I medvind eller motvind går livet ändå

Medvind:
Vågen visade äntligen på lite minus i dag.
Har sprungit en slottsrunda med store hunden och han är inte i så bra kondition. Men det kommer väl. Den lille springer och gömmer sig så fort jag plockar fram springeskorna så han får bli hemma. Mesproppen.
Man kan springa av sig mycket ilska, speciellt i hällregn som gör att man är färdigduschad när man kommer in igen. Men nu är besvikelsen över vuxna människor som låter barn tro att de är oönskade överallt att släppa. Jag har bestämt att inte ta fler fighter där eller låta det suga energi ur mig. Jag tänker visa att mina barn är önskade och alltid välkomna hemma hos mig, om jag så bor på ett utedass utan en krona på fickan!

Motvind:
Kändes bättre i min sträckta muskel efter löprundan och en varm dusch på det. Men när jag skulle klä på mig gjorde jag en oförsiktig rörelse för att dra tröjan över huvudet och ajajajaj, nu känns det värre än innan. Jäkla skiiiit.

Vindstilla:
När jag sprang längs stora vägen stannade en stor jeep och vevade ner rutan. Han undrade om han fick låna min hund till sin tik för betäckning. Ja, det fick han ju gärna, men det är inte så stor idé eftersom han är kastrerad....hehe. Vi pratade en stund om rasen och ditt o datt och kom fram till att om jag behövde någon som tog hand om honom på landet ute i skogen så kunde jag höra av mig. Jag fick hans kort. Det kändes som en bra människa och han kan rasen och bor perfekt, vet var stället ligger. Ska verkligen ta mig en funderare. Det är inte rätt att stänga in hunden i en lägenhet och inte använda honom.  Sen är det ju det här känslomässiga....det blir ju svårt.

Min lille bebbe...