Alla dessa val
Hängmatta eller soffan? Öl eller vin? Choklad eller hallon? Ensam eller leta upp sällskap?
Det är skitjobbigt med semester, så många val. 28 dagar att bara glida på. Jag vill bada, sola, umgås med vänner, skratta, bli kär, tälta, sova länge, äta frukost i solen, grilla, ha linne och shorts, dricka vin, jogga på morgonen och en massa andra saker.
Men idag just nu: hängmatta, öl och choklad. Ensam. Det är tyst förutom svalorna som låter. Har hällt upp nytt vatten till igelkotten, det är vindstilla och solen bryter fram. Livet är gott.
Bilen är tvättad och städad och jag har lite dåligt samvete som slösade vatten på bilen. Jag får väl törsta lite extra när vattnet tar slut i kranen. Det är så torrt, bönderna slaktar djur för det inte finns mat till dem. Tragiskt. Men om jag får va riktig egoist önskar jag fyra veckor till med sol och värme.
Jag springer och det flyter på. Lätt i kroppen och inte ont. Bara benet som domnar, men det funkar ändå. Och så bra jag mår mentalt. Positiva tankar blir fler än negativa. Det går bra nu. Frihetskänsla.
Funderar på hur mycket jag missat att fixa med på jobbet innan jag gick. Och om polisförhöret på anmälan som chefen gjorde mot min vilja blir under semestern eller det kan vänta. Glömde skicka mitt cv som ligger på min jobbdator hem. Tänkte söka lit jobb på semestern. Men det kan vänta. Stor omorganisation i augusti. Får se var jag hamnar, det blir kanske jättebra.
En kvinna som var med i samma facebook-grupp som jag dog i lördags. Hon avslutade sitt liv själv. Väldigt tragiskt att hon inte såg någon annan utväg. Det finns alltid hjälp att få. Alltid. Inget är så hemskt att det inte går att lösa, så länge ingen är död. Då är det för sent. Hon ser så glad och lycklig ut på profilbilden hon har. Den kan ju såklart ljuga. Men vad är det som händer en ung kvinna med en 12årig dotter som ändå bara Ser en enda utväg? Jag tänker så själv ibland, att det skulle va så skönt att bara försvinna, men samtidigt vet jag att det bara är hjärnspöken. Jag vill inte dö. Aldrig jag vill dö. Jag vill bara inte ha det just precis sådär som det är just då. Ångest. Det är då man ska snöra på skorna. Springa eller gå spelar ingen roll. Bara ut. Då lättar det.
Men idag känner jag bara lättnad. Glädje. Ser fram emot vad den här semestern bär med sej. Och jag tänker på lyckokakan jag fick för ett tag sen.
