I medvind eller motvind går livet ändå

Undrar när jag ska, eller om jag någonsin ska, acceptera min sjukdom. Den ligger liksom där i bakhasorna hela tiden och är vidrigt jobbig att dra runt på. In i det sista försöker jag förtränga och slå bort symptomen. Men så kommer det en ka-bomdag där allt tar stopp. Jag är lite av en mästare på att dölja hur jag känner på riktigt och låtsas att allt är fint. För att jag så gärna VILL att allt ska va fint och bra.Jag vill att allt ska flyta på och jag vill känna hopp och glädje och orka med ett vanligt liv. Men allt är en enda stor kamp hela tiden. Kämpa för att orka, kämpa för att vilja. Det är som att ha två röster i huvudet hela tiden. Den positiva som hela tiden manar på och talar om hur jag borde tänka och agera. Också den där andra, som jag tror är mitt verkliga jag, som bara vill ligga under en sten med tjock mossa och tyna bort. Det är fantastiskt att det finns tabletter som hjälper den positiva rösten att överrösta mitt verkliga jag. Önskar bara att det gick fortare att märka av effekten av en doshöjning. 

Jag har nytt jobb. Heltid, dvs mellan 8 och 17. Jobbet är roligt och mina kollegor fantastiska. Ekonomin är hyfsat bra, jag trivs i mitt hem och har friska barn. Förutom värk i kroppen, feber och förkylning på gång så är jag "frisk". Jag borde må bra. Ändå vill jag bara försvinna ut i tomma intet.

Men nu ska jag fokusera på andra saker.

 

Dagens medvind:

Plockade kantareller häromdagen och fick samtidigt se en mycket ovanlig jordlöpare, en läderlöpare. Att jag är så säker på det beror på att jag har mitt kontor på Skogsstyrelsen där en av sveriges främsta insektsexpert också huserar. När jag såg den stora skalbaggen fotograferade jag den och idag bad jag honom artbestämma.

Det börjar mogna hallon på mina buskar i trädgården. Lycka!

 

Motvind:

Gick hem från jobbet med feber. Barnen bråkar om vem som ska ta ut hundar och vem som ska ta hand om disken. Båda vill ut och jaga pokemons så båda vill ta ut hundarna. Det är tröttsamt att de inte bara kan ta tag i det som behöver göras. 

 

Vindstilla:

Funderar mycket på det här med att köpa bostad. Priserna stiger och det stressar såklart. Samtidigt har jag ingen brådska. Och kanske inte ork för två hem heller. Känns omöjligt att flytta innan lilla ungen gått ut skolan. Och jag vill ju långt ut på vischan.

D.