När man vill supa sig full och vältra sej i självömkan
Medvind:
Behövde bikini. Gick in på sportringen. Provade två. Båda passade. Båda var på rea. Så nu har jag två. Lyckliga ögonblick i livet.
Jag åt en sillamacka idag som var sådär onödigt god.
Motvind:
Vissa dagar är bra från början men sen plötsligt vänder det. Semester är passivt. Jag behöver inte det, för då poppar alla tankar upp som man inte vill ha i skallen. Om. Varför. Om inte.
Jag hämtade ungen hos några vänner idag. Ungen är vän med vännernas unge och de ville träffas några dagar. Det är roligt att de håller kontakten trots att vi inte bor alls i närheten av varandra längre. Jag har känt dem i snart 15 år. De är jättefina människor. Omtänksamma, roliga,generösa. De har varit gifta i ungefär två evigheter. De känner varandra innan och utantill. Det är fint. Deras relation har såklart inte glidit på nåt bananskal, det tror jag inga kärleksrelationer gör. Men det finns nåt emellan dem som är svårt att beskriva. Trygghet, tillit och förtroende. De håller varandra om ryggen, alltid. Det är de två, oavsett.
Och när jag kom hem till mitt "tomma" hem så blev det så påtagligt. Jag vill också hitta "rätt". Nån som bryr sej, som alltid finns där, som inte dömmer, oavsett om jag går i sunkiga mjukisbyxor och har stubb på benen. Luktar svett och är flottig o håret. Som vill kyssa mej ändå. Hålla om mej ändå. Som vet hur jag vill ha kaffet, som skulle kunna plocka ihop en taco eller buffetallrik med min favoritmat. Nån som förstår att ett dammsugat golv glädjer mer än tusen röda rosor. Nån som jag kan kräka av mej en jobbig jobbdag på utan att dras med i gnället utan istället bara lyssnar och sen kramas och ger mej känslan av att jag är redo att ta tag i livet igen. Nån som jag kan se glitter i blicken hos på en fest när vi är uppklädda och våra blickar möts. Nån som det kittlar till i magen för när han kommer hem eller står och tvättar bilen. Nån att väcka mitt i natten och dela värsta ångesten med.
Det är också viktigt att jag känner samma, och kan göra samma sak för honom. Jag vill kunna köpa en kulglass åt honom och veta vilka sorter som är favorit.
Jag tror att jag har ett tilltalande yttre, ser nog rätt fräsch ut för min ålder. Detta gör att män ganska ofta visar intresse för mej. Med min låga självkänsla är detta förödande. Jag trillar lätt dit på komplimanger och bekräftelse. Detta har jag och min terapeut kommit överens om. Så om någon visar intresse för mej så ska jag tänka efter både sju och arton gånger innan jag ens ger honom lillfingret. Jag ska va intresserad, jag ska känna passion och fjärilar i magen innan det händer nåt alls. Och han ska va mer än liggbar. Han ska ha ett sätt som tilltalar mej, intelligens och jag vill kunna känna intellektuellt utbyte. Dela samma värderingar, ha samma människosyn och förstå det här med jämställdhet, vara mottaglig och öppen för diskussion. Och allt det ska ske innan jag blir ett ligg eller en trofé för honom för bara mitt yttre. Jag har haft det så bra tidigare, så jag vet att det går att uppnå. Nu ska jag bara hitta en man som söker samma. Och det är svårt här hemifrån soffan.
Vindstilla:
När allt ovan kom för mej fick jag känslan av att jag ville supa mej stupfull och bara vältra mig i självömkan. Jag drog på mej skorna och sprang några kilometer tills den värsta ångesten lagt sej. Det känns fint och lugnt i kroppen och knoppen igen. I morgon ska vi till jump och hoppa på studsmattor. Det ska bli kul!
Gästhuset
Medvind:
Semester är en bra grej. Dagar som går, bad, eftermiddagsnap i hängmattan. En kaffe med grannen. Harmoni. Lekande barn. Vänner jag inte träffat på evigheter och gott snack med dem.Tjejkväll. Vin, god mat, skvaller, choklad, mer vin, mer skvaller, detaljer, relationssnack. Lugna ensamma kvällar i hängmattan. Det är varmt dygnet runt. Minimalt med tvätt, förutom handdukar som verkar föröka sej själva i tvättkorgen.
Motvind:
Orkar inte riktigt ta mej för saker i värmen, ibland inte ens åka och bada. Det känns lite trist eftersom jag ju gillar att bada.
Orkar inte riktigt laga mat, eller ens äta. För varmt för att träna med nån reda.
Hunden bara flåsar. Väntar på svalare väder så han och jag kan ut och vandra några dagar. Tänkte gå från Hörby och norrut så långt jag hinner på 3 dagar. Det blir lite utmaning med kaffet på morgonen nu när jag inte kan använda spritköket. Får klura på nån lösning.
Vindstilla:
Var på tjejkväll i går, körde bil dit för hunden skulle med. Skulle inviga gästhuset och sova över, var planen. Så himla trevligt hade vi. En av tjejerna skulle köra hem och plötsligt fick jag för mej att jag också ville hem. Så jag åkte med henne. I natt verkade det som en mycket god idé men i morse hade jag fortfarande ingen plan för hur jag skulle få hem bilen. Kollade buss. Inget napp. Kollade Google Maps. 2,5 mil. 1 h och 16min att cykla. Det är ju inte orimligt, tänkte jag. Tog en flaska vatten och satte mig på cykeln. I ignaberga började det gå uppför nävlingeåsen. Och det bara fortsatte uppåt, uppåt. Det är 30 grader varmt. I ett skogsparti får jag följe med en stor rovfågel som flyger parallellt med mej i ca 100 m. Magiskt. 6 km kvar och då börjar grusvägen. Efter 1 km har jag vibrationsskador i armarna och känner inte nåt i dem längre. Men när jag kom fram väntade lunch och vattenmelon. Det var gott. Och då hade det gått rätt mycket längre tid än 1 h och 16 min... Och trots hundbur i bilen fick jag även in min cykel i den lilla Toyotan. Jag älskar den bilen. I kväll kanske det blir ett kvällsdopp, eller också blir jag här i hängmattan.
Man ångrar aldrig ett bad
Yngsjö havsbad. Kommer dit, förvånad över att ha hittat dit över huvudtaget och till och med på första försöket. Smal väg, ingen parkering, folk överallt. Trångt mellan bilar också en sopbil mitt i alltihop såklart. Tänker att jag skiter i det och kör hem igen. Då uppenbarar sej en liten fin plats precis lagom för min lilla bil. Det är så vansinnigt skönt att bada i havet. Toaletten är fräsch och det finns glass. Perfekt. Hem går långsamt men smärtfritt sånär på en ambulans som vill förbi de långa köerna. De flesta uppmärksammar det i backspeglarna och flyttar på sig. Kör inom Coop, handlar till den planerade middagen , kör hem och packar upp. Varmt. Det är jättevarmt. Orkar inte laga nån middag, blir pastasallad som är över från stranden. Sitter fortfarande ute, 23.08, i shorts och linne. Har suttit och snackat om livets alla vinklar och vrår med grannen. Han är bra. Jättebra.
Ont, det gör ont..
Igår sprang jag. Lite längre än jag tänkt eftersom det kändes så bra. 2 km hem och det börjar skava lite på utsidan av vänsterknät. Känner igen smärtan direkt. Har haft det på höger innan. Löparknä. Stannar och sträcker. Springer 50 meter, ont igen. Stannar, sträcker lite längre, böjer och tänjer. Springer 300 meter. Går 300. Springer några hundra till. Sen gör det för ont. Smärtan bara tilltar. Efter jag kommit hem känns det outhärdligt.Tillslut tar jag en 100 mg diklofenak. Det värsta lägger sej. Vaknar i morse och det känns bättre. Mer diklofenak. Fick energi och kände för att göra nåt i värmen. Det var molnigt så jag började putsa fönsterna. Hängde upp andra gardiner, bytte kuddfodral. Skulle lägga upp några filtar i en låda ovanför garderoben. Sängbordet stod väldigt lämpligt till att stå på. Tyckte jag. Inte sängbordet. Plötsligt ser jag taket när jag öppnar ögonen. Och har ont. Midjan är skrapad, det blöder från skuldran och armbågen är skrapad och blå. Foten ömmar. Den andra armen syns det inget på, men det känns som knivar när jag ska lyfta och röra den. Hoppas det känns bättre i morgon.
Jag ska dricka ett glas måndagsvin.
Han är lite dryg
Men budskapet är viktigt! Han slår huvet rakt på spiken! Jag har funderat mycket på just det här med svartsjuka, vad det är och när det uppkommer och varför. Har även läst på olika ställen kring fenomenet. Och jag har kommit fram till samma slutsats som Micke Gunnarsson. Han sätter ord på det om än han är lite dryg emellanåt. Det handlar om kärlek, ren och fin kärlek. Svartsjukan är totala motsatsen till kärlek. Kärlek bör alltid vara frihet. Full frihet. Någon annan kan aldrig fylla ditt tomrum av osäkerhet, speciellt inte genom begränsningar av den du älskar. Det är där i tomrummet som tilliten och kärleken borde finnas som svartsjukan kan börja gro och frodas. Så se till att fylla det med tillit och respekt innan svartsjukan får fäste.
https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=qkG3Ll_22vM
självsam
Vindstilla:
Det där med att vara ensam är rätt ok ändå. Fast ensam låter så sorgligt. Jag skulle vilja kalla det självsam. Man är med sej själv utan att det känns sorgligt eller ensamt. Jag är inte ensam eller självsam egentligen, jag har ju min familj, mina barn, syskon, föräldrar, vänner. Men det där med att ha en partner, en livskamrat, är en annan sak. Jag var på badet med några vänner idag. De har varit gifta fasligt länge. De bara känner varandra, missförstår inte eller behöver fundera på hur de är mot varandra. Det bara funkar och är tryggt. Jag vet att de inte alltid har det tipp topp, men då reder de ut det. Pratar och förstår varandra ännu mer. Det är liksom dom. Oavsett. De behöver inte få det bekräftat av varandra hela tiden, det bara är så, tryggt, stabilt och ärligt. Så som det ska va när man hittat rätt. Inget ifrågasättande. Det är fint att se. Jag vill också ha det så. Men jag har ingen brådska, jag trivs bra i min självsamhet. Hade jag velat ha nån att bara ligga med finns det flera att välja mellan. Men jag vill inte ha nån att bara ligga med. Jag vill ha mer. Stabilitet, förtroende, tillit. Om det inte känns som det finns där från början då kan jag va utan. Jag kommer att skydda mig själv känslomässigt genom att verkligen lära känna någon innan jag inleder nåt intimare med nån. För nästa gång är det för alltid. Jag har ju inte jättelänge tid kvar här på jorden. Halvtid är snart passerat.
Medvind:
Det är skönt ibland att inte ha någon att ta hänsyn till. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Fisa i sängen, rapa vid bordet, lägga mej svettig, äta glass till frukost. Nu gör jag ju såklart inget av ovanstående, men om jag hade velat hade jag kunnat...
En vecka av semestern har gått och den har varit helt ok. Vädret är fantastiskt för oss semesterfirare. Jag är väldigt solbrun och det är en skön känsla. Och jag är väldigt snygg och sexig och trevlig, har jag fått höra. Av en man med en vit bil...
Jag älskar min hängmatta, bästa investeringen i år!
Motvind:
Att va själv en lördagkväll känns ju sådär. Speciellt när grannen sitter på balkongen och har parmiddag. Å andra sidan hade jag gäster igår och det var väldigt trevligt.
Jag saknar närhet, morgon och kväll, en famn att krypa in i, en axel att somna på och en smekning i nacken. Å andra sidan är det så varmt att man hade smält bort av att ligga nära nån.
Någon att dela allt med. Glädjen över alla hallon jag plockar morgon och kväll tex. Hunden förstår nog inte riktigt min glädje när jag försöker förklara för honom. Skräcken över att inte hitta en billigare bostad med trädgård när sonen flyttar. Få klaga hos nån på att luften läcker ur backdäcket på cykeln. Fråga nån om hjälp för att borra upp krokar. Lyssna på sommarpratare och dålig musik och sen diskutera innehållet. Intellektuellt utbyte och stimulans. Nån som lyssnat på Katarina Wennstam och förstår vad det är hon förmedlar i sitt sommarprat. Jag har lyssnat på sex av dem, men hennes är helt outstanding. Förstår man hennes resonemang, ja, då har man (som man framförallt) kommit långt i sin förståelse för strukturer i samhället. Strukturer som gör mig vansinnig.
Nu börjar det bli svalt och lite kallt i hängmattan, dags att gå in. Och kanske har jag bränt mej i solen idag...Jag fryser..
Köra bil...
...är rätt tråkigt. Fördelen är att man har tid att tänka sina tankar färdiga. En del av dem i alla fall. Jag har tänkt mycket de senaste dagarna när jag kört nära hundra mil. På förlåtelse, på kärlek, på frihet, på liv och död, framtid och dåtid. Lyssnat på sommarpratare och dålig musik. 
Jag och ungen körde till Kristinehamn i måndags morse. Stannade på donken för lunch. Deras nya kycklingsallad med linser i är riktigt god. Vi letade upp en leksaksaffär också och köpte present till systersonen som fyllde 9 år den 12 juli. (Jag minns exakt vad jag gjorde och var jag befann mej den dagen han kom till världen) Vi hittade ett nerfgevär som han önskat sej. Jag kan inte riktigt förklara men semestern hade inte kunnat börja bättre.
Båt, sol, klippor, bad, god mat, snorkling, håvning, solnedgång, glada barn och njutning i dess renaste form, är ord som sammanfattar eftermiddagen och kvällen. Dagen därpå gjorde vi nästan om det igen, men utan båt. Barnen spelade lite volleyboll, snorklade, åt glass och var nöjda och glada. När vi kom hem hade vi krig med nerfgevären till svetten rann av oss. Det var skoj. Sen blev det ugnsstekt lax och jordgubbar. De här dagarna blir svårslagna. Min syrra och hennes man är verkligen fantastiska människor.
Idag var jag och ungen på Gekås i Ullared efter en natt på hotell i Borås. Borås är lika tråkigt som namnet låter. Hotellet får 2 hissar av 5. Verkligen inget att rekommendera.
I Ullared brände vi hela semesterkassan. Jag hittade bland annat en klänning som jag är så vansinnigt nöjd med. Nu ligger jag i sängen hemma igen och hoppas på en god natts sömn. I morgon väntar jag besök och hoppas grillen ska leverera gott käk.
Alla dessa val
Hängmatta eller soffan? Öl eller vin? Choklad eller hallon? Ensam eller leta upp sällskap?
Det är skitjobbigt med semester, så många val. 28 dagar att bara glida på. Jag vill bada, sola, umgås med vänner, skratta, bli kär, tälta, sova länge, äta frukost i solen, grilla, ha linne och shorts, dricka vin, jogga på morgonen och en massa andra saker.
Men idag just nu: hängmatta, öl och choklad. Ensam. Det är tyst förutom svalorna som låter. Har hällt upp nytt vatten till igelkotten, det är vindstilla och solen bryter fram. Livet är gott.
Bilen är tvättad och städad och jag har lite dåligt samvete som slösade vatten på bilen. Jag får väl törsta lite extra när vattnet tar slut i kranen. Det är så torrt, bönderna slaktar djur för det inte finns mat till dem. Tragiskt. Men om jag får va riktig egoist önskar jag fyra veckor till med sol och värme.
Jag springer och det flyter på. Lätt i kroppen och inte ont. Bara benet som domnar, men det funkar ändå. Och så bra jag mår mentalt. Positiva tankar blir fler än negativa. Det går bra nu. Frihetskänsla.
Funderar på hur mycket jag missat att fixa med på jobbet innan jag gick. Och om polisförhöret på anmälan som chefen gjorde mot min vilja blir under semestern eller det kan vänta. Glömde skicka mitt cv som ligger på min jobbdator hem. Tänkte söka lit jobb på semestern. Men det kan vänta. Stor omorganisation i augusti. Får se var jag hamnar, det blir kanske jättebra.
En kvinna som var med i samma facebook-grupp som jag dog i lördags. Hon avslutade sitt liv själv. Väldigt tragiskt att hon inte såg någon annan utväg. Det finns alltid hjälp att få. Alltid. Inget är så hemskt att det inte går att lösa, så länge ingen är död. Då är det för sent. Hon ser så glad och lycklig ut på profilbilden hon har. Den kan ju såklart ljuga. Men vad är det som händer en ung kvinna med en 12årig dotter som ändå bara Ser en enda utväg? Jag tänker så själv ibland, att det skulle va så skönt att bara försvinna, men samtidigt vet jag att det bara är hjärnspöken. Jag vill inte dö. Aldrig jag vill dö. Jag vill bara inte ha det just precis sådär som det är just då. Ångest. Det är då man ska snöra på skorna. Springa eller gå spelar ingen roll. Bara ut. Då lättar det.
Men idag känner jag bara lättnad. Glädje. Ser fram emot vad den här semestern bär med sej. Och jag tänker på lyckokakan jag fick för ett tag sen.
Jag gör aldrig om det
Melissa Horn är en favorit jag lyssnar på när jag känner att jag vill vältra mej i känslomässig misär. Just nu är det hennes "Jag gör aldrig om det här" som är favoriten. Hon sjunger så många sånger med texter som är så pricksäker som jag själv kunde ha skrivit om brutna förhållande. Hur mycket orkar man? När kroppen och hjärtat och huvudet splittras i tusen bitar och det är bara man själv som kan hämta sopkvasten för att sopa ihop kraset. En dag i taget. Tänk positivt. Se det som är bra. Omge sig med vackra saker och omtänksamma människor. Försöka äta utan aptit. Springa för att dämpa värsta ångesten. Sova en stund efter jobbet för att ta igen förlorad sömn. Melissas "långa nätter" beskriver det bra. Ensam är .....inte stark alls,faktiskt. Men det blir bättre. Det är inte alltid det är tåget man ser i tunneln.
Medvind:
Skördat 11 hallon idag.
Jag har skaffat ny kompass och håller på att fixa en ny karta över var jag är på väg i livet. Framtiden finns.
Motvind:
Min app för träning har varit felinställd så jag springer inte alls det tempo och distans som jag trott. Lite knäckande. Bryt ihop och gå vidare.
Vindstilla:
Försöker planera en roadtrip med ungen. Går sådär. Vad vill en 14 åring göra? Mer än att shoppa? Och var bor man om alla hotell är fullbokade? 
Det blev en dag på stranden
Vaknade halv tio efter en katastrofalt dålig sömn under natten. Funderade under frukosten vad jag skulle hitta på. Gårdagen spenderades i solen i trädgården och jag tänkte att det skulle va skönt att komma hemifrån en stund. Jag ville bada. I havet. Så jag tänkte att jag sticker ner till Åhus. När jag packade ihop lite prylar som skulle med gick hunden efter mig hela tiden. Fick dåligt samvete, han är hemma så mycket själv i veckorna när jag jobbar. Hundbadet vid Lursjön är ganska bra men trångt att va på om man är ensam med hunden. så jag googlade hundbad och fick fram att skummeslöv hade ett hundbad. Kanon. Jag åker till skummeslöv. Tänka tänka tänka vad jag behöver ha med. Hjärnan fick kortslutning och jag va på väg att ge upp. Fick ner vatten kaffe och lite sallad och några körsbär jag fått av en vän i fredags. Just det här momentet i en aktivitet är det allra jobbigaste. Att packa. Jag åker gärna ingenstans på grund av mecket med att packa. Men idag ville jag verkligen bada i havet. Väl i bilen ser jag att soppan håller på att ta slut. Jag ville vända, palla tanka liksom. Kommer ut till skummeslöv och det är jättehärligt! Badade både med hunden och utan hunden. Han går bara ut så det når honom upp till magen sen står han där en stund innan han vill upp igen. Vattnet var helt ljummet. Har aldrig varit så lätt att doppa mig. Bara gick rakt ut och dök i första stora vågen som kom. Det va så härligt. Nu sitter jag här med svid i skinnet för solkrämen kom inte med såklart. Dessutom hade jag ett par bikinibyxor som inte täckte så mycket av skinkorna som de jag haft innan gjorde. Så det svider extra där och de har en knallröd kant. Men det var det lätt värt. Det känns lite konstigt att göra såna här saker helt ensam, men det är ändå skönt att inte behöva anpassa sig och ta hänsyn. I morgon börjar jag räkna ner till semester. Jag är så mycket i behov av att va ledig. Bara att plocka fram frukost och sätta på kaffe på morgonen kan kännas helt oövervinnerligt. Men i natt ska jag sova gott. Det bara är så. I dag plockade jag fyra mogna hallon från mina buskar. Lycka!
Duo jag
Igår va en märklig dag. Jag gick här hemma och plockade och tvättade och fixade och tänkte att jag skulle ta en tur ut till Lursjön för ett dopp på eftermiddagen. Kändes sådär att åka själv. Så jag messade en vän som jag vet badar där ibland. Nej, hon skulle inte dit men tyckte att jag kunde komma hem till dem istället och bada i deras pool. Det lät lockande så jag tog min handduk och åkte. När jag kom dit tittade hon på mej och sa: du mår inte så bra. Och sen fick hon ju ta emot allt, för det brast ju ordentligt efter de orden. Man kan liksom hålla masken tills nån går fram och drar av den. Hon och hennes man tyckte att jag behövde nåt kul så de föreslog att jag skulle hänga med dem på en konsert i Tylösand. Jag försökte med alla trix och ursäkter jag kunde komma på. Ingen gick hem. Jag fick till och med biljetten betald. Så så blev det. Och det blev en alldeles jättebra kväll.
Naturligtvis kom det ett slem och la armen runt mej när jag stod i baren och skulle be om öronproppar " ..och vad ska den här lilla läckerbiten ha då?" Också tryckte han hela könet in i ryggen på mej. För det är ju det en kvinna önskar sej mest av allt och en av de mest använda raggningsteknikerna. Framför mej har jag bardisken och därför är det lite trickigt att komma undan. Men jag får väl skylla mej själv som stod där och kanske såg
lite läcker och tillgänglig ut med linne och bara axlar.
Musiken var bra och det är en fantastisk vacker solnedgång på den sidan Skåne. Och jag kom hem i natt och kände bara tacksamhet mot mina vänner som lyckades locka ut mej. Jag behövde det. ❤