det är milen under timmen. Men jag kommer aldrig orka hålla det tempot i en mil. På eftermiddagen hade jag gott häng och samtal med grannen, kattmys och kaffedrickning. Kvällen tillbringades runt tacomiddag med några av ungens fina vänner och sonen. Han sa något som gjorde mej himla glad. Jag hade räknat med att vi blev två till maten. Plötsligt var vi fem. Jag trollade fram lite extra ingredienser så det skulle räcka till alla. Inte svårt när det är tacos, men då säger han: "Detta har jag alltid uppskattat med dej mamma, att du alltid fixar fram mat till kompisar som vill äta hos oss." Det värmde. Och så har det alltid varit. Det är inte många gånger jag fått säga nej till kompisar till barnen som velat äta med oss.
Idag besiktigad jag bilen och den gled såklart rakt igenom utan minsta anmärkning. Livet som toyotaägare.
Jag känner mej rivig i halsen och tjock bak näsan och anar en kommande förkylning. Och det är så himla sämst tajming om det skulle bli så nu.. begravning och utbildning och sen hektisk vecka och hövdingeloppet om två helger. Hoppas rivet i halsen är från karusellvrålet och inte från nåt elakt virus.
I går
Sprang jag milrundan på Hässleholmsgården. Har gått den innan och den är fin. Mentalt är det guld att ha sprungit den. Nu vet jag att jag klarar det. I går var det varmt, riktigt varmt. Så det kommer att gå kanonbra den 15 september! Mina skor är helt fantastiska! Inte en endaste liten skav någonstans. Som att springa på moln. Bästa skorna någonsin faktiskt! 
Var på husvisning också. Riktigt kul, jag och grannen spelade teater så verklig att vi verkligen stod och vägde för och nackdelar på allvar efteråt. Huset är fint och det går att bo där resten av livet. Men det är dyrt. Och inget hallelulijahus. Absolut hade jag kunnat bo där men det är vansinnigt mycket pengar. I morgon ska vi skrapa trisslotter. Vinner vi så köper vi och bor tillsammans.
Just idag är jag stark
Och har varit hela dagen på jobbet. Belastningen är galet. Men ingen dör. Ingen dör...jag upprepar det som ett mantra. Papper som ska till rätt ställe, telefonen som ringer, mail som trillar in och allt måste åtgärdas på ett eller annat sätt. Och bakom allt detta finns en människa. Ett öde, en historia. Ett behov. 
Jag hade tre möte inbokade på eftermiddagen. Första kom, fick övertala hen om att det var dags för insats. Har man försökt själv i åtta månader och inget hänt så behövs en förändring. Tvivlar på att hen kommer medverka. Andra kom inte så jag ringde upp. Hen svarade. Hallelulja, det händer inte ofta. Hen hade jobbat hela sommaren och skulle börja skolan. Så det var ju hejdå på hen. Tredje hade sin partner med sej. Kunde inte ett ord svenska. Jag lät partnern tolka, även om det inte är bra eller korrekt. Hur tänker beslutsfattare när de tror att någon som inte kan språket och saknar utbildning ska kunna få ett arbete? Erbjöd insats. Men barnet kunde inte lämnas 8 timmar på förskolan och mannen kunde inte ta hand om det. Så hur skulle hon då... jag övertalade henne till halvtid. Även om det är emot alla regelverk. Mannen verkade nöjd. Undrar om han är lika nöjd när han förstår att det bara är halva summan pengar också.
Ikväll kom grannen och hans barn över och åt middag med mej. Barnen pratar och det blir inte mycket vuxenprat. Men de är mysiga. När de gått gick jag och hunden ut en runda. Det var helt stilla och verkligen en skön sensommarkväll. Tog ett glas vin och satte mej ute. Då hade jag så gärna haft någon att prata med. Om att himmeln var vacker, att gräset var grönt igen, att mördarsniglarna vaknat. Om att utemöblerna måste förvaras nånstans. Om födelsedagspresenter till barnen och att det är dags att se över höstgarderoben. Någon att planera helgen med. Nån att få pepp ifrån för att springa milen i morgon. Någons axel att somna på.
Ensam är inte stark.
Flow
Medvind:
I onsdags åkte jag ut till Hässleholmsgården för att springa på slingorna som finns där. Det är lite mjukare underlag där än mina asfaltsrundor här hemma. Första km är pest. Men sen...flow. Inte ont, inte trött, jämn andning och backarna bara besegrades. Så. Jefla. Gott. 7,5 km slutade det på. Inte fort. Men distans. Det kommer kanske gå vägen att jag kommer upp i milen innan loppet. Mentalt hade det varit guld. Det är 4 veckor kvar nu.
På torsdag ska jag på husvisning. Det ska bli spännande att se hur en del på 114 kvm av ett parhus kan kosta 3,6 miljoner kronor. Helt nybyggt, lite taskigt läge men annars ok. Bara på skoj såklart för att jag är nyfiken!
Motvind:
Satt i polisförhör över en timme idag. Det är mentalt tröttande då jag gärna vill ge en så bra bild som möjligt av vad som hände och vad som sades. Ordagrant har jag väldigt svårt att återge konversationen jag och den misstänkte hade. Men det förstod den snälla polisen. Nu är jag som en trasa. Och chefen är såklart på semester. Det finns ju ingen som tar över inbokade besök precis. Så det är bara att köra på och hoppas allt blir rätt och bra för de sökande ändå.
Vindstilla::
Klippte gräset igår för första gången på evigheter. Gräsmattan börjar få lite färg och växer. Det blev fint. Och hallonbuskarna levererar. Äter färska varje dag men har ändå tre liter i frysen. Och 250 gr gjorde jag glass av en dag också. Det är så coolt att odla egen mat. Önskar jag kunde bo så att jag kunde odlat mer.
Jag ska åka till Stockholm på utbildning några gånger nu i höst och går det bara att fixa en bra hundvakt ska det bli riktigt skönt att komma iväg, träffa nya människor, umgås med kollegor som ska gå samma utbildning och bo på Hotel. Jag gillar det.
I onsdags hade jag och grannen soffhäng. Kollade tv, pratade, drack onsdagsvin och slöade. Det är verkligen kravlöst när vi träffas. Ikväll är jag utvisad ur hemmet för sonen ska ha lite kompisar här. Då är det väldigt praktiskt att bara kunna gå över till grannens soffa och hänga där istället. Han har dessutom en kattunge att gosa med. Den är jättesöt.
Nu ska jag byta om och ge mej ut på en intervallrunda. Häpp!!
Jobba.
Medvind:
Det är helt ok att börja jobba igen, träffa alla fina kollegor och komma in i rutiner igen. Många tycker jag ser så glad och fräsch ut och det är ju kul att höra då jag känner mej glad och harmonisk. Jag fick sista veckan med riktigt fint väder och det gjorde inte ett dugg ont att det regnade i går och idag. Hade en fin sista helg också. Balkonghäng med grannen på fredagen, Musik vid Immeln hela lördagen med en kollega och sen skogsutflykt med korvätning på söndagskvällen med grannen och hans barn. Det är fina ungar, lätta att ha å göra med. Igår sprang jag 6 km och det flöt på bra. Riktigt flow. Förutom den första hemska km som jag förmodligen aldrig kommer att vänja mej vid.
Igår hävdes grillförbudet och en dimma av grillrök lade sej över hela stan och affärens köttdiskar gapade tomma efter folks länsande. Och ja, grillen tändes även här.
Motvind:
Jag vill verkligen ha mer sommar. Mörkret har redan börjat påminna sej när jag får flytta bakåt timerna på lamporna i fönstret.
Vindstilla:
När man kommer in i badrummet och ska göra sej klar till sängen som man bäddat rent i och ser hur de nyskurade golven blänker och man kommer på att det är tvätt i maskinen som behöver hängas ...då hade det varit gott att va två..det är trist att allt hänger på bara mej. Ibland.
forts. Tacksamhet
Jag låg kvar i tältet och tittade på soluppgången en stund medan hunden var ute och gjorde morgonbehov. Solen kom rakt på tältet och det blev snabbt varmt. Det är en fröjd att krypa ur sovsäcken utan att frysa. Lite fuktigt i gräset men filten löste det också. Jag plockade fram min frukost, knäckebröd och mjukost och en kall varma koppen frukt hallon/blåbär. Och en kall kaffe...eldningsförbud... Hunden fick sin frukost men ville inte äta. Det var inte bra.
Under tiden jag plockade ihop grejerna och packade ner tältet låg han kvar på filten. Mitt lilla enmanstält är inte vackert och hade jag förstått att det var kamouflage färgat hade jag nog kikat på nåt annat. Men det fyller sin funktion för några nätter på Skåneleden.Och det är busenkelt att få upp och ner. En lång pinne, fyra små. Klart.
Vi började gå och vi skulle bara gå en mil så jag snålade när jag fyllde vattenflaskorna för att spara lite vikt. Det skulle finnas vatten vid nästa vindskydd också. Hunden var trött men ville inte ha nåt att äta. Stannade efter en timme och erbjöd honom igen. Då åt han litegrann. Han flåsade väldigt mycket och det var lite varmare än gårdagen. Gick en stund till och stackarn stannade flera gånger och bara stod och tittade. Snart kunde jag konstatera att han dessutom hade diarré, riktigt vattenbajs. Vi tog en lång lunch men han ville inte äta. Drack gjorde han iaf och det var ju bra. Strax innan Vi kom fram till vindskyddet såg jag att han inte ens lyfte på benet när han skulle kissa. Då tog jag beslutet att avbryta. Vi hade 4 km kvar att gå till övernattningsstället jag planerat. (Där fanns en sjö att bada i) och där vi befann oss och det skulle finnas vatten fanns en skylt om att vattnet måste kokas då det var otjänligt. Hallå. Eldningsförbud liksom. Det var många som erbjudit sej att stå standby ifall nåt skulle hända men jag började ringa min fina vän Tant Ingrid som bara bodde några km bort. Hon skulle komma. Vi satt och väntade och jag tig en kaffe och hunden låg och flåsade. Så kom vi lagom hem till kvällsmaten, sonen gjorde chili och hunden åt lite ris.
Det blev ett snopet slut men jag riskerar inte den gamle hundens hälsa för mitt eget nöjes skull. Snälla grannen erbjöd sej att ta hand om hunden om jag ville fortsätta gå. Men med tanke på att han hade diarré och kanske skulle kräkas mer stannade jag själv med honom. Och jag var uppe på natten för att han behövde gå ut. Jag fick 1,5 dygn ute och det var skönt.
När man går sådär själv hinner man tänka väldigt mycket. Man hinner tänka en tanke i taget färdig. Och känslan så här efteråt kan sammanfattas i ordet tacksamhet. För livet, för vänner, för naturen, för att existera och att det är en förmån att få kunna uppleva allt detta fina! Och styrkan i att veta att jag fixar detta med att vara ute själv, och jag gillar det! Nästa tur har jag redan börjat planera. Men då får gamlingen bli hemma. Dagsturer på en mil kanske han klarar men mer tänker jag inte utsätta honom för. Han får helt enkelt gå i pension.
Tacksamhet
Jag och hunden packade i hop oss och började gå mot stationen för att ta tåget till Tjörnarp. Efter 200 meter kom jag på att kartan låg kvar på bordet hemma. Tillbaka och börja om. Väskan vägde in på 14,3 kilo vilket är i tyngsta laget. Men jag tänkte att den lättar längs vägen.
Tågresan på 12 minuter gick bra och leden var utmärkt redan från stationen så vi kom rakt på den! Etappen var fin och ganska lättgången. Stannade i en bokbacke och åt lunch. Knäckebröd och mjukost. Filten som jag varit tveksam till att ta med kom väl till nytta. Jag och hunden låg där en timme och gottade oss medan min svettiga tröja torkade på en gren. Jag släpade med mej en av relationsböckerna trots att den vägde 448 gr. Läste två kapitel, reflekterade över de en stund och sen började vi gå igen. Nu blev det gammal granskog. Det är så tyst att gå på barr och man ser långt in mellan träden, jag gillar det . Vid trekaffet hittade vi lämpligt nog en bänk att fika vid. Hunden la sej direkt ner när vi stannade, men åt och drack hyfsat. Lägerplatsen var lätt att hitta och vattenkranen blev ett hallelulijamoment. Vindskyddet låg så väldigt mycket inne i skogen att jag valde gå upp en bit på ängen och slå upp tältet istället. Någon lägereld var det ändå inte att tänka på, eldningsförbud de lux. Det blåste lite vilket var bra, myggen höll sej borta. Vi käkade kvällsmat och kröp in i tältet. Jag läste några kapitel till och sen började det skymma. Man somnar ganska lätt när kroppen är fysiskt trött. Efter nån timme väckte hunden mej och ville ut. Han behövde kräkas. När han kom in igen darrade han så jag bäddade om honom med filten jag tagit med. Då lugnade han sej lite. Han väckte mej ytterligare en gång och ville ut. Då kräktes han inte men hade nog andra behov.
När jag vaknade låg jag kvar och såg på soluppgången. Det är magiskt att vakna i tält.
Att va med mig själv
När vindarna vänder snabbt:
Ryggsäcken är packad och jag tror den väger in på ca 12 kg. Det är ganska mycket för mina 53,5. Men det ska nog går bra. Imorgon bär det av ut i grönskan i tre dagar och det är med lite blandade känslor. Börjar i Tjörnarp och går söderut. Har inte varit ute så länge helt ensam innan och det känns lite läskigt, samtidigt som jag tror att jag behöver den här boosten mer än någonsin. Självkänsla och självförtroendet är i botten efter lång tids nerbrytning och jag måste få tilltro till min egen förmåga igen.När jag kommit till insikten om att jag inte behöver någon, att jag klarar saker själv, först då tror jag att jag vågar släppa in någon i mitt liv igen. För när jag vet att jag kan själv så kan jag slappna av och vila i att jag inte /behöver/ klara mig själv. Fånigt, men så känns det nu.Nästa år ska jag gå triangeln. Vill ingen hänga på gör jag det själv. Den här vandringen blir troligen hundens sista och etapperna är korta med tanke på hans ork.
Jag har varit på biblioteket och lånat tre böcker som jag tänkte hinna läsa innan semestern är slut. Titlar?
"Kärlek på allvar, att välja och behålla en relation" (har redan läst halva och poletterna trillar)
"Konsten att hålla i hop, En handbok i kärlek"
"Varför väljer jag fel partner?" (kanske borde börjat med denna)
Om jag känner mig misslyckad i mina relationer? Kanske lite...Nästa gång ska det bli så jäkla bra! Egentligen borde jag vara vettskrämd och aldrig glo åt en man igen. Men jag vet att det finns relationer som kan fungera och jag hoppas att få ytterligare insikt om vad jag gjort knas i tidigare relationer och vad jag inte själv har kunnat styra över. Min terapeut har hjälpt mig mycket och hade jag lyssnat lite mer på henne från början hade jag besparat mig ett halvår i en destruktiv relation. Men jag ville verkligen att det skulle fungera och mycket var ju bra och fint och det kan jag såklart sakna oerhört mycket.
Min svärfar har dött. Ungens farfar. Jag kallar honom svärfar för det är den enda jag haft. Jag gillade honom. Så tråkigt att jag inte hann träffa honom en gång till. Var ju på väg men ändrade planen. Vila i frid,
Beroende på hur mycket power till mobilen jag har kanske det kommer ett inlägg längs vägen, annars blir det rapport när jag kommit hem!
Lev väl, love you all!