I medvind eller motvind går livet ändå

Medvind:

Vågar knappt yttra mig men jag börjar känna mig bättre, bara lite huvudvärk kvar och vaniljkrämen som kanske snart tar slut.

Jag har chansen igen på en fyra inne i stan. Med uteplats i rätt väderstreck denna gången! Något dyr men det kan gå. Det ska gå.I så fall blir det flytt förste april. Hoppas riktigt mycket och vill bara få ro någonstans.  

I morgon fyller jag år. Jag tycker det är roligt. Igår hade vi lite kalas och jag gjorde en tårta med mycket klet i.

Jag har fått igång nygamla datorn och börjar bli lite bekväm med den. Den har längre batteritid vilket gör att jag kan alternera var jag jobbar med den på ett annat sätt och slipper bli så krokig och ledbruten av att sitta på samma ställe hela tiden (av ren bekvämlighet så klart, sladden är ju oooootroligt jobbig att flytta med sig)

Gick en lite längre runda igår och det var riktigt skönt att äntligen komma ut igen.

Motvind:

Har inte fått över mina bilder i datorn och jag saknar dem.

Har mail i den gamla datorn som jag behöver. Som jag inte vet hur jag ska få tag i.

Har fått eksem i öronen av öronpropparna och känner nu lite smått panik över kommande helg. Jag orkar inte att inte få sova ordentligt. Och ingenting händer heller, det känns som det inte betyder så mycket då, även om det kanske inte är så. En hel veckas semester tillsammans känns helt uteslutet om jag ändå inte skulle få sova ordentligt. Och ja, det blir ju lite psykologiskt till slut också. Jag tänker att jag inte ska kunna sova och då kan man ju inte det heller. Ihelgen var det vidrigt, jag låg ett tag och funderade på om jag kunde messa bästa Stinan mitt i natten och få komma och sova hos henne. Här va ju knökafullt överallt och ingen stans att fly undan. Och en sömnlös natt är det jag minst behövde i det läget med sjukdom och jobbtrötthet i kroppen. Jag hade dessutom förväntat mig att saker och ting fungerar och blir fixade utan min närvaro. Men att jag aldrig lär mig. Aldrig förväntningar, aldrig. De ger bara besvikelse. Ibland är det inte bra att det är hoppet som är det sista som överger.   

Vindstilla:

Jag längtar efter att grilla korv i skogen. Ska försöka planera in det på lillejulafton om jag kan få någon med mig då. Annars får jag väl gå själv.

Funderade på alla dessa statusar på fb om pepparkakor, skolavlutningar i kyrkor och kalle anka-filmsnuttar. Tänkte först att jag ska ta bort varenda en som "vän" som skriver eller gillar en enda av dessa. Jag hade inte fått så många "vänner" kvar då. Hade det gjort så mycket egentligen? Nä, kanske inte. Det som irriterar är att jag trodde det bara var "obildat" folk som gav sin energi till detta trams, men nu undrar jag mer varför inte folk har viktigare saker att bry sig om. Om man lägger ner så mycket tid och energi på statusar, både läsa gilla och kommentera ibland,,,,varför har man inte lagt den tiden på att ta reda på bakgrund och fakta till tidningsrubrikerna? Och hur dumma kan folk va som går på medias uppchasning gång på gång utan att veta på riktigt vad som ligger bakom något? Rädda barn som far illa i din trappa istället eller hjälp gamla fru andersson i huset mitt emot med att hålla upp dörren åt henne eller skotta fram hennes bil istället. Bry dig om riktiga saker och om riktiga människor istället för löjliga tecknade dockor. Detta är värre än kejsarens nya kläder. Eller ett sätt för att locka fler tittare...??

 

Jo, jag börjar irritera mig på saker igen, jag börjar nog friskna till lite!

Ferdinandkram D.

.