Igår var jag och träffade mina fjällkompisar. 3.5 timme fjällprat. Vi kollade på bilder, skrattade och påminnde varandra om saker som gjordes och sades på våra turer. Mest från Kebnekaiseturen men även de två tidigare turerna. Och Mojjan tog fram sitt gamla fotoalbum med bilder från när hon stod på toppen. Då ser vi att det är exakt på dagen samma men 26 år tidigare. Lite coolt faktiskt. De här människorna ger mig så mycket energi, inre styrka och glädje. Nu är planeringen för nästa tur i gång. Kungsleden eller jämtlandstriangeln funderar vi på. Men ska Mojjan och ett par nybörjare med så lutar det åt triangeln. Mojjan är ändå 71 och vi lär få bära några av hennes kilo också. Och innan dess ska vi prova på att sova i vindskydd på skåneleden.
Medvind:
Sprang igår. Känns lätt och fint i kroppen, förmodligen för den har 6 kg mindre att släpa på.
Idag har jag semester och jag unnade mig att sova länge. Och sen klev jag upp till en färdigladdad kaffekokare och blir sådär fånigt känslosam. Jag tror faktiskt att han tycker om mej på riktigt. Han är som ett kinderägg, tre i ett liksom. Energi kärlek och omtanke. Och nu ska jag köra hans bil till verkstan.
Motvind:
Det finns väldigt många hjärnspöken som behöver sjasas ut ur min skalle. Bland annat det som ständigt viskar: "lita inte på någon " samtidigt som en liten naiv ängel viskar motsatsen.
Vindstilla :
jag håller kursen på min karta och går stadigt på den vägen där jag själv och mitt bästa är i centrum. Men följeslagaren jag fått verkar också vilja mitt bästa så jag låter honom hänga med. Ibland är han för bra för att va sann, å andra sidan behöver det kanske inte va mer komplicerat än så här. Dvs inte komplicerat alls. Det känns som vi kännt varandra i hundra år.
