Det är slut

Efter en tre och en halv dagar lång passionerad förälskelse har jag bestämt mig för att göra slut. Jag kom tillbaka till jobbet och glömde bort att kärlek kan vara destruktiv. Förhållandet måste från och med idag vara för evigt över. Det är orättvist men nödvändigt. Förälskelsen har lyst upp min dag, hjälpt mig i tråkiga stunder i kassan och legat som en liten diamant i en ask. Jag måste sluta äta något av det godaste som finns: Läkerol Dents med toffesmak. Varför?
1, Jag vill inte tillbringa mer tid än nödvändigt på toaletten.
2, Det är inte kul att bli gratulerad till kommande tillökning och få frågan om när nedkomsten är beräknad.
3, Jag vill ha jobbet kvar.
4, Jag vill inte vara ballongmagens ansikte utåt.
5, Xylitol är bättre mot tänderna än det är mot magen.

Igår funderade jag på det där med att leva med en arm. Jag diskuterade det med en kollega idag. Hon påstår att det beror på många olika saker i vilket skick armen är i. Tex om personen är man eller kvinna, singel eller gift, höger eller vänster hänt, om personen bor i hus med trappor eller hiss eller har balkong eller trädgård eller om man har slätt kakel eller hammrat kakel i badrummet. Hon har nog rätt.

Vi har musik inne i butiken och nu snurrar julmusiken dagen lång. Jag gillar julmusik och njuter hela dagen. Chris Rea Drivin home for christmas är bäst. Rudolf är definitivt den sämsta jullåt som gjorts.

Dagens medvind:
En kund kallade mig för ängel idag. Jag kände mig som en och tror till och med att en liten gloria lyste svagt över mitt huvud.
Jag lyckades smälta isfläcken utanför ingången och räddade säkert flera äldre damer från att bryta lårbenet.

Dagens motvind:
En lastbil hade kört fast på parkeringen rakt bakom min bil så klart. Det var -15 grader och jag var utan mössa, vantar och tjockbyxor. Det blev kallt innan jag kunde köra hemåt.
Har en stor innebrännarfinne på g i pannan.

Dagens vindstilla:
Idag kom en äldre man in och tog en nummerlapp. Han hade en käpp i handen men stod upp hela väntetiden. Han kom till kassan och betalade utan att skaka på handen eller fumla med börsen. Ingen hörapparat, klara ögon och tydlig i talet. Kunde inte låta bli att kolla hans personnummer. Han var född 1917. Helt otroligt!!!Den enda medicinen som låg i hans påse var den svagaste styrkan av Trombyl. Jag blev nästan kär. En sån kraftkarl!

Många använder första delen av sitt liv till att göra den andra delen eländig.

Var snäll, det kommer fler jular!

Toakramar Diana



Jag längtar efter Knut.

Kommentarer
Postat av: Barbro

Alltid lika givande att läsa dina vindar. Bättre än SMHI.

2010-12-30 @ 07:11:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0