Hakuna matata
Medvind:
Loppan va sååå glad och stolt över en prestation hon gjort idag men som jag inte kan avslöja här för hon vill det ska bli en överraskning till hennes pappa på fredag...ok, han kommer att ana vad det handlar om....hon kom trea på skolans Höstrus. Härligt!!! En tävling där faktiskt bara de tre först placerade får medalj trots att det är barn inblandade. Bra, tycker jag!
Motvind:
Ska aldrig aldrig aldrig planera något i hela mitt liv igen...jag hatar verkligen att planera saker och se fram emot det och sen blir det ändå inte som jag tänkt mig.
Hämtade Loppan och berättar att vi ska åka och bada. Har redan bestämt att det inte blir Hässleholm och inte Bjärnum för jag orkar inte köra och har egentligen inte råd med några utgifter alls enna månaden.. Åhhh, Qupolen!!! skriker hon o studsar upp o ner. Nej, det blir Sösdala, säger jag och hon faller in i en otröstlig gråtvals. Redan där har jag lust att vråla att då skiter vi i badet över huvudtaget. Jag gör inte det av två anledningar. 1. Vi är i skolans omklädningsrum och jag skulle bli klassad som sinnesstörd om jag började vråla där. 2. Jag själv vill åka till simhallen och simma bort lite onödiga kalorier, därför ska vi åka till simhallen. Hon lugnar sig lite när vi kommer in i bilen och börjar köra.Vi kommer hem och hon går bort i blomsteraffären för att titta en stund medan jag börjar rulla köttbullar, det är 45 min till badet öppnar. Jag säger åt sonen att jag behöver hjälp med att dammsuga och gå ut med hundarna och att han måste bädda lakan i sin säng och att han kan göra det när vi är på badet. Ja, svarar han inifrån sin tonårsgrotta till rum. Jag förvånas lite av hans svar men tänker att ja, han har väl äntligen börjat förstå lite grann...en stund senare far jag omkring efter badkläder och kan inte hitta Loppans baddräkt. Va fan, den va ju här sist jag tvättade?? Hjärnan kopplar in.....simskolan i lördags...visstja! Skit också, då fick hon den med till pappan iaf. Vill bara vråla rakt ut igen..Säger till sonen att fixa det han ska medan vi är borta, och han börjar tjafsa om att han får minsann göra allt och att jag kunde gjort det innan när jag bara satt med datorn i knät hela eftermiddan och att han inte kommer hinna alla sakerna bla bla bla....och då börjar jag tala väldigt högt och bestämt till honom om vems skor det är som kostar mest och för att ha råd med det studerar jag för att kunna få bättre betalt samtidigt som jag jobbar för att kunna betala hans skitdyra skor bla bla bla. En massa onödiga och helt galna taget ur luften saker för att få honom att känna skuld. Något jag kan få rysningar av när jag hör andra göra likadant mot sina barn. Med en smäll lämnar jag lägenheten, kör som en tok tillbaka och hämtar badkläderna, så mycket meck för en timmes bad.
Vindstilla:
Det är svinkallt i omklädningsrummet och ännu kallare i vattnet. Av ren ilska hoppar jag i ändå och börjar simma. Efter en stund ser jag Loppan försöka dyka men hon gör världens magplask och redan innan hon har fått huvet över ytan så kommer en hand med ett Tummen ner-tecken. Får mig att le. Hon leker med en stor flytsak och hon ler och ser glad ut. Här var ändå väldigt kul, inte så tråkigt som när det är simskola och inte så många andra som det brukar va på Qupolen, säger hon..
När jag ligger i bastun och kroppen är så där härligt trött får jag samvetskval över mina elaka saker jag sa till pojkstackarn. Börjar nästan lipa. Och när jag kommer hem har han fixat alla grejerna, han har till och med kokat pasta i två omgångar för det skulle räcka till oss också....Han hade trott att han va tvungen att fixa allt medan vi var och hämtade en baddräkt. Sen hade han försökt ringa mig fyra gånger för han blev orolig när vi inte kom tillbaka. Han förstod inte att vi skulle köra direkt. Tänk så fel allt kan bli av ett missförstånd. Nu i kväll utbrast han plötsligt: Detta är min lyckodag, MFF vann, HIF förlorade och storebrorsan kommer till helgen. Kan det bli bättre??? Så han tog nog ingen större skada av mitt utbrott.
Badkram D.
