Så va det snart slut
På tisdag börjar jag jobba igen. Det har varit en väldigt lugn och skön och fin semester. Inte så mycket vandring som jag hoppats på men den som blev av var väldigt fin och över förväntan. Hösten är lång och sommaren är inte slut än på ett tag så det ska nog bli tid för någon övernattning ute i det fria till innan frosten slår till. Var ute och letade kantareller i går och hittade 2,5 hg.Blir bra till pajen på kräftskivan.
Man hinner tänka mycket i ensamheten i skogen. Det är stora förändringar på gång i livet som jag verkligen ser fram emot. Hade funderingar på att byta jobb också men jag tror jag avvaktar med det tills de andra förändringarna satt sej lite mer. Det blir en intressant höst och vinter att upptäcka.
I går var jag och hälsade på en av mina finaste vänner på sjukan. Psykiska sjukdomar är för djävliga. Som cancer ungefär. Men i denna sjukdomen är det bara hon själv som bestämmer om hon ska överleva eller inte. Gud give att jag slipper använda begravningskläderna.
Medvind:
Min egen byggare bob. Han är verkligen ett kap. Han har check på hela min lista. Diskborsten i hon, kranen vid tandborstning, sover tyst och stilla, dricker inte mjölk, är mån om sitt inre och yttre och han går att prata med Bland annat. Listan är lång men han passerar punkterna och slutar aldrig imponera med sina fördelar och hur han tänker. Dessutom imponerar han i sitt skapande. Han gör verkligen saker. Själv. På riktigt. Om man behöver en sänggavel åker de flesta människor till IKEA och köper en. Inte min Bob. Han snickrar ihop en själv. Och det blir snyggare än den man köpt.
Idag är jag på spa i Ystad. Det är så fantastiskt rogivande och skönt. Det innebär att jag börjar första arbetsveckan efter semestern med en semesterdag. Så borde alla veckor börja.
Motvind:
Att jag inte kommer i gång med löpningen. Sist kändes det onda i knät också. Bajs.
Att jag och Bob inte kan träffas så mycket kommer att vara jobbigt.
Vindstilla:
Jag har en fundering kring bilister. Självklart kör jag själv otroligt bra. Men vad finns det för anledning att ligga och mesa i 80 på en 90-väg för att sen sakta ner till 70 när kameran kommer? Det enda svar jag kan komma på är idioti. Det är livsfarligt!
Nu ska jag kliva ur vilosängen som har utsikt över havet och fortsätta bada en stund innan middagen.
Kärlek till alla som behöver ❤
Kommentarer
Trackback
