I medvind eller motvind går livet ändå

Medvind:
Har rensat en rabatt, lagat min cykel, solat, stekt plättar och bara skrotat i trädgården...
Ska strax ta cykeln till affären och får då cyklat en mil iaf.
Såg att jag har en gul lupin i rabatten!!! Trodde inte mina ögon. Fick en planta (eller var det frö??) för några år sedan av bästa Solan som var gul men när blommorna väl kom på den var de rosa. Nu har den muterat tillbaka och av ett frö från den blivit en gul planta. Kul!!!

Motvind:
Känner mig inte ett dugg sugen på att springa idag...
Vågen visade över 58 kg i morse. Nu är det verkligen dags för akuta åtgärder. Kläderna passar ju inte. Dessutom blir det jobbigt att nå fötterna och röra sig. Fattar inte hur de med ordentlig övervikt pallar med en hel dag?? Bara dessa 5 kg känns otroligt besvärande. Troligen för jag inte är van, men ändå...Man kunde få ökad aptit av pillerna och jag har väl stoppat in lite mer än nödvändigt och varit stilla för mycket. Suck...bara å bita i det sura äpplet. Ingen annan lär ju åtgärda problemet.
Hundarnas fisar efter gårdagens korvar luktar inte hallon...ööööhhh.

Vindstilla:
Är otroligt trött efter nattens svarttaxikörning. Ja, alltså min bil är ju svart, hahaha! Telefonen ringde inte förrän två och jag hade somnat för längesen. Hoppade i flanellpyjamasen och körde. Såklart va det fler som ville åka med. Tur han va så full så han inte märkte vad jag hade på mig, hehe. De hade nog haft en kanonkväll verkade det som. Lite avis blev jag faktiskt. Började tänka efter vem jag skulle kunna gå ut och ha en helkväll med men kom inte på nån. Jag har verkligen eftersatt mitt vänskapsunderhåll....Ska börja vårda det lite bättre.
Lagade cykeln. Men upptäckte snart att däcket jag nyss pumpat började lossa från fälgen. För mycket luft, typiskt, fick inte ut skitet heller....men med lite lirkande och envishet fick jag till slut rätt på det och monterade på en ny sadel också. Kom till en punkt där jag förbannade min fysiska svaghet. Satt med rörtången och bockade till sadelfästet som inte passade riktigt men hade inte kraft nog i armarna. Skam den som ger sig och nu sitter sadeln där :))  Man växer lite som människa när man inser att man inte är helt hjälplös som ensam.

Nu mot coop!!!

Envisa kramar D.