Det är vi nu

Medvind:
Kom i tid till skolan i morse efter ett mysigt uppvaknande.
Kom hem till färdig lunch, världens största räk o kräft- macka. Mums.
Har shoppat med barnen. Trevlig liten utflykt. De var väldigt nöjda båda två. Och jag med. Fick sonen att köpa en funktionell höstjacka som håller honom torr och varm. Jeans, innegympakläder, skor, t-shirts och kalsonger blev det också till honom. Loppan köpte en skinnjacka ,öronpuffar och håriga vantar utan fingrar. Överlycklig..Det som är roligt med henne är att hon går omkring och ger förslag på vad jag ska köpa till mig själv också. "Åh, mamma, en sån här kofta skulle du ha, den är jättefin..." Jag håller upp en annan tröja mot mig och frågar vad hon tycker om den; "Nej, den skulle inte va snygg på dej..." så tittar hon bort för att leta upp nåt bättre...lilla snorunge. 

Motvind:
Kom hem efter skolan, superstressad över att inte hitta tid till pluggandet. Började söka efter litteratur, påbörja examinationsdokumentet och spara ner uppgifter, röt åt hundarna och allt på samma gång...När jag äntligen kom i väg och hämtade Loppan och sonen för shoppingturen hade jag hjärtklappning och kände mig yr och det susade i öronen. Ville bara åka hem och sova.En varningsklocka ringde och jag började andas och försöka med acceptanstankar. Och vi fick en riktigt trevlig stund i butikerna. Vi gick där till de stängde.
Har suttit och letat efer artiklar i kväll i över en timme men utan resultat. Måste nog bege mig till bibblan i morgon....men jag har ju inte tid för jag måste göra exuppgiften då ju. Och läsa färdigt metodikboken. Och lämna och hämta barn. Och gå ut med hundar. Och laga mat. Och vika tvätten.
Kollade efter Batras bok "Den som inte tar bort luddet ska dö" men den kostade 159 kr, lite mycket att bara lägga i tvättstugan tyckte jag. Ska kolla på CityGross på fredag vad den kostar där.

Vindstilla:
Stackars hundarna har varit själva hela kvällen och bara ute tre gånger i dag. Men jag vet att det finns hundar som har det mycket värre än mina och brukar tänka att hur dåligt samvete jag än har över dem så har de det bättre än många andra.
Saknar en famn att somna i i kväll. Men det är ändå ok. Känns som det är tryggt och att det håller. Är lugn inombords fast det bara kom ett väldigt kort och avhugget gonatt över chatten. Jag tror jag har honom så länge jag vill. Och det vill jag. Länge. En evighet. Eller två.Kan bara hoppas han orkar med mig...

Shoppingkram D.

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0