I medvind eller motvind går livet ändå

Kunde sova länge på söndagmorgonen som jag verkligen behövde

Det blev en dag på stranden med sol, värme, glass, pastasallad och kärlek.

Sonen klippte gräset och fixade middag. 

Jag fick lite ordning på torpet med hjälp av dammsugaren och slängde äntligen ut de döda murgrönorna som jag gjort konstgjord andning på tillräckligt länge utan resultat. 

Motvind:

Vattnet i havet var så svinkallt att det bara blev ett enda dopp som tog tre evigheter av ambivalens att genomföra. Det blåste sand ända in i öronen som verkade omöjlig att duscha av.

Jobbiga samtal. Jag vill verkligen inte göra någon illa och det resulterar jämt i att det är jag själv som alltid drabbas i slutändan. Det är en fantastiskt fin egenskap jag har att alltid måna om andra och deras känslor men jag måste ändra på det annars kommer jag själv att gå under. Känslor kan göra lika ont som de kan vara underbara. Tur att det är terapidags måndagmorgon. Jag måste få hjälp med navigeringen och hur jag släpper gammalt destruktivt som bara skadar och orsakar smärta i en högkänslig själ. Och hur ett sargat hjärta kan läka för att ta in nytt och välgörande. 

Veckan är för kort för allt jag vill hinna med. 

Vindstilla:

Idag är det dags för ett frisörbesök. Ska bli skönt men det är för mig lite som att gå till tandläkaren. Nödvändigt ont.

Har börjat planera en roadtrip för mej och loppan. Ska bli spännande och känns som en lagom strapats att vara ensam vuxen ansvarig för. Hoppas bara att de jag tänkt hälsa på är hemma när vi dyker upp.