Just idag är jag stark
Och har varit hela dagen på jobbet. Belastningen är galet. Men ingen dör. Ingen dör...jag upprepar det som ett mantra. Papper som ska till rätt ställe, telefonen som ringer, mail som trillar in och allt måste åtgärdas på ett eller annat sätt. Och bakom allt detta finns en människa. Ett öde, en historia. Ett behov. 
Jag hade tre möte inbokade på eftermiddagen. Första kom, fick övertala hen om att det var dags för insats. Har man försökt själv i åtta månader och inget hänt så behövs en förändring. Tvivlar på att hen kommer medverka. Andra kom inte så jag ringde upp. Hen svarade. Hallelulja, det händer inte ofta. Hen hade jobbat hela sommaren och skulle börja skolan. Så det var ju hejdå på hen. Tredje hade sin partner med sej. Kunde inte ett ord svenska. Jag lät partnern tolka, även om det inte är bra eller korrekt. Hur tänker beslutsfattare när de tror att någon som inte kan språket och saknar utbildning ska kunna få ett arbete? Erbjöd insats. Men barnet kunde inte lämnas 8 timmar på förskolan och mannen kunde inte ta hand om det. Så hur skulle hon då... jag övertalade henne till halvtid. Även om det är emot alla regelverk. Mannen verkade nöjd. Undrar om han är lika nöjd när han förstår att det bara är halva summan pengar också.
Ikväll kom grannen och hans barn över och åt middag med mej. Barnen pratar och det blir inte mycket vuxenprat. Men de är mysiga. När de gått gick jag och hunden ut en runda. Det var helt stilla och verkligen en skön sensommarkväll. Tog ett glas vin och satte mej ute. Då hade jag så gärna haft någon att prata med. Om att himmeln var vacker, att gräset var grönt igen, att mördarsniglarna vaknat. Om att utemöblerna måste förvaras nånstans. Om födelsedagspresenter till barnen och att det är dags att se över höstgarderoben. Någon att planera helgen med. Nån att få pepp ifrån för att springa milen i morgon. Någons axel att somna på.
Ensam är inte stark.
Kommentarer
Trackback
