Fotkräm i drivor
Medvind:
Såg ett helt fält med gäss i går. Häftigt. Trodde det var jord som var uppbökad men insåg snart att grisar inte tar så jämnt och på så stort område. Så jäkla måååånga fåglar.
Såg också en vit hjort igår. Den gick så sakta och lugnt över 21:an så jag fick stanna för den. Som om den hade ett eget övergångsställe. Coolt. Mitt i naturen på riktigt.
Har anmält mig till ett ny halvmara. Det betyder att min träning måste igång. Nu.
Min chef smsar och undrar hur det är med mig. Gulligt av henne.
Motvind:
Är fortfarande inte bra i luftrören, hostar och har en molande huvudvärk men ska jobba i eftermiddag.
Behöver gå och klippa mig. Eller iaf färga håret.
Vindstilla:
Hade pratat om att åka in till Harrys på quiz-kväll och dricka öl. Men efter att ha sovit i soffan en stund på em orkade vi inte. Vi tog fram bubbelfotbadet och hade fotvårdskväll. Fila och smörja så man halkar runt i hela lägenheten om man fick för sig att gå för att hämta nåt. Så sköööönt. Nu är fötterna lena som babyrumpor.
Har en bild av julafton, att den kommer bli helt sorglig och tråkig. Sista julen i mammas och pappas hus. Men jag vill inte den ska bli så eller att jag ska känna så. Jag vill känna tacksamhet för att jag fått växa upp där och att vi har haft det bra där. Och se flytten som något positivt, spännande och början på nåt nytt och bra. Fast visst måste man väl få sörja lite också??
Jag tänker ibland på att en del människor går och bär på svåra upplevelser eller händelser och omgivningen kanske tycker synd om personen som varit med om så mycket olycka och elände. Men vad vet man egentligen? Även de som på ytan tycks ha ett sorglöst och enkelt liv har kanske mycket mer i bagaget än vad någon kan ana. Och även om man varit med om många svåra saker är det ändå man själv som bestämmer hur man ska må och hur mycket det ska få påverka en. Många undviker att berätta för man vill inte ses som något "offer" som det är synd om. Vi vet så lite om våra medmänniskor, var rädd om dem och döm inte någon.
Snälla kramar D.
Såg ett helt fält med gäss i går. Häftigt. Trodde det var jord som var uppbökad men insåg snart att grisar inte tar så jämnt och på så stort område. Så jäkla måååånga fåglar.
Såg också en vit hjort igår. Den gick så sakta och lugnt över 21:an så jag fick stanna för den. Som om den hade ett eget övergångsställe. Coolt. Mitt i naturen på riktigt.
Har anmält mig till ett ny halvmara. Det betyder att min träning måste igång. Nu.
Min chef smsar och undrar hur det är med mig. Gulligt av henne.
Motvind:
Är fortfarande inte bra i luftrören, hostar och har en molande huvudvärk men ska jobba i eftermiddag.
Behöver gå och klippa mig. Eller iaf färga håret.
Vindstilla:
Hade pratat om att åka in till Harrys på quiz-kväll och dricka öl. Men efter att ha sovit i soffan en stund på em orkade vi inte. Vi tog fram bubbelfotbadet och hade fotvårdskväll. Fila och smörja så man halkar runt i hela lägenheten om man fick för sig att gå för att hämta nåt. Så sköööönt. Nu är fötterna lena som babyrumpor.
Har en bild av julafton, att den kommer bli helt sorglig och tråkig. Sista julen i mammas och pappas hus. Men jag vill inte den ska bli så eller att jag ska känna så. Jag vill känna tacksamhet för att jag fått växa upp där och att vi har haft det bra där. Och se flytten som något positivt, spännande och början på nåt nytt och bra. Fast visst måste man väl få sörja lite också??
Jag tänker ibland på att en del människor går och bär på svåra upplevelser eller händelser och omgivningen kanske tycker synd om personen som varit med om så mycket olycka och elände. Men vad vet man egentligen? Även de som på ytan tycks ha ett sorglöst och enkelt liv har kanske mycket mer i bagaget än vad någon kan ana. Och även om man varit med om många svåra saker är det ändå man själv som bestämmer hur man ska må och hur mycket det ska få påverka en. Många undviker att berätta för man vill inte ses som något "offer" som det är synd om. Vi vet så lite om våra medmänniskor, var rädd om dem och döm inte någon.
Snälla kramar D.
Kommentarer
Trackback
