I medvind eller motvind går livet ändå

Skiiiiiiiit åsså!!!!!! En stor stark motvind drog in idag: Min chef har sagt upp sig. Detta är katastrof. Vad kommer nu att hända på jobbet? Kommer jag att få gå kvar på de timmarna jag ändå har? Om jag inte får; hur sjutton ska jag kunna försörja mig? Suuuuuck, suck dubbelsuck. Hon som är en av de finaste människorna i världen. En klippa att hålla i när stormen går. En kvinna som alltid har svar och tröstande ord. Min värld rämnar. Jag är förlorad.

Ok, jag överdriver lite men det är ett hårt slag. Rätt i magen så jag tappa luften. Hennes chef är en idiot som låter henne försvinna från företaget...men det är kanske dags för mig att göra samma sak? Söka jobb på bemanningsföretag och åka runt på olika ställe? Hade varit kul. Undrar om det går att förena med studierna? Eller det är kanske just det det går? Många frågor snurrar i huvudet, men en sak är jag säker på mitt i allt: Inget varar för evigt....

En liten medvind hade jag dock när jag cyklade till och från affären. Åskan hängde mig i hasorna och regntunga moln hotade att öppna sig. Men jag klarade mig hela vägen, och fort gick det!!! Dessutom är jag snart färdig med fråga ett på tentan....:)))

Jag är en aktiv soffpotatis idag. Suttit stilla hela dagen och sen ger järnet på cykeln.....men nu är jag anmäld till halvmaran i Malmö så det är väl bara å sätte i gång då då...

Min son har lagat mat i kväll. Det va gott.



Shit happens!!!


Diskkram D.