Blommor och blad
Jodå, ungen vaknade innan fan fått skor på fötterna. Kvart i sex...fattar inte hon somnade strax innan halv elva så hon borde va stentrött. Men hennes förkylning är bättre.
Medvind:
Åkte till mamma och dammsugade bilen. Kollade på cykeln till Loppan och den var helt ok. Mannen som sålde den hjälpte oss att ställa in sadel och hade smort upp den ordentligt och fixat nya bromsklossar till den. Hon är världens lyckligaste. den har massor av växlar och ingen fotbroms men hon vänjer sig nog. Vi har varit ute på premiärtur och det gick jättefint. Hon cyklade och jag gick, 3,5 km. Det började dugga lite smått och det blev sådär stark doft av jord och grönska i luften. Härligt. Precis när vi kommit innanför dörren kom värsta åskskuren med dunder och brak. 3 ordentliga blixtar med muller direkt efter. Store hunden kröp in i sitt hus.
Motvind:
Vaknade med en känsla av att en ny förkylning är på g. Var alldeles varig och kladdig i ögonen. Måste byta örngott i kväll.
Behöver verkligen damma. Pallar inte.
Med risk att verka tjatig: jag längtar vansinnigt efter en trädgårdstäppa, en liten plats att sitta ute med kaffekoppen på.
Behöver gå till frissan. Men får väl plocka fram saxen själv.
Vindstilla:
Sålde en MFF-tröja igår för 100 spänn :) Helt ok.
Ikväll ska vi bara softa, äta gott o kolla nån film.
Tror kanske att min orkeslöshet beror på att all spänning börjar släppa. Håller på att acceptera situationen och kanske ändå hoppas på en bra framtid. Den största stressen nu är ekonomin men jag vet att den löser sig på nåt sätt. Och det verkar som jag får jobb större delen av sommaren och bostadsbidraget betalas ju ut även sommarmånaderna så det räcker med deltid även om det blir skralt.
Mamma och pappa har sålt huset nu. Konstigt. Det är också en process att gå igenom. Inget är för evigt. Men det har liksom alltid varit en trygg punkt som alltid funnits. Vetskapen om att om jag helt plötsligt skulle hamna i knipa med bostad har jag alltid kunnat flytta dit (även om man inte vill det egentligen) Men nu blir det bara en annanstans att vänja tanken vid. Mamma o pappa finns ju kvar. Ett tag till iaf. Såg grannen där idag som bara kommer att leva till midsommar om ens det. Han har alltid bott där. Han gick ute i sin trädgård böjd över sin käpp och tittade i rabatterna. Undrar vad man tänker när man vet man ska dö snart. Hela hans kropp är full av cancer.
Lördagsfunderingar D.
Medvind:
Åkte till mamma och dammsugade bilen. Kollade på cykeln till Loppan och den var helt ok. Mannen som sålde den hjälpte oss att ställa in sadel och hade smort upp den ordentligt och fixat nya bromsklossar till den. Hon är världens lyckligaste. den har massor av växlar och ingen fotbroms men hon vänjer sig nog. Vi har varit ute på premiärtur och det gick jättefint. Hon cyklade och jag gick, 3,5 km. Det började dugga lite smått och det blev sådär stark doft av jord och grönska i luften. Härligt. Precis när vi kommit innanför dörren kom värsta åskskuren med dunder och brak. 3 ordentliga blixtar med muller direkt efter. Store hunden kröp in i sitt hus.
Motvind:
Vaknade med en känsla av att en ny förkylning är på g. Var alldeles varig och kladdig i ögonen. Måste byta örngott i kväll.
Behöver verkligen damma. Pallar inte.
Med risk att verka tjatig: jag längtar vansinnigt efter en trädgårdstäppa, en liten plats att sitta ute med kaffekoppen på.
Behöver gå till frissan. Men får väl plocka fram saxen själv.
Vindstilla:
Sålde en MFF-tröja igår för 100 spänn :) Helt ok.
Ikväll ska vi bara softa, äta gott o kolla nån film.
Tror kanske att min orkeslöshet beror på att all spänning börjar släppa. Håller på att acceptera situationen och kanske ändå hoppas på en bra framtid. Den största stressen nu är ekonomin men jag vet att den löser sig på nåt sätt. Och det verkar som jag får jobb större delen av sommaren och bostadsbidraget betalas ju ut även sommarmånaderna så det räcker med deltid även om det blir skralt.
Mamma och pappa har sålt huset nu. Konstigt. Det är också en process att gå igenom. Inget är för evigt. Men det har liksom alltid varit en trygg punkt som alltid funnits. Vetskapen om att om jag helt plötsligt skulle hamna i knipa med bostad har jag alltid kunnat flytta dit (även om man inte vill det egentligen) Men nu blir det bara en annanstans att vänja tanken vid. Mamma o pappa finns ju kvar. Ett tag till iaf. Såg grannen där idag som bara kommer att leva till midsommar om ens det. Han har alltid bott där. Han gick ute i sin trädgård böjd över sin käpp och tittade i rabatterna. Undrar vad man tänker när man vet man ska dö snart. Hela hans kropp är full av cancer.
Lördagsfunderingar D.
Kommentarer
Trackback
