Silvertejp fixar allt. Eller silvertape...
Motvind:
Ungen ovanpå började skrika kl fem i morse. Men det är inte ungen som vrålar värst utan morsan. "Meeeen vaaa faaaan ä dä NUUU dååå???? Sluta nu böla för faan". Så skriker hon åt en ett och etthalvtåring som gråter. Jag har full förståelse för att man tappar tålamodet och skriker åt sina barn. Men inte sju dar i veckan.
När jag precis somnat om startade bilen som stod utanför fönstret och radion va på i den. Volymen va så hög att jag kunde höra nyhetsuppläsningen. MEN!!! Skriver jag några sura lappar eller klagomål på detta???? NEJ. För vi bor här och det märks. Vill man bo i total tysthet (vilken jag gäääärna skulle vilja göra) då får man dra till skogs eller låååångt norrut. Bor man i ett flerfamiljshus får man faktiskt räkna med att andra människor märks och hörs. Det kräver väldigt stor acceptans ibland men det får man se till att plocka fram om man väljer dennna typ av boende. Jag gnäller och klagar på en del saker i min ensamhet men skulle aldrig be dem sätta silvertejp på ungen.
Medvind:
Ser att jag har lite bråttom om jag ska hinna i tid till skolan. Och det vill jag.
Det är en väldigt kall , -13,8, morgon men väldigt vacker. Frost på allt och solen skiner.
Vindstilla:
Finns några omständligheter jag helst skulle vilja ta mig ur och slippa helt. Vet inte hur jag ska lösa det. Men jag får nog sträcka på mig och ta tjuren vid hornen och hoppas den inte stångar mig alltför hårt.
Morgonkram D.
