Sjuk sjukare sjukast....död?
Kom hem igår helt färdig, slut, kaputt, overandout.
Ner i tvättstugan, upp i soffan....slöa, snora, hosta och käka ännu fler halstabletter som får tungan att kännas som ett öppet sår. Två hundar som pockar efter mat o promenad. En son som undrar när vi ska äta... Äta??? Vaddå äta? Min mage är som en ballong av allt sugande på karameller i alla smaker utav mintvarianten som finns, eucalyptos, menthol, mint, vicksblå....magen är full. Går ner och byter maskiner, hänger uppe för att slippa springa så många gånger. Huvet bara spränger o skriker: lägg dej!
Tar ändå hundarna och går ut en sväng. Tussilago, vitsippor och såna där blåa snödroppar som växer som stora mattor. Vackert. Vindstilla, starka dofter eftersom jag ändå förnimmer dem nånstans mitt i snorstoppet. Lätt regnfall, en glada som cirklar över ängen. Grusvägen är nyskrapad och alldeles mjuk att gå på i kanten. När jag kommer hem har sonen lagat mat till oss. Jag tvingar i mig lite för att visa uppskattning föör hans ansträngning. Fryser som en hund och kryper ner under filten. Visst fan. Tvätthelvetet. Hämtar upp o sen är jag färdig för nerräkning. Fy för satan va det är jobbigt att va förkyld. Nej, nej, nej, just i denna stund finns inget värre. Så det så.
Feberkram D.
Ner i tvättstugan, upp i soffan....slöa, snora, hosta och käka ännu fler halstabletter som får tungan att kännas som ett öppet sår. Två hundar som pockar efter mat o promenad. En son som undrar när vi ska äta... Äta??? Vaddå äta? Min mage är som en ballong av allt sugande på karameller i alla smaker utav mintvarianten som finns, eucalyptos, menthol, mint, vicksblå....magen är full. Går ner och byter maskiner, hänger uppe för att slippa springa så många gånger. Huvet bara spränger o skriker: lägg dej!
Tar ändå hundarna och går ut en sväng. Tussilago, vitsippor och såna där blåa snödroppar som växer som stora mattor. Vackert. Vindstilla, starka dofter eftersom jag ändå förnimmer dem nånstans mitt i snorstoppet. Lätt regnfall, en glada som cirklar över ängen. Grusvägen är nyskrapad och alldeles mjuk att gå på i kanten. När jag kommer hem har sonen lagat mat till oss. Jag tvingar i mig lite för att visa uppskattning föör hans ansträngning. Fryser som en hund och kryper ner under filten. Visst fan. Tvätthelvetet. Hämtar upp o sen är jag färdig för nerräkning. Fy för satan va det är jobbigt att va förkyld. Nej, nej, nej, just i denna stund finns inget värre. Så det så.
Feberkram D.
Kommentarer
Trackback
