Tänker fly nåra dar
Medvind:
Terapeuten säger att jag har alla verktyg och rätt tänk och verkligen verkar vara på rätt väg och vet hur jag ska hantera situationer. Jag är en riktigt duktig flicka. Jag vet vad som är bra för mig och ser vad jag behöver göra mot mig själv för att må bra i förlängningen och att jag kanske inte behöver träffa henne mer utan kan vänta till vårdcentralen kallar.
Motvind:
Ville skrika till terapeuten att om jag nu gör allt rätt och vet så jävla bra hur allt ska va varför är det ändå kaos i huvet? Varför måste allt va en sån kamp. Varför måste jag gå omkring och ödsla energi på att hela tiden tänka efter om jag gör rätt och om det här är bra för mig. ????????? Men jag är en duktig flicka och ställer inte till nåt utan ler och ser glad ut. Som man ska. Vill fortfarande dra nåt gammalt över mig o bli där i evigheters evighet. Sorg, besvikelse och spruckna drömmar läggs på hög. Det får vänta, har inte tid, så mycket annat nu ju. Dessutom förväntas man väl må bättre och då säger jag att jag gör det. Men det gör jag kanske, eller är det tabletterna? Eller jo, jag har nog varit piggare och kännt lite mer glädje. Men måste man va så glad hela tiden? Tänker på vännens ord: Tänk inte så mycket, njut istället. Försöker ha det som ett ledord. Hon har ju rätt. Men nu är det stökigt. Både i huvet och i huset och i kalendern.
Vindstilla:
Har ändå saker jag ser fram emot. Försöker ta dagen eller ibland stunden som den kommer. Tillåter mig att strunta i planeringen ibland. Struntar i borde och måste. Imorgon när hundarna åkt tänker jag göra det. Som att klippa häcken innan midsommar tex. Och inte tänker jag ha dåligt samvete heller. Den står kvar. Klippt eller oklippt.
Det finns mycket vacker musik som säger mer än tusen ord.
Snurriga kramar D.
Terapeuten säger att jag har alla verktyg och rätt tänk och verkligen verkar vara på rätt väg och vet hur jag ska hantera situationer. Jag är en riktigt duktig flicka. Jag vet vad som är bra för mig och ser vad jag behöver göra mot mig själv för att må bra i förlängningen och att jag kanske inte behöver träffa henne mer utan kan vänta till vårdcentralen kallar.
Motvind:
Ville skrika till terapeuten att om jag nu gör allt rätt och vet så jävla bra hur allt ska va varför är det ändå kaos i huvet? Varför måste allt va en sån kamp. Varför måste jag gå omkring och ödsla energi på att hela tiden tänka efter om jag gör rätt och om det här är bra för mig. ????????? Men jag är en duktig flicka och ställer inte till nåt utan ler och ser glad ut. Som man ska. Vill fortfarande dra nåt gammalt över mig o bli där i evigheters evighet. Sorg, besvikelse och spruckna drömmar läggs på hög. Det får vänta, har inte tid, så mycket annat nu ju. Dessutom förväntas man väl må bättre och då säger jag att jag gör det. Men det gör jag kanske, eller är det tabletterna? Eller jo, jag har nog varit piggare och kännt lite mer glädje. Men måste man va så glad hela tiden? Tänker på vännens ord: Tänk inte så mycket, njut istället. Försöker ha det som ett ledord. Hon har ju rätt. Men nu är det stökigt. Både i huvet och i huset och i kalendern.
Vindstilla:
Har ändå saker jag ser fram emot. Försöker ta dagen eller ibland stunden som den kommer. Tillåter mig att strunta i planeringen ibland. Struntar i borde och måste. Imorgon när hundarna åkt tänker jag göra det. Som att klippa häcken innan midsommar tex. Och inte tänker jag ha dåligt samvete heller. Den står kvar. Klippt eller oklippt.
Det finns mycket vacker musik som säger mer än tusen ord.
Snurriga kramar D.
Kommentarer
Trackback
