Eufori
Jag har varit ledig några dagar. Bara gjort sånt som fallit mej in och grejat med lite måstesaker. Planen var att vandra och sova ute. Men vädret var lite tradigt och min sovsäck är inte varm nog. Men jag har i alla fall fått va i skogen när boken slår ut och det exploderar i grönt överallt.
Idag vaknade jag med lite livsångest. Kryp i kroppen och inga planer. Låg på soffan och scrollade Facebook och såg att tjejmilen gick av stapeln i stan. Springer inte lopp som exkluderar på grund av kön. Men om jag skulle springa en egen mil, tänkte jag...och så fick det bli. Det är en fantastisk känsla när allt bara funkar. Kroppen svarar, känns lätt och det gör inte ont nån enda stans. Precis lagom mycket kläder på och perfekt väder. Jag hörde göken. Årets första. Lycka.
Medvind:
Det mesta flyter på. Pelle kan va det bästa som hänt mej de senaste åren. Han är så fin och omtänksam. Vänlig och positiv. Jämn och trygg i humöret och har helkass humor.
Motvind:
I veckan som kommer blir jag uppsagd från mitt jobb. Jag har sökt lite andra men inte hittat något riktigt intressant.
Saknar den lille hunden onödigt mycket ibland. Och bara tanken på att den jag har kvar snart också ska lämna får mej att gå sönder. Hur ska jag komma ur sängen sen när jag bor helt ensam om inte han finns och behöver mej?
Vindstilla:
Ibland vill jag flytta. Ibland tänker jag att jag vill bo här alltid. Ibland skulle det va skönt att dela allt med nån. Ibland är det så himla skönt att bo själv.
Jag har sprungit 132 km i år. Undrar om jag kan komma upp i 200 till midsommar. Jag ska försöka.
Kommentarer
Trackback
