självsam
Vindstilla:
Det där med att vara ensam är rätt ok ändå. Fast ensam låter så sorgligt. Jag skulle vilja kalla det självsam. Man är med sej själv utan att det känns sorgligt eller ensamt. Jag är inte ensam eller självsam egentligen, jag har ju min familj, mina barn, syskon, föräldrar, vänner. Men det där med att ha en partner, en livskamrat, är en annan sak. Jag var på badet med några vänner idag. De har varit gifta fasligt länge. De bara känner varandra, missförstår inte eller behöver fundera på hur de är mot varandra. Det bara funkar och är tryggt. Jag vet att de inte alltid har det tipp topp, men då reder de ut det. Pratar och förstår varandra ännu mer. Det är liksom dom. Oavsett. De behöver inte få det bekräftat av varandra hela tiden, det bara är så, tryggt, stabilt och ärligt. Så som det ska va när man hittat rätt. Inget ifrågasättande. Det är fint att se. Jag vill också ha det så. Men jag har ingen brådska, jag trivs bra i min självsamhet. Hade jag velat ha nån att bara ligga med finns det flera att välja mellan. Men jag vill inte ha nån att bara ligga med. Jag vill ha mer. Stabilitet, förtroende, tillit. Om det inte känns som det finns där från början då kan jag va utan. Jag kommer att skydda mig själv känslomässigt genom att verkligen lära känna någon innan jag inleder nåt intimare med nån. För nästa gång är det för alltid. Jag har ju inte jättelänge tid kvar här på jorden. Halvtid är snart passerat.
Medvind:
Det är skönt ibland att inte ha någon att ta hänsyn till. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Fisa i sängen, rapa vid bordet, lägga mej svettig, äta glass till frukost. Nu gör jag ju såklart inget av ovanstående, men om jag hade velat hade jag kunnat...
En vecka av semestern har gått och den har varit helt ok. Vädret är fantastiskt för oss semesterfirare. Jag är väldigt solbrun och det är en skön känsla. Och jag är väldigt snygg och sexig och trevlig, har jag fått höra. Av en man med en vit bil...
Jag älskar min hängmatta, bästa investeringen i år!
Motvind:
Att va själv en lördagkväll känns ju sådär. Speciellt när grannen sitter på balkongen och har parmiddag. Å andra sidan hade jag gäster igår och det var väldigt trevligt.
Jag saknar närhet, morgon och kväll, en famn att krypa in i, en axel att somna på och en smekning i nacken. Å andra sidan är det så varmt att man hade smält bort av att ligga nära nån.
Någon att dela allt med. Glädjen över alla hallon jag plockar morgon och kväll tex. Hunden förstår nog inte riktigt min glädje när jag försöker förklara för honom. Skräcken över att inte hitta en billigare bostad med trädgård när sonen flyttar. Få klaga hos nån på att luften läcker ur backdäcket på cykeln. Fråga nån om hjälp för att borra upp krokar. Lyssna på sommarpratare och dålig musik och sen diskutera innehållet. Intellektuellt utbyte och stimulans. Nån som lyssnat på Katarina Wennstam och förstår vad det är hon förmedlar i sitt sommarprat. Jag har lyssnat på sex av dem, men hennes är helt outstanding. Förstår man hennes resonemang, ja, då har man (som man framförallt) kommit långt i sin förståelse för strukturer i samhället. Strukturer som gör mig vansinnig.
Nu börjar det bli svalt och lite kallt i hängmattan, dags att gå in. Och kanske har jag bränt mej i solen idag...Jag fryser..