I medvind eller motvind går livet ändå

Var hos Emma idag. Hon är så mysig. Avslappnad. Hon bor jättefint. Jag vill ha det som henne. Tog med båda hundarna dit, men det gick ganska bra, de somnade efter en stund. Åkte inom och handlade bananer på vägen hem. Och en varsin semla till mig och sonen. Dögott. Satte mig och skulle titta lite på det vi skrivit under förmiddagen, men är otroligt ofokuserad. Ringde banken och bokade tid för ekonomisk rådgivning, veterinären och bokade tid för kastrering av hundarna, ringde mamma och kollade barnvakt till fredag, skrev mail till sonens lärare om alla tandläkartider han fått (6 besök på 3 veckor). Varför är det så mycket meck med allt runt omkring? Jag orkar inte med det. Speciellt inte en massa tider att passa. Sen var det dags att hämta loppan och sen är det fullrulle. Körde till bilhallen och fixade med en ny bil. Hoppas den blir bra. Men den kändes fin men det gör ju alla nya bilar...Blev förmodligen grundlurad i vilket fall som helst även om det kändes som en bra affär när jag åkte därifrån. Barnen övertalade mig att fira bilköpet på McDonalds. Herregud. När ska jag få tid att träna, missade intervallträningen med orienteringsklubben ikväll. Byxorna börjar spänna. Har kollat igenom uppgiften till imorgon men inte fått ner något skrivet, funderar på att stanna hemma. Men det blir inte bättre av att stoppa huvet i sanden. Men det hade varit jätteskönt o bara fly från allt just nu. Sonen ska va hos tandläkaren 13 och jag slutar 12 och det är många mil fram o tillbaka.

Tog några bilder på saker jag tänkte sälja på Blocket, men datorn har varit helt konstig så jag kunde inte lägga in dem. Meck meck meck....hatar verkligen när inte tekniken funkar. Antagligen för jag inte vet hur jag ska göra då.

Dagens medvind:
Hundarna kom ut på en socialiseringstur.
Solen sken.
Det var fortfarande ljust halv fem.

Dagens motvind:
Att jag inte kan koncentrera mig på det jag borde.
Att datorn krånglar.
Hade en fånig diskussion med sonen om vem som gör vad hemma.
Har ätit åt helsike fel och för mycket alldeles för länge. Det är dags för förändring.
Känner att jag borde höja dosen på medicinen igen, märker det speciellt när jag går tillbaka och läser inlägg. Men jag vill verkligen inte det. Då blir biverkningarna ännu värre och då vet jag inte vad som är värst. Hade jag jobbat hade jag nog bett om ledigt nån vecka för att sörja och läka och vila ett tag,men det går ju inte i skolan.
Är så ledsen hela tiden och börjar tröttna på alla "positiva tankar" som jag tvingar mig själv till.

Dagens vindstilla:
Tänker varje dag att ikväll ska jag lägga mig tidigt. Men. Det blir ändå sent, en maskin tvätt som ska hängas, skolarbete att läsa, barn som ska nattas, mat ska lagas, disk och städ och hundar som ska ut. Och det enda socialla liv man har är ju fb. Tragiskt. Man skulle bo i ett kollektiv.

Det vi bäst behöver i livet är någon som förmår oss att göra det vi kan.

Tråkkramar D.