Jag borde vant mej. Jag borde vara nöjd. Jag borde ha gått vidare. Jag borde känna framtidstro och lättnad. Jag borde kommit över ilskan. Det är mycket jag borde men som ändå ligger kvar och skaver. Och jag borde inte tänka på vad som kunde varit. Ändå gör jag det väldigt intensivt vissa dagar. Då skulle jag vilja rensa ut varenda pinal i hela huset för att slippa bli påmind och kunna starta om. Andra dagar är jag faktiskt väldigt nöjd och tillfreds och hela livet är i harmoni. Idag har jag jobbat intensivt med acceptans. Det är som det är och det enda jag kan göra är att låta varje minut passera som sanden I ett timglas. Sakta och jämnt. Med tålamod utan dess like. Så kommer gråten och hulket och snoret en stund och sen är det bra för denna gången. Men tron på sanningen är för alltid naggad i kanten. Och det är smärtsamt.
Medvind:
Har rensat i garderoben och även om jag lagt på mig några kilo så passar det mesta ganska skapligt ändå.
På tre veckor har jag gått ner 1.7 kg och efter idag när jag sabbade allt genom att möla i mig ett sweitzernöt så tar jag nya tag och satsar på ett kilo till om två veckor.
Motvind:
Jag behöver vara ledig. Herregud vad jag behöver vara ledig. Jobbet är så vansinnigt intensivt just nu med polisförhör, orosanmälan till socialtjänsten, två urkundsförfalskning, planering av friskvårdsdagen och gruppvägledningar där jag förväntas vara coachande och inspirerande . Det är mycket nu. Men så roligt ändå.
Vindstilla :
Har gått med i en vandringsgrupp för singlar som jag hoppas ska kunna ge lite meningsfull fritid. Och tanken på att gå en långtur helt ensam får jag inte riktigt ur skallen. Måste börja planera sommaren. Tänk om ungen ville hänga med på en tur med övernattning? Det skulle varit kul.
