Särbo suger
Vindstilla tankar:
Loppan ligger brevid mej, tätt tätt och håller på att somna. Hon har två flätor i håret som hon hoppas ska göra det ännu lockigare än vad det redan är. Hon ville sova i en av mej använd tröja som enligt henne luktar som världens bästa mamma. Tror det är för att jag lovat simhallen i morgon om jag känner mig något bättre.
Har haft ont i magen och mått illa av lösgodiset i går. Att jag aldrig lär mej, nu kommer förmodligen magen att va pajj hela veckan.
Sov ganska länge efter en orolig natt. Åt frukost sent och sen va det lagom varmt att lösa ett sudoku på balkongen. Så skönt att bara sitta där och känna mej ledig. Läste om semestrar i en bilaga till en kvällstidning och fick plötslig sorg inför sommaren som inte kommer innehålla nån semester. Det kom också över mig hur många ex man får när man skiljer sig. Borde veta detta sen innan men man glömmer liksom. Fd svägerskan och svågern brukade alltid komma en vecka på sommaren och de bjöd mej att komma till Oslo nåt sportlov för att åka skidor med barnen. Nu kommer det aldrig att bli så. Jag saknar dem. Maskeraderna hos fd svärmor och hängmattan under äppelträdet.....men det är ju så, livet förändras och inget är för evigt. Inte ens diamanterna i en vigselring verkar vara det. Loppan frågade efter min "giftring" i dag och jag fick lite smått panik, kan inte berätta att jag sålt den. Ångrar det i mängder just nu, hon skulle såklart fått den istället. Jaja, nu är den borta...Nya traditioner kommer att växa fram och nya "släktingar" bli nära och kära. Men varför är det så att kontakten bryts med "alla" bara för att kärleken tar slut med en??
Relationer är svårt. Iaf för mig. Ibland hamnar vi i nån sorts anklagningsspiral som bara går ut på att anklaga varandra för så mycket dumma saker som möjligt. Jag kan väl skoja lite om det i stunden men mår egentligen inte bra av det. Det blir så destruktivt och jag är redan livrädd för att inte duga eller va bra nog. Satt på balkongen och njöt av måsarnas skrik och tänkte på hur trygg jag just i den stunden kände mig i förhållandet. En kyss, en smekning i nacken och det bara känns att det är VI. Men det är så skört, min erfarenhet säger mej ju att det kommer sluta mindre bra. Jag hoppas göra en ny erfarenhet den här gången. Om han bara har tålamod med mej. Och jag med honom.
Söndagar är lite ångestfyllda. Jag ville knappt säga hejdå. Kall och trött, satt ut och kollade på Johannas fotbollsmatch. I för lite kläder. Dessutom förlorade de matchen med 4-10 eller 5-10. Men ingen skugga över Johannas målvaktsinsatser. Hon var ganska ensam i laget. Klister under skorna eller bara otränade,vet inte men mycket till hjälp hade hon inte. Men de kommer igen, säsongen har ju bara börjat. Fotograferade på stationen i Lund medan jag väntade på tåget hem, kommer bilder snart, hoppas det är nån som blev bra.
När jag kom hem satte jag mig på en stol i köket och bara glodde in i väggen en stund innan jag körde och hämtade Loppan och hundarna. Det är jätteskönt att vara helt ensam ibland. Men jag känner ett större och större behov men också längtar efter att dela veckan tillsammans. Blir så trött på ansvar ibland och behöver en stötta i vardagen.
Fortfarande förkyldkram D.
Loppan ligger brevid mej, tätt tätt och håller på att somna. Hon har två flätor i håret som hon hoppas ska göra det ännu lockigare än vad det redan är. Hon ville sova i en av mej använd tröja som enligt henne luktar som världens bästa mamma. Tror det är för att jag lovat simhallen i morgon om jag känner mig något bättre.
Har haft ont i magen och mått illa av lösgodiset i går. Att jag aldrig lär mej, nu kommer förmodligen magen att va pajj hela veckan.
Sov ganska länge efter en orolig natt. Åt frukost sent och sen va det lagom varmt att lösa ett sudoku på balkongen. Så skönt att bara sitta där och känna mej ledig. Läste om semestrar i en bilaga till en kvällstidning och fick plötslig sorg inför sommaren som inte kommer innehålla nån semester. Det kom också över mig hur många ex man får när man skiljer sig. Borde veta detta sen innan men man glömmer liksom. Fd svägerskan och svågern brukade alltid komma en vecka på sommaren och de bjöd mej att komma till Oslo nåt sportlov för att åka skidor med barnen. Nu kommer det aldrig att bli så. Jag saknar dem. Maskeraderna hos fd svärmor och hängmattan under äppelträdet.....men det är ju så, livet förändras och inget är för evigt. Inte ens diamanterna i en vigselring verkar vara det. Loppan frågade efter min "giftring" i dag och jag fick lite smått panik, kan inte berätta att jag sålt den. Ångrar det i mängder just nu, hon skulle såklart fått den istället. Jaja, nu är den borta...Nya traditioner kommer att växa fram och nya "släktingar" bli nära och kära. Men varför är det så att kontakten bryts med "alla" bara för att kärleken tar slut med en??
Relationer är svårt. Iaf för mig. Ibland hamnar vi i nån sorts anklagningsspiral som bara går ut på att anklaga varandra för så mycket dumma saker som möjligt. Jag kan väl skoja lite om det i stunden men mår egentligen inte bra av det. Det blir så destruktivt och jag är redan livrädd för att inte duga eller va bra nog. Satt på balkongen och njöt av måsarnas skrik och tänkte på hur trygg jag just i den stunden kände mig i förhållandet. En kyss, en smekning i nacken och det bara känns att det är VI. Men det är så skört, min erfarenhet säger mej ju att det kommer sluta mindre bra. Jag hoppas göra en ny erfarenhet den här gången. Om han bara har tålamod med mej. Och jag med honom.
Söndagar är lite ångestfyllda. Jag ville knappt säga hejdå. Kall och trött, satt ut och kollade på Johannas fotbollsmatch. I för lite kläder. Dessutom förlorade de matchen med 4-10 eller 5-10. Men ingen skugga över Johannas målvaktsinsatser. Hon var ganska ensam i laget. Klister under skorna eller bara otränade,vet inte men mycket till hjälp hade hon inte. Men de kommer igen, säsongen har ju bara börjat. Fotograferade på stationen i Lund medan jag väntade på tåget hem, kommer bilder snart, hoppas det är nån som blev bra.
När jag kom hem satte jag mig på en stol i köket och bara glodde in i väggen en stund innan jag körde och hämtade Loppan och hundarna. Det är jätteskönt att vara helt ensam ibland. Men jag känner ett större och större behov men också längtar efter att dela veckan tillsammans. Blir så trött på ansvar ibland och behöver en stötta i vardagen.
Fortfarande förkyldkram D.
Kommentarer
Postat av: Tobbe
Oj-oj-oj :) du är klok som en liten uggla... blir du bara liiite klokare flyger du runt på nätterna o jagar sork :) kram från ditt norrländska fan :) :)
Trackback
