I medvind eller motvind går livet ändå

Idag körde jag väg 13 söderut vid lunchtid. För på dagen 12 år sedan åkte jag väg 13 norrut vid lunchtid. Då regnade det. Idag var det sol.En dag jag ser tillbaka på med glädje. Den va fin. Jag var fin. Vi var fina och sa ja. Jag gillar fortfarande solrosor och i morgon när vi kör hem kanske jag tar en avstickare och kollar in stugan vi bodde i då. Då när allt va bra. 

På tisdag börjar jag jobba igen. Det har varit en väldigt lugn och skön och fin semester. Inte så mycket vandring som jag hoppats på men den som blev av var väldigt fin och över förväntan. Hösten är lång och sommaren är inte slut än på ett tag så det ska nog bli tid för någon övernattning ute i det fria till innan frosten slår till. Var ute och letade kantareller i går och hittade 2,5 hg.Blir bra till pajen på kräftskivan.

Ungen saknade en laddare till telefonen på bilresan upp till Värmland. Hennes livlina och överlevnadspryl dog i Jönköping. Musik och 487612 bilder på Snapchat suger energi. Vi hittade ett Biltema och rusar genom regnet över parkeringen och in. Hittar prylen och går till kassan. Mannen som kommer efter mig i kön knackar mej lite försiktigt på axeln..."Är det allt du ska ha?" Jag svarar att det stämmer, vi glömde vår därhemma och är på bilsemester. "Spar dina pengar, jag har en som bara ligger i bilen och skräpar, du kan få den." Han övertalar mej att lägga tillbaka den jag har i handen och följa med mej ut till hans bil där jag får hans laddgrej och tipsas om att när jag behöver en skräddare någon gång så kan jag vända mej till den som finns i Jönköping. 

Började köra norrut i går med lilla Loppan som sällskap. Stannade i Jönköping och åt lunch tillsammans med hela Sveriges övriga befolkning. Regnigt väder betyder shopping för många. Men det gick ändå ganska fort att få maten och personalen var fantastiskt trevlig trots stressen de ändå måste känna med så långa köer.  Vi fick sitta vid ett bord med en mamma, en farmor och två små flickor. Jösses vad vuxna kan krångla till det för barn genom att lägga sej i saker de inte har med att göra. Om ungen vill äta potatisen genom att ha den hel på gaffeln och ta bett från den där så låt hen! Vad är problemet? Nu slutade det med tårar över nåt som aldrig var ett problem från början. Jag kommer bli en jättebra farmor/mormor. Ska låta barnbarnen utvecklas till fria starka individer med sunda tankar. Om jag får några vill säga.

Vaknar med känslan av rastlöshet och oro. Allt är meningslöst och jag avskyr gnaget som kryper i mig. Försöker komma ur det och låtsas att det inte finns. Fejk it til you make it. Men jag är inget vidare på fejk. Kan inte dölja det. Hade planer på att åka till stranden men vill inte. Vill ingenting. Men längtar efter att dyka i vågorna. Bestämmer att jag blir hemma. Solar en timme och börjar skissa på mitt växthus. Men sen måste jag ut nånstans. Åker ut till min Byggare Bob och hans famn och snälla ord blir som en ventil där jag kan pysa ut lite övertryck. Vi går ut i skogen och hittar kantareller. Han hittar kantareller. Jag ser nästan inte nån. Däremot hittar jag trattkantareller som fortfarande bara är som små knoppar i marken. Och vi hittar en huggorm som ligger så fint i en krumelur vid kanten av stigen. Och vi hittar massor av lingon som vi inte har tid att plocka. Kanske de är kvar en stund till. När jag kommer hem igen har gnaget försvunnit och jag somnar tillfreds med googlade bilder på världens vackraste växthus på näthinnan. Naturen som medicin.