I medvind eller motvind går livet ändå

Om människan är stressad av livet och vardagen så förbereder sig kroppen för flykt i den stressen. Är det därför så många människor flyr från sin vardag och sina förhållande? Istället för att ta fighten. Eller är det så att det inte är meningen att vi ska leva med samma partner och ha en vardag? Jag har inget svar. Funderar bara på att om inte livet är mer än så här, om man aldrig får landa och tryggt kunna luta sig mot någon, varför ska man då va med?  Medmänniskor ska väl finnas för att kunna dela det jobbiga med, inte bara det roliga. Just nu är jag så fruktansvärt besviken på hela skiten, på hela livet. Känner mig lurad och hjälplös och det värsta av allt: det är bara jag själv som kan förändra situationen. Hittar ju ingen tillit i mig själv ens så vem fasen ska kunna hjälpa mig när jag inte orkar själv? Känner hur jag låter skalet sluta sig mer och mer runt mig och är jätterädd för att släppa på känsloventilen. Önskar jag va en zoombie, som på Hipp Hipp. Helt utan känslor, så enkelt det skulle va. Skulle till och med vara roligt att jobba på biblioteket.

Hade en mardröm i natt om döda människokroppar som trillade sönder.Helt sjukt. Tänker att om man skulle tolka det skulle det kanske betyda att det är så mitt inre känner sig. Allt liv bara faller sönder och tar slut.

Gick på HM häromdan och plötsligt befann jag mig på babyavdelningen. Står där med en liten pyttetröja i handen och ler för mig själv. En annan kund går förbi. Hon tittar ner på min mage....så dum jag kände mig, speciellt som hennes såg ut att kunna spricka när som helst...

Medvind:
Kollegorna, igen.
Hundarna viftar alltid på svansen när jag kommer hem eller ut från toaletten eller de bara legat och sovit och inte sett mig på en stund.

Motvind:
Allt annat.

Vindstilla:
Att få ligga nära nära och känna värme, en smekning på ryggen en kyss i nacken. Snälla Tomten. Jag ska va snäll hela året.

Ska gå en långis i skogen med hundarna. Orkar inte ens träna. Men i morgon är det en ny dag. Ny kurs, nya tankar kommer uppta hjärnkapacitet.  En dag i taget, ibland en timme. Kloka ord från en god vän. Jag försöker. Herregud vad jag försöker. Hela tiden.

D.