Hjärtat blöder och räcker inte till

Dagens medvind:
Solen sken och det blev en härlig morgonpromenad med hundarna.
Bilen är städad och tvättad.
Tvättkorgen är så gott som tom.

Dagens motvind:
Sovit för få timmar i natt igen.
Är bara trött sur och irriterad, mest på barnen och det är inte rättvist. De gör så gott de kan.
Kollade runt på lite lägenheter på Hemnet. Hittade en fin inne i stan men vet ju inte ens om det är där jag vill bo. Får väl börja ringa runt på tisdag.
Inser att jag behöver röja och städa lite överallt. Men orkar ju bara inte. Allt läggs på hög. Kanske för att jag är en hög människa. Vad knäppt det blir med särskrivning...
En annan insikt är också att om jag flyttar härifrån är det kört med hundarna. Har ju blivit lite beroende av att grannarna ställer upp.

Vindstilla:
Hela flocken har bara ätit skräp idag. Min egen meny har varit: Macka med ost, fil, kaffe, 2 våfflor med grädde och sylt, två bananer, en påse nötter och lite smågodis. Hann med ett äpple också medan jag gräddade våfflorna.
Var på sjukan och hälsade på Mr Frankenstein him self. Han borde ha tapperhetsmedalj. Eller också inte. I ett sånt läge finns det ingen som varken ska eller behöver va tapper. Det är helt ok att bryta ihop och tycka att livet är skit. Och det är väl när man kan visa sitt innersta verkliga sanna jag som man är tapper på riktigt, när man inte klistrar på låtsasstyrkan och försöker inbilla sin omgivning att allt är som vanligt. 

Fick några ord på vägen av min bloggkollega "En myras memoarer": (google är fantastiskt, jag tror det är denna du syftade på? ;))

 Det var en gång en sibirisk näktergal som ville flyga ända upp till solen. Näktergalen flög så högt att hon frös till is och ramlade med en hård duns ned på den hårdfrusna sibiriska tundran. Då kom den sibiriska kon och släppte en rejält stor kopladuska rakt ned på den stelfrusna sibiriska näktergalen. Då hände det sig så att i denna ångande värme, mitt i kopladuskan, tinade näktergalen upp och kom åter till liv. Hon hade dock problem att komma ur sin kletighet. Då kom den sibiriska katten och befriade den sibiriska näktergalen ur hennes svåra dilemma. I sin tacksamhet över sin frihet började näktergalen sjunga och drilla så snart hon fått huvudet över ytan, varpå den sibiriska katten åt upp den sibiriska näktergalen. Sensmoral: 1. Ju högre du flyger, desto hårdare faller du 2. Den som kastar skit på dig, måste inte nödvändigtvis vara din fiende. 3. Den som befriar eller räddar dig i från faran måste inte nödvändigtvis vara din vän. 4. Sjung inte när du sitter till halsen mitt i skiten.

Så sant så sant....

Nu är denna dagen slut. Kram Lady Di.




Kommentarer
Postat av: tobbe

Exaktamente :) Dock var slutorden i den jag läste

" man ska inte sjunga när man sitter med skit till halsen...men det är jävligt svårt att låta bli"

Brukar tänka på den när det är jävligt :) o sen bara skratta åt hela skiten :)Finns massor av versioner av den där..

hadetbra :)

2011-03-27 @ 23:38:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0