I medvind eller motvind går livet ändå

Grannens pojke har lärt sig cykla denna våren. Han har en grön cykel och den står inte stilla så långa stunder. Han cyklar fort, sakta, uppför backar, nerför backar och hoppar på gupp ibland. Det går med en väldig fart och hans ben och armar är skrapade och fulla med plåster och blåmärken. Men killen är överlycklig. Han kan cykla!! Han blir snart 5 år och kan cykla! Hela långa sommaren kommer han att cykla så fort han får tillfälle. Inte för att förflytta sig från A till B, utan bara för att han kan. Hans mamma tar bilder på honom, hon tänker att det kan va kul för honom att se som vuxen och kanske visa för sina barn.
 
Vår andra grannes pojke har också lärt sig cykla under våren. Han har en gul och blå cykel med 21 växlar. Han cyklar på gatan fram och tillbaka, runt kvarteret och ibland för att ta sig till någon kompis. Det går inte alltid fort och han slår inte många vurpor. Men lyckan är total. Han kan också cykla! Han är 15 år. När han va 5 år tillbringade han inte sitt sommarlov till att lära sig cykla. Men han hade nog lika många blåmärken och plåster på kroppen som andra femåringar. Men inte för han hade skrapsår efter cykeläventyr utan efter kanyler och operationssår.Hans mamma tog också bilder av honom. Hon tänkte att hon ville ha något som minne om han inte blev vuxen.

Idag har jag tre barn, alla friska hittills och är otroligt tacksam över det.

Tänk om-kram D.