Att komma ut ur garderoben

En händelserik förmiddag. Hittade en lösspringande hund i rondellen i Kristianstad vid Kvantum. Alla andra bara körde förbi eller tutade på den stackars förvirrade varelsen. Jag stannade och lockade till mej henne och tog med henne i bilen. En hårig smutsig Wachtel (stavas det så?). Men väldigt trevlig och uppfostrad. Min föreläsning skulle börja om 3 minuter....ringde telefonnumret som stod i halsbandet några gånger utan svar. Ringde polisen. Det tar evigheter innan man får tag på dem. Men just när jag förklarat och de skulle skicka någon att hämta hunden ringde matten. Hon kom och hämtade henne men var inte överglad att få tillbaka sin hund i gott skick. Och jag fick ett skitigt bilsäte och en nerdreglad jacka som tack. Och kom 40 min för sent till skolan. Men jag kan sova gott inatt. Ett rent samvete är den bästa huvudkudden.

Medvind:
Fick upp sonen i god tid i morse till frukosten.
Var hos grannen och kollade om jag kan va i någon av deras klass på VFU. Hoppas. Men det verkar lovande.

Motvind:
Borde tänka mer positivt.
Är oroad över sonens stök i skolan igen.
Glömde Loppans läxa till idag.
Tandfen har fått Alzheimers. Från att gå från datorn in på toa till sängen och lägga en guldpeng var för långt för hjärnans komihåg. Men nu ligger det en tjuga under hennes kudde och tanden...? Ja, den ligger i soporna.
Hur ska jag orka hålla reda på allt och alla när jag inte ens orkar med mig själv? Ägglossning? Kanske. Fattar inte vad det är som händer när jag dippar så här i humöret. Hade jag en lång mörk klädkammare skulle jag gå längst in i den och dra en filt över huvudet och aldrig mera komma ut.

Vindstilla:
Grannen gav mej en present från hennes man. Ett jättefint halsband som tack för den fina ringen han fick av mej för ett par veckor sedan. Hm, det finns en naturlig förklaring men hon undrade också och vi fick oss ett gott skratt...
Funderade på det här med tillhörighet. Belong. Varför är det så viktigt att vi tillhör något eller någon? Är det viktigt? Vad händer när vi inte har eller känner tillhörighet? Vi ska ju alltid vara oss själva men i samvaro med andra...är vi alltid oss själva? Varför är det så tryggt att ha en tillhörighet? 

Nuskajagtillfrissankram Diana


Men jag ska inte se ut så här när jag är klar....Detta är min mamma i afroperuk...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0