I medvind eller motvind går livet ändå

Min man:
ser mig, vet när jag är trött, vet att jag behöver beröring, stänger inte mig ute när han grubblar på något, står ut med mitt gnäll och min negativa inställning till livet, kysser mig i nacken och säger hur mycket han älskar mig när jag förväntar mig det som minst, vet hur snäll och god jag egentligen är innerst inne, plockar fram mina goda sidor, får mig att tala om hur jag känner mig när jag drar mig undan, skuldbelägger mig inte känslomässigt, har överseende med att jag är slarvig, överraskar mig med små roliga äventyr och småsaker i vardagen, säger vad det är han vill och tycker, talar om när jag förfaller så jag kan skärpa till mej, bestämmer saker när jag inte orkar, ger mig en "vimotvärlden"-känsla, låter mig gråta mot hans axel och snyta mig i hans tröja, säger åt mig att allt är ok när jag inte tror det, ser sin framtid tillsammans med mig, säger att han vill bli gammal med mig, peppar mig när jag deppar i hop och tror på mig när jag inte själv gör det.

Ja, det finns säkert fler saker att rabbla upp och med detta säger jag inte att mina fd män varit motsats till detta, men jag är mycket kräsen och tänker bara nöja mig med det bästa.

Jag ser ändå en framtid tillsammans med en man och det måste betyda att jag är ett steg framåt igenom skilsmässan. Möjligen mer än ett...

Om han överhuvudtaget finns, ovanstående man??? Jo, jag tror det...:)

Gladkram D.