Pedagogen sätter väl ribban i klassrummet???

Ni som har gått omkring i tron om att jag är hälsan själv kan bara fetglömma den bilden....Jag åt en påse smågodis till lunch, choklad till mellis och kakor till kvällsmat. Jo, det är sant. Åkte iväg till affären, hungrig...då blir det godis i bilen på väg hem och då blev det ingen lunch. Lade mig därefter i sängen och började läsa "kulturnavigering i skolan". Tvärsomnade efter ett halvt kapitel. Vaknade och gick en skogsrunda med hundarna, hällde i mig en kopp kaffe och tog några bitar choklad. Körde i väg till föräldramöte i skolan där barnen sålde kakor och kaffe. Jag är förlorad som människa. Eller i varje fall för idag som en hälsomedveten god medborgare. Den som undrar kan va helt lugn; barnen fick lasagne till kvällsmat...

Medvind:
Att sova middag en stund är gudomligt skönt. Blev av med lite dåligt humör också.
När hemkunskapsläraren berättade på föräldramötet om hur barnen bakat kakor och varit duktiga är det en pojke i klassen som ställer sig upp och säger: "Tack så mycket själv fröken, för att du har hjälpt oss med detta." Jo, det var min! Stolt blir jag, speciellt när vi innan fått höra att klassen inte sköter sig på en del lektioner...där jag tror att det största problemet är att läraren inte från dag 1 talar om vad som gäller på hens lektioner...

Motvind:
Datorn låter konstigt. Tror det är nåt med fläkten. Suuuuuck....
Mår illa. Inte konstigt men ganska jobbigt.

Vindstilla:
Fast jag sovit i eftermiddag är jag stentrött.
Satt och läste några forumtrådar på familjeliv.se om det här med bonusfamiljer. Jag kan köpa de flesta familjekonstellationerna som finns, men det är inte ok att göra skillnad på barnen. Ibland undrar jag hur det står till i skallen på vuxna som inte kan ta till sej barn. Blir man tillsammans med nån med barn så är det väl hela paketet eller inget som gäller? Hur man känner är en sak och hur man agerar en annan. Barnen är ju ofta en källa till både glädje och sorg och det är ju det man vill dela med en partner och då är barnen en gemensam källa som man måste ösa ur. Tycker jag. Men inte många på familjeliv.se. Många verkar plocka godbitarna för att sen slippa ta det som är jobbigt med den "andres" barn. Men är man tillsammans är väl barnen "våra"? Eller?

Frågvisa kramar D.

Kommentarer
Postat av: stefan

Funkar det mellan de vuxna i ett sådant förhållande kommer det också funka mellan den nya vuxna och den andres barn.

2011-05-16 @ 23:38:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0