I medvind eller motvind går livet ändå

Det bästa i dag var att bästa pappan skjutsade sonen till tandläkaren så jag sparade lite tid där.
När allt känns meningslöst är det bästa att ändå göra nåt. Så säger min GW. Så när jag suttit här och bestämt mig för att inte göra ett jota mer i detta liv så fick jag ändra på det. Fixade tvätten, duschade, gick ut med hundarna och satte mig i bilen och körde söderut mot kursen. Kändes såååå seeegt. Tog Jöbacks julskiva med mig och höjde volymen till jag trodde högtalarna fått nog. Då kan man sjunga megahögt själv också, och bra låter det....

För gamla sorger
för fina minnen
för det som aldrig blev
för drömmar som sprack
för de som gick in i natten och aldrig hittade tillbaka
för de som väntar
för de som längtar

allt va bra
allt va glömt
trodde jag
tills jag tittade uppåt och snön föll
plötsligt kom tårarna

Orkade inte svara i telefonen. Känns som jag inte räcker till eller orkar. Orka orka orka hålla näsan över ytan. Men nånstans innan Lund kändes det bättre. Och nu efter kursen är det helt ok igen. (om sanningen ska fram så får den ljuga) Vilken tur jag åkte. Men det känns bättre. Satt och skrattade i bilen på vägen hem. Vägarbete och räfflor i körbanan. Sjunger Stilla natt. Kristus till joåoåoåorden är koåoåoåoåommmmeeeeeen med vibrato utan dess like i hålorna....tur ingen hör mig. Eller gör någon det?

Dagens bekännelse; dricker vin för att kunna somna bättre. Illa. Gott. Onödigt. Bra för blodet. Dåligt för sömnen.

Påvägutför????
Kram D.



Önskar jag va en Trana. Ibland.