I medvind eller motvind går livet ändå

Min gloria sitter snett idag. Jag tror inte jag är ensam om det men jag tänker erkänna. Ni vet, kommer ner i tvättstugan. Börjar sortera...oj, så mycket lakan och handdukar. Också två överkast och två kuddar som också behöver tvättas sen flytten. Sneglar mot maskinens lucka, känner mig väldigt optimistisk. Det borde gå att få in allt. Det ska gå att få in allt. Om jag trycker lite hårdare så går det in. Fyller hela maskinen. Hoppas den inte brinner upp av överbelastning och att tvätten ändå blir skinande ren. Hm, plockar ut en kudde ändå. Den får kanske plats i en annan maskin jag ska köra senare. Går upp, hämtar några kartonger som ska ner i förrådet. Kan inte låta bli att smyga tillbaka till maskinen för att se om den fortfarande snurrar eller nåt överbelastningsskydd löst ut. Men den går. Och det ser bra ut. Eller rätt så bra iaf. Det går. Nog. Kanske. Eller, egentligen inte. Jag tittar upp i taket drar ett djupt andetag, släcker och går upp. Ni vet, när man vet att nåt inte är så där helt rätt men man väljer att blunda och inte se eller göra något åt det...Jag är nog inte ensam om det.

Medvind:
Idag är ingen vanlig dag för idag är det syrrans pojkes födelsedag. Han blir två år. Och tänk att jag minns exakt vad jag gjorde för två år sedan. Vuxenhelg, bed&breakfast, vandring i Fyledalen. Härliga dagar. Också kom det där lilla sms:et. En liten gosse såg dagens ljus. Löjligt hur glad man kan bli för någon annans skull.

Motvind:
Nu ska jag promenera bort till VC och bli torterad med nålar.

Vindstilla:
Behöver dammsuga. Ska nog ta trapphuset också för det är ju förskräckligt va skitigt där är. Har städaren semester??

Tvättkram D.