Stora staden
Pelle. Han är fin. Så fin som en man ska va. Han är lugn och trygg. Det är så mycket han är och gör som är bra och sunt. Han är jämn i humöret, ifrågasätter inte allt jag gör och säger. Han förstår att det finns en ryggsäck som ibland är tung, och då plockar han ur saker. Han tycker om mej precis som jag är och vill inte ändra på nåt. Han bryr sej inte om håriga ben, några kilo för mycket, flottigt hår eller humörsvängningar. Han bara finns där ändå utan att låta det påverka hans eget humör. Jag kan somna i hans knä i soffan eller famn i lugn och ro. Det blir inga diskussioner om vem som ska skriva gomorron eller säga gonatt när vi är från varandra. Han förstår att det inte finns tid eller möjlighet att alltid höras under arbetsdagen och skulle aldrig ifrågasätta att man syns som aktiv på Messenger för han vet att den inte alltid stämmer och hur den funkar. Ju mer jag förstår hur bra en relation kan va desto mer förstår jag hur destruktiv tidigare har varit och hur lätt det är att falla in i ett bekräftelsebehov och vilja vara till lags för man tror man inte duger. Jag vill inte vara utan min Pelle.
Motvind:
Är varslad på jobbet. Har ingen uppfattning om hur jag ligger till i anställningstid i jämförelse med andra. Kanske jag hamnar på kundtjänst i Malmö eller blir uppsagd. Har precis börjat ny tjänst som jag gärna jobbar med om jag får men är också beredd på att snart stå arbetssökande. Ovissheten tär.
Vindstilla:
Är i Stockholm på utbildning och längtar hem. Här är bra och det är skönt att bo på hotell, men det sliter. Den sociala baksmällan kommer va enorm över helgen.
Skulle ut och springa några km här på Kungsholmen. Sprang såklart vilse och kom tillbaka med många fler km i benen än vad jag planerat.
Kommentarer
Trackback
