I medvind eller motvind går livet ändå

Kommer aldrig aldrig aldrig mer att släppa in någon, aldrig mer lita på någon och aldrig låta någon komma nära.
Men man kan ju drömma. Jag vill ha ett hem som är öppet och där vänner känner sig välkomna. Där man hjälps åt med vardagens alla bestyr och har roligt. Där det finns en öppenhet och där man respekterar varandra. Där man kan skratta eller gråta och ändå vara trygg och känna tillit. Kan det vara så att det ändå finns en viss framtidstro någonstans eftersom jag har en önskan om något annat? Ja, så är det kanske, men just nu känns det som om jag får leva resten av livet ensam med hundarna om jag ska mötas av glädje när jag kommer hem. Jag har grannar som är fantastiska, jag har klasskamrater och kollegor som är fantastiska och jag har fb-vänner som är fantastiska. När ska jag få va fantastisk i någon annans ögon? Om någon sa att jag var det; skulle jag våga lita på det då?

Dagens medvind:
Lunchpromenad i kylan. Ibland är det skönt att frysa.
Sonen har städat toan.
Jag har tvättat två maskiner.
Väldigt god middag. Frikadeller i citronsås med ris.
Snöar i kväll. I like!

Dagens motvind:
Öm i ena vaden.
Glömde gaffel till lunchlådan.
Eftermiddagens föreläsare. Bland det mest intetsägande jag varit med om. Boooooring!

Dagens vindstilla:
Vill bara va i fred. Gå in i en garderob och dra nåt gammalt över mig och sitta där tills .....tja, så länge det behövs.
Funderar på att sluta plugga. Orkar inte sortera tankar och ta in kunskap. Jobbet är ju trygghet och det vet jag att jag är bra på. Och just nu känns det som det är det enda jag är bra på. Förutom att hänga tvätt, då...


Foto: Jonatan Mårtensson

Krossade drömkramar D.