I medvind eller motvind går livet ändå

Det har nu gått någon vecka sen jag kom hem från det stora äventyret och det är fortfarande mycket blandade känslor. Jag ska försöka förmedla dem alla.

Efter en stadig frukost hos samerna Sarri i Nikkaluokta drog vi på ryggan och snörade till kängorna och började gå. Destinationen var fjällstationen vid Kebnekaise. Man går 6 km, åker båt i 25 minuter för 350 kr, går ytterligare 8 km, ser en älg på vägen, lägger sig och vilar i lingonriset, äter en varma koppen och ett halvt choklad, dricker ett par jägermeister och njuter av ett fantastiskt landskap. Känslan av att vara utanför civilisationen är så otroligt befriande. Vidderna är enorma.  Du är så liten och bergen är så stora. Det finns inget så avslappnande och näralivetupplevelse som att vara ett med naturen. Det finns inget som kan komma åt dig. Ingen annan att lita på. Bara mig och jag själv.

Jo jag var ju inte ensam och det är ju på gott och ont. Samtidigt som det är tryggt att ha sällskap är det nödvändigt att ta hänsyn. Det kan vara påfrestande att inte kunna vara helt ego och bara göra det som passar mig själv.

Framme på stationen bäddade vi våra sängar och åt trerättersmiddag. Rummet vi fick är ett 14-bäddsrum avskiljt med drapperi med 4 sängar i varje vrå. utom i en där det är två. Skitjobbigt för mig där sömnen är viktig.

 

Fortsättning följer och bilder kommer...

/D.