I medvind eller motvind går livet ändå

Om jag kände ett pyttelitet uns av förbättring i går så fick jag alltihop och dubbelt upp tillbaka i nacken idag. Så där så man vill krypa ur sig själv och försvinna i tomma intet. Föksökte fokusera på att vika tvätt när hjärtklappningen blev för påtaglig men det gick inte heller så bra. Satte på musik men det blev mest till oljud i huvet. Skönt att sonen hunnit iväg så han slipper se mig så här. Han hade svårt att komma upp i morse och egentligen ville jag säga åt honom att stanna hemma hos mig idag, men det blir inte bra att missa första dagen efter lovet. Försöker mig på några andningsövningar men är så spänd att luften kommer inte ens ner i lungorna. I såna här stunder överväger jag flera alternativ. Men inget är tillräckligt bra. Måste hitta en lösning som håller på längre sikt. Vet ju att meditation är bra men det är lite sent att ta tag i det i den stunden jag behöver effekten av det. Också så j-a typiskt jag ska må som sämst när jag har den svåraste tentan ever nästa vecka. I morgon ska en ex-uppgift vara inlämnad och jag vet inte riktigt hur det ska gå till när jag inte kan samla ihop hjärnan till ett stycke. Hur förklarar man för en professor?? "Eh, jag bröt båda benen för ett par veckor sen och har lite svårt att klara min vardag. Vissa dagar har jag mer ont än andra och just nu skaver gipset utav helvete..." 

Ibland vill jag bara ha en famn, en axel, en spark där bak att gå ut, eller en fungerande hjärna.

/D.