I medvind eller motvind går livet ändå

Vaknade av att det var svinkallt. 16 grader i köket. -22 ute. Inget varmvatten. Suck.Ringer gubbajäveln och han har så många fubbicka ursäkter och dåliga undanflykter att jag höll på att svimma. Jag börjar bli ganska duktig på att ta de här jobbiga samtalen. Höll mig lugn saklig och sansad hela samtalet och använde nästan inga fula ord alls. Han tyckte att man får ju stå ut med lite....och egentligen är det Lantmännens fel som levererar pellets med för mycket spån i. Det är alltså Lantmännens fel att jag inte har värme och varmvatten. Kanske jag borde ringa till dem istället??? Nä, jag ringde hyresgästföreningen. De skickar ett brev till gubbajäveln. Jag tror inte att det hjälper för "han gör redan allt han kan för att tillhandahålla värme och varmvatten" "vill jag kanske att vaktmästaren ska behöva bo i källaren för att vakta pannan???!!" Ja. Om det är det som åtgärdar problemet så; Ja. Jag skiter faktiskt fullständigt i hur han åtgärdar. Det är ju liksom det som är den stora grejjen med att bo i hyreslägenhet. Att slippa bry sig om hur och varför.
Så gissa vad min förmiddag harr gått åt till. Förutom då att tömma kroppen på några liter vaniljkräm från lungor och näsa. har suttit i telefon och kollat efter bostad. Så när man väl tar tag i det som behövs för att man ska få en drägligare tillvaro skapar det bara en otrolig oro istället. Och en enorm stress för skolarbetet som blir lidande. Och inte blev det ju bättre med två dagar helt deckad där jag knappt orkat öppna datorn pga huvudvärken. Har precis kommit i kapp med vätskeförlusterna men har fortfarande ingen hungerkänsla eller aptit.

Hoppas bilen startar, den har stått stilla flera dagar i jättekallt.

Ska försöka orka dammsuga innan dammråttorna blir så stora att dammsugaren kvävs av dem. Och innan hallen ser ut som ett helt grustag. Sen behöver hundarna ut, jag duscha (hoppas vattnet är varmt nu). Lunchen blir några rutor Lindt med jordgubb i.

Klagokram D.

Medvind:
Jag börjar kanske bli kompis med min nya dator.
Telias support är väldigt vänliga och trevliga.
Supporten på jobbet för att fixa jobbmail i min nya dator är också väldigt tillmötesgående.
shit jag måste nog ut och flytta bilen innan snöskottaren skottar in den helt....
To be continued...

Motvind:
Jag önskar mitt liv hade en pausknapp. Då skulle jag tryckt på den nu. Jag hinnerinte det jag måste och tiden bara rusar. Allt läggs på hög och högarna bara växer.
Chefen messar eller ringer om att de behöver personal och jag känner mig som en kriminell när jag måste säga nej. Samtidigt säger jag nej till ekonomiskt tillskott som hade behövts just nu.
Sonens lärare mailar om att han inte lämnat in tillräckligt med uppgifter för betygssättning. Jag känner mig som en dålig människa som inte kan se till att mitt barn gör sina läxor. Och han själv hävdar att "det är lugnt", "chilla morsan".
Bara att bestämma vad som ska lagas till middag är en övermäktig uppgift. Kulmen skulle va att datorn lägger av helt. Köket ser ut som värsta LAN-stället, skärmar, sladdar, mus och tangentbord i en enda röra. Men ska koppla bort tangentbord och mus igen, det blev inte bra.
Vill bara lägga mig ner och dra en filt över mig. Fick mail från min handledare idag. "Skriv om du behöver hjälp med något"... Ja, jag behöver hjälp med att leva. Jag har inte ens börjat på litteraturfördjupningen, vet inte vad den ska ha för syfte ens. Och har inte skrivit ett enda ord på examensarbetet. Och halva ska va klart till nästa vecka.

Medvind:
Var på agility-träning i går. Loppan var med och det verkar vara en bra aktivitet för henne. Och för hundarna. Trist bara att kursen inte startar förrän till våren, lång tid för henne att vänta.
Det var tur att jag inte halkade och bröt benet i morse på hundpromenaden. Det hade inte varit så kul om ambulanspersonalen hittat mej i bara pyjamas under överdragskläderna.

Vindstilla:
Det är väldigt vackert ute med alldeles vita träd. Imorse såg jag soluppgången. Lika förundrad varje gång hur naturen kan ordna något så vackert och njutningsfullt.
Jag längtar efter att ta mina skidor och åka. Längtar vansinnigt efter skogen och omgivningarna i Tormestorp.
Var i Hästveda i går, en trevlig liten håla. Billiga hus finns det där också.

Middagskram D.

Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar'?
Även om vi aldrig mer ses.
Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.

Idag är jag tacksam för många saker.
- mina överdragsbyxor
-min snöskyffel i bilen som jag köpte i går
- min varma mössa
- att jag kan se det vackra i all snön
- att min son verkar nöjd och glad för det mesta, trots allt
- mina "vänner" i en av fb-grupperna som alltid hejjar, tröstar och stöttar även om det inte alltid är de smartaste saker man gjort.
- mina hundar som tvingar ut mig i vilket väder det än är. Idag är det full snöyra.
- att min pojk fixade en ny skärm när min dator bestämde sig för att avveckla sin.

De här intervjuerna jag gör är väldigt intressanta. Ingen av de jag pratat med hittills verkar ha en aning om hur mycket en portion är, eller ha någon som helst måttlighet inbyggd. Inte heller tänker de så mycket kring sin egen del i det hela. En av dem går inte ut och äter längre för hen tycker det är för dyrt. ???Kostar det mer eller mindre om man äter upp portionen eller lämnar halva??? Jag vill inte dömma någon, men för mig är det en konstig inställning. Och med mat tillgängligt dygnet runt tycker jag det borde vara var och ens plikt att faktiskt aktivt fundera på vad, när och hur mycket man stoppar in. Fast jag kanske bara är avundsjuk på de som inte bryr sig. Jag måste ju själv hela tiden passa mig och lägger på mig kilo så fort jag slarvar eller rör mig för lite. Och jag tycker det är mitt ansvar att se till att jag kan utföra det jag måste och va rädd om min kropp. Ingen annan ska behöva slita eller ta hand om mig för att jag inte gjort vad jag kunnat för att hålla mig i någon så när form. Det kan visst hända jag blir sjuk eller får ont, men det är mitt ansvar att förebygga. Så jäkla präktigt det låter...

Byn kryllar av små orangea minitraktorer med snöskrapor på. Snön fortsätter vräka ner och det måste kännas tröstlöst för dem. Men å andra sidan har de betalt för det de gör. Men det måste va tråkigt att köra runt med dem och sen klagar ändå folk på att det är dåligt skottat. Som att människan ska ha allt anpasat efter sig och slippa anpassa sig själv. Ibland borde vi chilla lite mer när det gäller naturens krafter, speciellt vädret, som vi ändå inte rår på.



Snökramar D.

Det är -13 grader. Fast jag hör på radio att det bara ska vara 10. Klass 1 varning för snöfall, upp till 2 dm. Här i Skåne är det fara för allmänheten. Jag måste fixa en liten skyffel att ha i bilen. När jag parkerar längs gatan och inte hinner köra innan plogbilen kommit kan det va bra. För snö i Skåne väger normalt väldigt mycket för det är ovanligt att det är så kallt här. Det känns jättefint att ha lagt på vinterdäcken och verkligen få nytta av dem direkt. Fint tajmat, verkligen. Och snälla Midbrand som lät oss låna hans rediga grajjor för däckbyte, så smidigt med rätt verktyg och en domkraft som håller redia mått. Nu hoppas jag att det är tillräckligt med glykol i kylaren. Ska åka till Loppan skola och kolla på adventskalenderuppvisningen på skolgården. Idag är det Loppans klass som ska "öppna " luckan. Sen blir det tvätt. Transkribering och hundpromenader. Bäst att köra i god tid. Kyliga kramar D. Den här sidan är så seg och tråkig att jag inte orkar grejja med bilder längre. Dags att lägga ner eller byta???