Några bilder
Kebnekaise
Det har nu gått någon vecka sen jag kom hem från det stora äventyret och det är fortfarande mycket blandade känslor. Jag ska försöka förmedla dem alla.
Efter en stadig frukost hos samerna Sarri i Nikkaluokta drog vi på ryggan och snörade till kängorna och började gå. Destinationen var fjällstationen vid Kebnekaise. Man går 6 km, åker båt i 25 minuter för 350 kr, går ytterligare 8 km, ser en älg på vägen, lägger sig och vilar i lingonriset, äter en varma koppen och ett halvt choklad, dricker ett par jägermeister och njuter av ett fantastiskt landskap. Känslan av att vara utanför civilisationen är så otroligt befriande. Vidderna är enorma. Du är så liten och bergen är så stora. Det finns inget så avslappnande och näralivetupplevelse som att vara ett med naturen. Det finns inget som kan komma åt dig. Ingen annan att lita på. Bara mig och jag själv.
Jo jag var ju inte ensam och det är ju på gott och ont. Samtidigt som det är tryggt att ha sällskap är det nödvändigt att ta hänsyn. Det kan vara påfrestande att inte kunna vara helt ego och bara göra det som passar mig själv.
Framme på stationen bäddade vi våra sängar och åt trerättersmiddag. Rummet vi fick är ett 14-bäddsrum avskiljt med drapperi med 4 sängar i varje vrå. utom i en där det är två. Skitjobbigt för mig där sömnen är viktig.
Fortsättning följer och bilder kommer...
/D.
Mot vildmarken
Man hinner tänka mycket här ute. Här är fantastiskt vackert. Jag älskar fjällvärlden. Björkarna lingonrisen och den friska luften. Det är magi.
Idag var jag på intersport i den fulaste staden i världen och köpte strumpor som jag glömt packa ner. Sen väntade en timmes bussresa ut till vägens ände. Stugan vi sover i är en av samernas som de använder vid renavskiljning. Inget vatten indraget men annars väldigt fin.
Medvind: Vi har väldigt roligt tillsammans jag och mina före detta kollegor.
Idag såg vi toppen på Kebnekaise och det börjar bli verklighet att vi verkligen ska upp där.
Vi åt en otroligt fin frukost hos kollegan vänner som bor i Kiruna.
Motvind:
Min lilltå bråkar och jag har rejält ont i höften och benet emellanåt.
Maten var inte så himla fin här i nikkaluokta som vi fått på andra stationer.
Vindstilla :
Idag för 11 år sedan gifte jag mig. Det var en härlig dag trots att regnet öste ner strösta delen av dagen. Konstig känsla. Ibland undrar jag fortfarande vad det var som gick fel.
Sveriges fulaste stad
Som gummiband
Medvind:
Gräset är klippt
Ryggan är packad
Vädret verkar bli helt ok
Imorgon drar vi till Kiruna för att ta en tur upp på Kebnekaise! Jag längtar!
Motvind:
Vaknade med en känsla av att alla muskler i kroppen var en dm för korta.
Har fortfarande ont o halsen och blev helt matt efter en runda på maxi.
Vet inte om allt är nerpackat som borde vara det.
Fasar för en hel vecka utan vettig sömn.
Vindstilla:
Hoppas innerligt att sonen kommer i håg att plocka hallonen som olämpligt nog kommer att vara mogna denna veckan. Som jag längtat efter dem!
Driven
Vad är det för mekanismer som driver människan? Tex os-medaljörer. Allt slit för en.... medalj?
Ja man hinner fundera på många av livets hemligheter medan man ligger i soffan och kurerar sjukdom.
Medvind:
Kanske jag är lite bättre efter att ha sovit I soffan i eftermiddag.
Sonen tog ut hundarna i skogen.
Motvind:
Jag har glömt ta ut soporna idag. Det kommer att lukta illa i morgonbitti och bananflugorna kommer att ha lattjolajban i sophinken.
Vindstilla :
Vore bra om jag sov nu.
/D.
Läderlöparen
Här är en bild på den fina carabusen.
Dags igen
Undrar när jag ska, eller om jag någonsin ska, acceptera min sjukdom. Den ligger liksom där i bakhasorna hela tiden och är vidrigt jobbig att dra runt på. In i det sista försöker jag förtränga och slå bort symptomen. Men så kommer det en ka-bomdag där allt tar stopp. Jag är lite av en mästare på att dölja hur jag känner på riktigt och låtsas att allt är fint. För att jag så gärna VILL att allt ska va fint och bra.Jag vill att allt ska flyta på och jag vill känna hopp och glädje och orka med ett vanligt liv. Men allt är en enda stor kamp hela tiden. Kämpa för att orka, kämpa för att vilja. Det är som att ha två röster i huvudet hela tiden. Den positiva som hela tiden manar på och talar om hur jag borde tänka och agera. Också den där andra, som jag tror är mitt verkliga jag, som bara vill ligga under en sten med tjock mossa och tyna bort. Det är fantastiskt att det finns tabletter som hjälper den positiva rösten att överrösta mitt verkliga jag. Önskar bara att det gick fortare att märka av effekten av en doshöjning.
Jag har nytt jobb. Heltid, dvs mellan 8 och 17. Jobbet är roligt och mina kollegor fantastiska. Ekonomin är hyfsat bra, jag trivs i mitt hem och har friska barn. Förutom värk i kroppen, feber och förkylning på gång så är jag "frisk". Jag borde må bra. Ändå vill jag bara försvinna ut i tomma intet.
Men nu ska jag fokusera på andra saker.
Dagens medvind:
Plockade kantareller häromdagen och fick samtidigt se en mycket ovanlig jordlöpare, en läderlöpare. Att jag är så säker på det beror på att jag har mitt kontor på Skogsstyrelsen där en av sveriges främsta insektsexpert också huserar. När jag såg den stora skalbaggen fotograferade jag den och idag bad jag honom artbestämma.
Det börjar mogna hallon på mina buskar i trädgården. Lycka!
Motvind:
Gick hem från jobbet med feber. Barnen bråkar om vem som ska ta ut hundar och vem som ska ta hand om disken. Båda vill ut och jaga pokemons så båda vill ta ut hundarna. Det är tröttsamt att de inte bara kan ta tag i det som behöver göras.
Vindstilla:
Funderar mycket på det här med att köpa bostad. Priserna stiger och det stressar såklart. Samtidigt har jag ingen brådska. Och kanske inte ork för två hem heller. Känns omöjligt att flytta innan lilla ungen gått ut skolan. Och jag vill ju långt ut på vischan.
D.
