Förändring som normaltillstånd

Alltså:

Denna helgen....upp och ner.

Medvind:
Träffat nya människor. Inte nya, men okända vänner. Det finns så många otroligt trevliga människor där ute som man inte känner. Nu är jag inte den sociala typen som bjuder in mig själv, men de här hoppas jag få förmånen att umgås med igen och lära känna lite närmare. kände att vi hade mycket att prata om. Och inte en enda av dem frågade vad jag jobbar med. Sånt gillas. Då blir man inte värderad för sina arbetsuppgifter utan förhoppningsvis för den trevliga, roliga och snälla människa jag är. För det mesta. Ibland. Ok, då och då iaf...
Var ute på "fyndhyllan" i Malmö i lördags kväll. Det kallades så på gamla goda tiden och de fynden man kunde göra då satt kvar ännu...hahahaha. Vi hade kul och jag dansade till och med. Även om den hemska tequilan satte stopp efter ett tag. Roligt var det iaf. 
Det blev en Hovdalapromenad i lördags morse på en och en halv timme och jag tog springekläderna på och sprang lite fram och tillbaka medan de andra gick. Runkeepern visade på 6,5 km totalt, inte skitlångt men ändå så kroppen fick röra på sig. Det är så enormt skönt efteråt. 

Motvind:
Att vakna i söndags morse. Ojojoj, vad ont i håret jag hade. Tequila gör topparna sköra. Segade bort en hel söndag i soffan. Mår fortfarande inte helt ok.
Har ätit kopiöst mycket godis i helgen. Min mage gillar verkligen inte det.
Alkohol är inte bra för mitt välmående. Blir verkligen som en bergodalbana i humöret och väldigt lättstött. Visar inte alltid när jag blir sårad men det ledsna sitter i länge. Är jag långsint då?
Försöker förstå en hälsoenkät idag men den är verkligen svår att tyda.
Behöver kissa men orkar inte resa mig från soffan.
Vinterdäcken ligger i bilen och ska bäras ner i källaren. Idag är jag inte så stark, varken fysiskt eller psykiskt. Men bilen är framkörd till dörren så det kan ju hända att jag ändå kan motivera mig att släpa ut dem.

Vindstilla:
Har letat efter en annan lägenhet så där lite planlöst på morgonen. Längtar efter en liten uteplats, balkong, trädgård, whatever som går att gå ut på i fint väder, som har en tvättmaskin och ett eget sovrum till oss.
Jag har bestämt mig för vissa förändringar i mitt liv där jag känner att jag gör för stora avkall från mina värderingar. Det är dags att resa mig från vingliga ben till stadiga fötter och hålla fast vid det som jag känner är viktigt för mig. Min attityd är för mycket åt låtgå-hållet inom alltför många område.
Jag är otroligt tacksam över min före detta mans storsinthet. Den har jag iofs alltid varit lite förvånad över men han är lätt att komma överens med och aldrig omöjlig. Hoppas han tycker vårt samarbete med lilla Loppan och hundarna funkar lika bra som jag tycker. Han är en väldigt bra pappa och ungen avgudar fortfarande honom, hoppas det håller i sig över tonåren också...Jag är ju inte någon mönsterförälder och är nog inte gjord för familjelivet egentligen. Så det är tur hon har sin pappa. 

Närnågon skriver nånstans "jag är så glad o tacksam för mina närmaste riktiga vänner, ni vet vilka ni är".....då undrar jag: vet de verkligen det? Jag satt och kollade igenom min fb-vänlista och funderade på vilka på den som jag skulle kunna, men framförallt vilja, ringa till mitt i natten om jag var ledsen eller om det hänt något. Sju stycken hittade jag. Av 146... Sen är det säkert fler än sju av dem som skulle svara och ta emot mig i vilket skick jag än befann mig. Mina vet inte heller vilka de är och det får de reda på om jag skulle ringa mitt i natten. Kanske man skulle börja nyttja sitt sociala nätverk lite mer? Men det har ju visat sig så många gånger att de jag verkligen tror att jag har är inte de som skulle svarat mitt i natten....

Halvbitterkram D. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0